Bild...
Det blev en ny bild till CV:t för några dagar sedan. Jag tänkte att ni skulle få se hur den blev. Så får ni ett ansikte till rösten. /A
Det första...
Detta är det första inlägget som jag faktiskt skriver i den här bloggen. Åh... Jo, det allra första förstås också. Okej, detta blir det andra. Jag hoppas kunna fortsätta beröra och prata om angelägna ämnen och jag hoppas att du inte kommer glömma mig. Kanske kommer våra vägar skiljas här, kanske kommer de inte.
/A
Internationella kvinnodagen
Idag är det internationella kvinnodagen och det är förstås både bra och dåligt... Bra, för att kvinnor över hela världen måste få bättre villkor, till utbildning, hälsa, frihet och jobbmöjligheter. Visste du att kl 15.52 börjar kvinnor jobba "gratis"?Med det menar jag att löneskillnaderna är så stora mellan män och kvinnor att en kvinna som gör samma jobb som en man inte får betalt för den sista timme på jobbet. Generellt sett.
Det är tragiskt att kvinnor måste ha en speciell dag såhär men sen till att utnyttja den! Prata om ojämställdheten, köp inte bara blommor för att belöna en kvinna. Det fungerar inte att köpa sig fri från ansvar med det. Det är bara nedsättande.
Texten nedan är skriven av min vän. Ta till er!
/Acro
Det är tragiskt att kvinnor måste ha en speciell dag såhär men sen till att utnyttja den! Prata om ojämställdheten, köp inte bara blommor för att belöna en kvinna. Det fungerar inte att köpa sig fri från ansvar med det. Det är bara nedsättande.
Texten nedan är skriven av min vän. Ta till er!
/Acro
Gratulera mig inte!
Det är internationella kvinnodagen idag och min timeline börjar redan fyllas med konstiga uppdateringar om tjejer som ska få presenter, killar som ska "offra sig" genom hushållssysslor och annan skit. SKÄRP ER! Jag har inget emot spontana presenter eller killar som städar, men det är inte det den här dagen handlar om. Internationella kvinnodagen ska uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det vill säga att kvinnor generellt är underordnade män, att samhället är fullt av dumma normer och att vi behöver göra något åt det.
Så ta lite jävla ansvar. Tänk större! Inte bara idag, utan alla dagar på året. Börja med att inse följande: Ytterst få saker är "kvinnliga" respektive "manliga", resten är resultat av kultur och miljö. Hur bemöter du kvinnor respektive män? Hur bemöter du barn? Även om du tycker att majoriteten gör på ett visst sätt så tänk på hur det känns att vara i minoritet.
Är det kul att vara fem år, gå på dagis och höra att du som kille är konstig eftersom du har rosa galonbyxor? Är det kul att vara tolv år, gå i skolan och höra att du som tjej är konstig eftersom du spelar Minecraft? Är det kul att vara 30 år, jobba på telefonsupport och få frågan; "hörru finns det nån kille där som kan teknik?" direkt efter att du sagt "hej"? Är det kul att generellt tjäna mindre pengar än någon annan som gör samma sak, och detta pga kön och inte pga kompetens? Nej det är inte så jävla kul.
Det är kvinnligt att föda barn. Det är inte kvinnligt att gilla allt som är rosa. Att så många tjejer gillar färgen rosa är för att de programmeras till det av människor runtomkring dem. Det är inte heller kvinnligt att städa, det är en gammal förlegad tradition. På samma sätt är det inte manligt att t ex gilla färgen blått eller vara bra på teknik, det är något man lär sig.
Så oavsett om det gäller att laga mat, diska, köra bil, byta däck, spela datorspel, sy sina egna kläder, vara styrelseordförande, sporta, sminka sig, skjuta AK5:a, dansa balett eller hänge sig åt att studera färgen rosas långa historia som manlig färg fram till tidigt 1900-tal, så är det alltid ett INDIVIDUELLT intresse och inget som har med det som finns mellan benen att göra. Och till er som lever i någon sorts heterosexuell parrelation: Jag hoppas verkligen att ni delar upp de tråkiga sysslorna rättvist mellan varandra, och att ingen "offrar sig" dagen till ära.
Slut på meddelandet.
Så ta lite jävla ansvar. Tänk större! Inte bara idag, utan alla dagar på året. Börja med att inse följande: Ytterst få saker är "kvinnliga" respektive "manliga", resten är resultat av kultur och miljö. Hur bemöter du kvinnor respektive män? Hur bemöter du barn? Även om du tycker att majoriteten gör på ett visst sätt så tänk på hur det känns att vara i minoritet.
Är det kul att vara fem år, gå på dagis och höra att du som kille är konstig eftersom du har rosa galonbyxor? Är det kul att vara tolv år, gå i skolan och höra att du som tjej är konstig eftersom du spelar Minecraft? Är det kul att vara 30 år, jobba på telefonsupport och få frågan; "hörru finns det nån kille där som kan teknik?" direkt efter att du sagt "hej"? Är det kul att generellt tjäna mindre pengar än någon annan som gör samma sak, och detta pga kön och inte pga kompetens? Nej det är inte så jävla kul.
Det är kvinnligt att föda barn. Det är inte kvinnligt att gilla allt som är rosa. Att så många tjejer gillar färgen rosa är för att de programmeras till det av människor runtomkring dem. Det är inte heller kvinnligt att städa, det är en gammal förlegad tradition. På samma sätt är det inte manligt att t ex gilla färgen blått eller vara bra på teknik, det är något man lär sig.
Så oavsett om det gäller att laga mat, diska, köra bil, byta däck, spela datorspel, sy sina egna kläder, vara styrelseordförande, sporta, sminka sig, skjuta AK5:a, dansa balett eller hänge sig åt att studera färgen rosas långa historia som manlig färg fram till tidigt 1900-tal, så är det alltid ett INDIVIDUELLT intresse och inget som har med det som finns mellan benen att göra. Och till er som lever i någon sorts heterosexuell parrelation: Jag hoppas verkligen att ni delar upp de tråkiga sysslorna rättvist mellan varandra, och att ingen "offrar sig" dagen till ära.
Slut på meddelandet.
Genus och konstiga ord
Hej och välkommen till den här tidning. Jag hoppas ni kommer tycka det är intressant läsning och att ni vill prenumerera. Jag som skriver kallas här på stallet.se för Acro. Till min hjälp kommer jag av och till få in bidrag från andra medlemmar här på Stallet.se.
Varför har jag då startat den här tidningen? Vad är det som är mitt syfte, min drivkraft? Jo, jag brinner. Jag brinner för förändring. Jag vill dö i en värld där den första reflektionen inte är ”Ah… kille.” eller ”Mhm, tjej.” så fort vi möter någon ny. Jag önskar att det första som slår oss är ”Ja! En människa.” För att i alla fall nå en bit på vägen behöver vi prata om kön och hur det faktiskt ser ut i samhället. Därför finns den här tidningen.
Vad har jag för rätt att tala om sådant då? Ja… Jag har läst kurser i genusvetenskap på universitetet. Det betyder att jag har suttit och läst böcker och avhandlingar av folk som faktiskt gjort stora undersökningar och forskat i ämnet. Fast… Vad vet väl jag. Inte är jag någon expert, jag kanske bara vet lite mer än den vanliga Svensson vet.
Varför har jag då startat den här tidningen? Vad är det som är mitt syfte, min drivkraft? Jo, jag brinner. Jag brinner för förändring. Jag vill dö i en värld där den första reflektionen inte är ”Ah… kille.” eller ”Mhm, tjej.” så fort vi möter någon ny. Jag önskar att det första som slår oss är ”Ja! En människa.” För att i alla fall nå en bit på vägen behöver vi prata om kön och hur det faktiskt ser ut i samhället. Därför finns den här tidningen.
Vad har jag för rätt att tala om sådant då? Ja… Jag har läst kurser i genusvetenskap på universitetet. Det betyder att jag har suttit och läst böcker och avhandlingar av folk som faktiskt gjort stora undersökningar och forskat i ämnet. Fast… Vad vet väl jag. Inte är jag någon expert, jag kanske bara vet lite mer än den vanliga Svensson vet.
Vad är "genus"?
I det här första numret kommer jag ta upp lite olika ord som kommer återkomma i tidningen och som är viktiga att känna igen om man vill diskutera jämställdhet. Just ordet ”Jämställdhet” är ett av dem. Det innebär ”Jämlikhet mellan män och kvinnor/mellan könen”. Alltså behöver man aldrig lägga till ”män och kvinnor” bakom ordet jämställdhet. Det är lite som att säga ”Den vita snön är vit”, det räcker med en gång.
Kön: Hur kan det behöva förklaras? Jo, det är nämligen så att man måste skilja på biologiskt kön och socialt/kulturellt kön.
Biologiskt kön: Ja, vi har två kön, man och kvinna. Det är ingen som hävdar motsatsen. Med det biologiska könet menas alla de fysiska skillnaderna som finns. Ja, män är generellt starkare, kvinnor är ofta kortare och ingen hävdar motsatsen. Det är inte heller någon som försöker hävda att kvinnor minsann orkar bära lika mycket som män, generellt sett. Vi vet att det finns fysiska skillnader.
Socialt eller kulturellt kön: Här är det mer komplext. Här är det kön som vi skapar. Här finns det skillnader som vi skapar. Vi säjer till våra små barn att ”du som är pojke ska väl inte gråta!” och ”Inte går en så fin flicka som du och slåss!” och här skapar vi skillnader. Vi tittar på en kvinna och tycker att hon borde ta vara på sitt utseende bättre och hånar den man som vågar använda ansiktskräm, det är ju inte manligt. Det är det är sociala könet jag och många med mig är emot. Det är här vi skapar ett ojämställt samhälle.
Genus: Det är ett annat ord för socialt och kulturellt skapat kön. När man tyckte att folk inte riktigt förstod skillnaden mellan biologiskt och socialt kön så skapade man ordet genus. Det är samma sak som socialt kön. Genusvetenskap blir då ungefär ”Vetenskapen om hur påhittade könsskillnader påverkar människor och samhället"
Hen: Ja, som namnet på tidningen antyder är det ett annat ord för Han eller Hon. Istället för att säga ”Hon/Han tyckte du var snäll” kan man säga ”Hen tyckte du var snäll.” Det är för att inte lägga någon värdering i meningen. Man vill helt enkelt göra det oviktigt om personen i fråga var man eller kvinna. I finska språket har man bara ett ord för hon/han och det har aldrig varit något problem där, man har aldrig försökt hitta på ord för att skilja orden åt. Att använda hen är upp till var och en men det kommer mer och mer i svenska språket. Senast idag (2012-03-02) hörde jag på nyheterna om en tidning som ger ut ett nummer där ”Hen” har ersatt alla ”hon/han”
Kön: Hur kan det behöva förklaras? Jo, det är nämligen så att man måste skilja på biologiskt kön och socialt/kulturellt kön.
Biologiskt kön: Ja, vi har två kön, man och kvinna. Det är ingen som hävdar motsatsen. Med det biologiska könet menas alla de fysiska skillnaderna som finns. Ja, män är generellt starkare, kvinnor är ofta kortare och ingen hävdar motsatsen. Det är inte heller någon som försöker hävda att kvinnor minsann orkar bära lika mycket som män, generellt sett. Vi vet att det finns fysiska skillnader.
Socialt eller kulturellt kön: Här är det mer komplext. Här är det kön som vi skapar. Här finns det skillnader som vi skapar. Vi säjer till våra små barn att ”du som är pojke ska väl inte gråta!” och ”Inte går en så fin flicka som du och slåss!” och här skapar vi skillnader. Vi tittar på en kvinna och tycker att hon borde ta vara på sitt utseende bättre och hånar den man som vågar använda ansiktskräm, det är ju inte manligt. Det är det är sociala könet jag och många med mig är emot. Det är här vi skapar ett ojämställt samhälle.
Genus: Det är ett annat ord för socialt och kulturellt skapat kön. När man tyckte att folk inte riktigt förstod skillnaden mellan biologiskt och socialt kön så skapade man ordet genus. Det är samma sak som socialt kön. Genusvetenskap blir då ungefär ”Vetenskapen om hur påhittade könsskillnader påverkar människor och samhället"
Hen: Ja, som namnet på tidningen antyder är det ett annat ord för Han eller Hon. Istället för att säga ”Hon/Han tyckte du var snäll” kan man säga ”Hen tyckte du var snäll.” Det är för att inte lägga någon värdering i meningen. Man vill helt enkelt göra det oviktigt om personen i fråga var man eller kvinna. I finska språket har man bara ett ord för hon/han och det har aldrig varit något problem där, man har aldrig försökt hitta på ord för att skilja orden åt. Att använda hen är upp till var och en men det kommer mer och mer i svenska språket. Senast idag (2012-03-02) hörde jag på nyheterna om en tidning som ger ut ett nummer där ”Hen” har ersatt alla ”hon/han”
Tisdagsnovell
Tisdag. Tisdagtisdagtisdagtisdag. Tisdagar är tråkdagar. Må vara att alla hatar måndagar men det är ändå en känsla. Man vet att måndagar är tråkiga, helgen är slut och en till pissvecka börjar. Man förbereder sig på det. Redan söndagskvällen är deppig. Deppkväll. Måndagen kommer och den är precis lika tråkig som man föreställt sig. Släppa runt på sin kropp. Kväll, hem. Måndag är slut. Då. Då kommer den. Tisdagen. Som en tegelsten i nyllet träffas man av tisdagen. Man är inte beredd. Man tror att man klarat sig igenom tristessen fram tills tisdagsmorgonen väcker en med grått och kallt ljust. Oförberedd.
Tisdagsmorgon och tågförsening. Naturen vägrar släppa in människorna, den gömmer alla skatter bakom slask och lera. Varför ska vi få se något vackert? Det är tre minuter tills tåget är här. Ja, tre SL-minuter alltså. Man vill vara snygg. Man är dumsnygg. Jackan räcker knappt ner till midjan. Svart, kanske läder. Snålblåst rufsar håret. Ligger det bra eller är det ett lika hopplöst fall som alkisen på bänken borta vid bron?
Utsikten är enastående, fantastisk och gripande. Det är en busshållsplats. Slöstirrar på människorna som rinner av bussen. Gul toppluva. Smartsnygg. En halsduk virad upp till öronen. In vid den halsen kommer ingen vind. Hon smsar där hon går. Kliver genom slask i högskaftade kängor. Som sagt. Smartsnygg. Axelväskan dinglar lite. En hostning (ett skratt?) flyr mina läppar när hon går in i en stolpe. Smart-snygg-sms-dum. Hon faller inte, ser sig generat om, har någon sett? Jag har. Våra blickar möts kort, ser bort.
Fortfarande tre minuter. SL-minuter är för märkliga. Om allt i livet fungerade så hade man aldrig haft tidsbrist. Trampar på stället. Gympaskor. Har det läckt in? Går inte att säga, fötterna är för kalla. Läser förstrött reklamaffischen, försöker att inte titta. Skapar tomma ögon, skapar ögon som passar Pendlaren med stort P. De ser inget. Du kan dö framför dem och allt de ser är en ledig fönsterplats. Jag misslyckas, snurrar tillbaka och ser över spåret. Colaburk, fimpar i drivor och en tufsig kaja på jakt. På andra sidan, på andra perrongen står en gul toppluva. Smset är skickat. Hon läser en bok nu. Det går inte att se vilken det är. Ryggen på den tunna boken är helt bruten och framsidan är vikt. Är hon vårdslös med sina ägodelar eller älskar hon sin bok så? Är det så man ska läsa? Röda hårslingor sticker fram och piskar kring ansiktet. Jag stirrar, jag vet att jag gör det och samtidigt räknar jag ner. För jag vet ju att man känner det. Man känner blickarna. Nu? Nej… Nu då? Inte nu heller. När som he… Nu.
Hon känner det och ser upp. Hon möter min blick, frimodigt. Hon vet att det är jag som stirrat, att det är jag som borde vara generad. Jag kan inte vara det. Hon höjer ena ögonbrynet så det försvinner upp under kanten på mössan och jag ler till svar. Vad annat kan jag göra? Det drar i hennes mungipor och man kan skymta en rad med vita tänder därbakom. Handsignaler, de mest universala gesterna. Jag vill veta vad hon läser för bok. Hon slår ihop den och visar framsidan. ”Be för mig i tusen år.” Hon räcker ut tungan och blinkar. Jag förstår inte, boken är främmande för mig. Men jag vill veta. Jag vill veta vad den handlar om, varför hon läser den och vad det stod i smset. Jag vill veta hur hon kan vara så smartsnygg och smsdum på samma gång. Jag vill veta vad hon heter och jag särar läpparna som för att ropa ut frågan.
Tåget kommer. SL-minuterna tog slut. Jag dör tisdagsdöden, jag dör pendlardöden.
Tisdagsmorgon och tågförsening. Naturen vägrar släppa in människorna, den gömmer alla skatter bakom slask och lera. Varför ska vi få se något vackert? Det är tre minuter tills tåget är här. Ja, tre SL-minuter alltså. Man vill vara snygg. Man är dumsnygg. Jackan räcker knappt ner till midjan. Svart, kanske läder. Snålblåst rufsar håret. Ligger det bra eller är det ett lika hopplöst fall som alkisen på bänken borta vid bron?
Utsikten är enastående, fantastisk och gripande. Det är en busshållsplats. Slöstirrar på människorna som rinner av bussen. Gul toppluva. Smartsnygg. En halsduk virad upp till öronen. In vid den halsen kommer ingen vind. Hon smsar där hon går. Kliver genom slask i högskaftade kängor. Som sagt. Smartsnygg. Axelväskan dinglar lite. En hostning (ett skratt?) flyr mina läppar när hon går in i en stolpe. Smart-snygg-sms-dum. Hon faller inte, ser sig generat om, har någon sett? Jag har. Våra blickar möts kort, ser bort.
Fortfarande tre minuter. SL-minuter är för märkliga. Om allt i livet fungerade så hade man aldrig haft tidsbrist. Trampar på stället. Gympaskor. Har det läckt in? Går inte att säga, fötterna är för kalla. Läser förstrött reklamaffischen, försöker att inte titta. Skapar tomma ögon, skapar ögon som passar Pendlaren med stort P. De ser inget. Du kan dö framför dem och allt de ser är en ledig fönsterplats. Jag misslyckas, snurrar tillbaka och ser över spåret. Colaburk, fimpar i drivor och en tufsig kaja på jakt. På andra sidan, på andra perrongen står en gul toppluva. Smset är skickat. Hon läser en bok nu. Det går inte att se vilken det är. Ryggen på den tunna boken är helt bruten och framsidan är vikt. Är hon vårdslös med sina ägodelar eller älskar hon sin bok så? Är det så man ska läsa? Röda hårslingor sticker fram och piskar kring ansiktet. Jag stirrar, jag vet att jag gör det och samtidigt räknar jag ner. För jag vet ju att man känner det. Man känner blickarna. Nu? Nej… Nu då? Inte nu heller. När som he… Nu.
Hon känner det och ser upp. Hon möter min blick, frimodigt. Hon vet att det är jag som stirrat, att det är jag som borde vara generad. Jag kan inte vara det. Hon höjer ena ögonbrynet så det försvinner upp under kanten på mössan och jag ler till svar. Vad annat kan jag göra? Det drar i hennes mungipor och man kan skymta en rad med vita tänder därbakom. Handsignaler, de mest universala gesterna. Jag vill veta vad hon läser för bok. Hon slår ihop den och visar framsidan. ”Be för mig i tusen år.” Hon räcker ut tungan och blinkar. Jag förstår inte, boken är främmande för mig. Men jag vill veta. Jag vill veta vad den handlar om, varför hon läser den och vad det stod i smset. Jag vill veta hur hon kan vara så smartsnygg och smsdum på samma gång. Jag vill veta vad hon heter och jag särar läpparna som för att ropa ut frågan.
Tåget kommer. SL-minuterna tog slut. Jag dör tisdagsdöden, jag dör pendlardöden.
Written by Acro
Crewstrejk
Publicerat 120905
Gäller från den 16 september till den 23 september 22.00. Vi godkänner inga bilder i fototävlingen från den 13 september.
Ja. Vi i Crew har fått nog. Det räcker nu. Vi vill inte vara med på de här reglerna. Vi tycker inte det är schysst.
Därför kommer vi i Crew gå ut i strejk under en vecka. Under en vecka kommer inga crewuppgifter utföras och våra stall kommer stå utan att någon loggar in, svarar på mejl och godkänner bilder.
Om ni har läst förra numret av tidningen har ni sett hur övergiven och utnyttjad jag känner mig som Crew. Hur lite stöd jag och mina kollegor har fått i vårt arbete från Egmont och hur vi har fått alldeles för stort och oöverskådligt ansvar för sidan.
En del av strejken är mot Egmont, en protest mot hur styvmoderligt vi har blivit behandlade.
En del av strejken riktas också mot er på sidan. Mot de medlemmar som har alltför lätt att säga att Crew inte gör något, att Crew inte sköter sitt jobb och de som säger att Crew är lata och inaktiva. Vi vill visa exakt hur inaktiva Crew kan bli. Hur fungerar sidan när vi inte gör vårt jobb såsom vi har gjort i så många år?
Du kommer kanske bli ännu argare på oss nu? Du kommer kanske säga att vi bekräftar att Crew är lata och oansvariga? Du kanske förklarar att det är fel sätt vi gör det på men vi har försökt. Jag har försökt och försökt...
Därför kommer vi i Crew gå ut i strejk under en vecka. Under en vecka kommer inga crewuppgifter utföras och våra stall kommer stå utan att någon loggar in, svarar på mejl och godkänner bilder.
Om ni har läst förra numret av tidningen har ni sett hur övergiven och utnyttjad jag känner mig som Crew. Hur lite stöd jag och mina kollegor har fått i vårt arbete från Egmont och hur vi har fått alldeles för stort och oöverskådligt ansvar för sidan.
En del av strejken är mot Egmont, en protest mot hur styvmoderligt vi har blivit behandlade.
En del av strejken riktas också mot er på sidan. Mot de medlemmar som har alltför lätt att säga att Crew inte gör något, att Crew inte sköter sitt jobb och de som säger att Crew är lata och inaktiva. Vi vill visa exakt hur inaktiva Crew kan bli. Hur fungerar sidan när vi inte gör vårt jobb såsom vi har gjort i så många år?
Du kommer kanske bli ännu argare på oss nu? Du kommer kanske säga att vi bekräftar att Crew är lata och oansvariga? Du kanske förklarar att det är fel sätt vi gör det på men vi har försökt. Jag har försökt och försökt...
Vi är också människor.
Under den vecka som Crew strejkar kommer ni med stor sannolikhet märka av märkliga tjat, folk som skriver dumma och onödiga inlägg i gnägg och ingen som gör något åt det. I chatten lär det bli tigg och spam. Utställningen är inte rättvis nu men var säker på att under den vecka som Crew strejkar kommer det bli etter värre.
Ja, jag tror att rädslan för Crew gör att folk tänker sig för en extra gång och inte börjar tjafsa och fuska hur som helst. Nu tar vi medvetet bort denna rädsla, vi tar bort oss själva och lämnar sidan åt er, ni som är medlemmar.
En vecka senare kommer vi tillbaka till våra crew-stall, precis som vanligt och kommer sköta våra sysslor såsom vi alltid har gjort.
Gör vi fel? Regler är regler, oavsett om Crew finns eller inte. Ditt uppförande kan inte bero på om jag är online eller inte. Vi i crew har inte ansvar för vad du skriver och gör här, det ansvaret har du!
Over and Out!
/Acro
Förstår du varför vi i Crew agerar som vi gör? Är du redo att ta ditt ansvar för sidan och först och främst se på hur du handlar här? Vi ber dig att agera förnuftigt för egen del och att hjälpa och informera andra, inte att agera som självutnämnd polis. Tack.
Att utnyttja ett barn...
Vad gör din bebis på internet?
Ja, nu är jag hård igen. Och ja, ordet utnyttja är kanske lite väl häftigt beroende på hur man tolkar det. Men nu har jag ändå valt att använda mig av den här formuleringen. Det är den som är närmast det jag vill beskriva.
Barnet. Jag brinner för barn och unga. Varför skulle jag annars lägga 5 år av mitt liv för att bli lärare och sådär 25 timmar varje månad på att vara scoutledare eller utbilda scoutledare? Det är ju för att jag brinner för barnets bästa...
Sen så kommer jag ut på internet och så blir jag smått chockerad. Jag blir rädd... Är jag gammalmodig och bakåtsträvande? Kanske... Det kan också vara att jag sett och läst om så mycket som har skett på internet. Det finns så stora möjligheter och så stora faror.
Det finns en hel del unga mammor här på stallet.se och runt om på olika forum och bloggar. Såklart ska de få finnas där om de vill. Givetvis. De är vuxna och myndiga i de flesta fall. Om de vill lägga ut bilder på var del av sitt ansikte och kropp, berätta allt om namn, skola, bostadsort och vanor så är det fine för mig...
Men barnen? Hur kan du välja att publicera detaljer om ditt barns liv för var och en att läsa? Är du medveten om hur många den informationen når? Tänker du framåt? Tänker du på vad ditt barn kommer säga om 10-15 år när den inser att det finns bilder på när den pottränas ute på internet? En bild på en bebis med ärtpuré över hela ansiktet är idag gullig, om 15 år är den extremt pinsam och kanske känner sig barnet kränkt?
Är det säkert? Är det tryggt för ditt barn att finnas på internet så? Vi har sett vansinnesdåd förr och vi kommer få se dem igen. Är det tryggt att ditt barns ansikte och namn finns ute till allmän beskådan? Att du berättar vart ni ska och när? Att du berättar vilket dagis det går på och vilken tid du hämtar?
Barnet. Jag brinner för barn och unga. Varför skulle jag annars lägga 5 år av mitt liv för att bli lärare och sådär 25 timmar varje månad på att vara scoutledare eller utbilda scoutledare? Det är ju för att jag brinner för barnets bästa...
Sen så kommer jag ut på internet och så blir jag smått chockerad. Jag blir rädd... Är jag gammalmodig och bakåtsträvande? Kanske... Det kan också vara att jag sett och läst om så mycket som har skett på internet. Det finns så stora möjligheter och så stora faror.
Det finns en hel del unga mammor här på stallet.se och runt om på olika forum och bloggar. Såklart ska de få finnas där om de vill. Givetvis. De är vuxna och myndiga i de flesta fall. Om de vill lägga ut bilder på var del av sitt ansikte och kropp, berätta allt om namn, skola, bostadsort och vanor så är det fine för mig...
Men barnen? Hur kan du välja att publicera detaljer om ditt barns liv för var och en att läsa? Är du medveten om hur många den informationen når? Tänker du framåt? Tänker du på vad ditt barn kommer säga om 10-15 år när den inser att det finns bilder på när den pottränas ute på internet? En bild på en bebis med ärtpuré över hela ansiktet är idag gullig, om 15 år är den extremt pinsam och kanske känner sig barnet kränkt?
Är det säkert? Är det tryggt för ditt barn att finnas på internet så? Vi har sett vansinnesdåd förr och vi kommer få se dem igen. Är det tryggt att ditt barns ansikte och namn finns ute till allmän beskådan? Att du berättar vart ni ska och när? Att du berättar vilket dagis det går på och vilken tid du hämtar?
Om det vore mig och mitt barn det handlade om så skulle jag förmodligen inte ens nämna det. Jag skulle förmodligen inte ens tala om att jag hade ett barn här. Vad vet ni? Jag kanske redan är mamma, ni skulle aldrig kunna veta säkert...
Jag har valt att spendera en del av min tid på internet men jag behöver inte göra samma val för mitt barn. Barnet har inget behov av en fiktiv verklighet nu. När det blir äldre får det välja själv.
Många gånger upplever jag att de som berättar om sina barn här gör det i ett syfte: popularitet. Exploatera ditt barns personlighet och bilder på det över stallet.se och få massor av besökare. Det får mig att må illa. Om du är mogen att ta ansvar för ett barn så borde du också vara mogen nog att inte utnyttja det för popularitet och uppmärksamhet på en hemsida.
JA, jag vet att retoriken i detta nummer är hård. Jag vet att ni kommer uppfatta det som om ALLA som visat upp en enda bild är dåliga människor. Så är inte fallet, det är inte så jag menar. Hör på vad jag säger i hela numret, fastna inte vid ett enstaka ord. Jag har dragit allting till sin spets. Jag vet att en del nu kommer i princip hata mig för det jag sagt här. Till er vill jag säga: Om du inte gör såhär så behöver du inte ta åt dig. Då behöver du inte bli arg och hata mig. Då kan du istället ställa dig på min sida och förfasas över de föräldrar som gör det jag beskrivit ovan. Om du inte gör såhär så behöver du inte heller försvara dig inför mig eller någon annan. Om du känner igen dig själv i något ovan så borde du fundera lite på hur du använder internet men det är ett samtal mellan dig, ditt samvete och förstånd och din eventuella partner.
Tack och adjö.
/Acro, den hemlighetsfulla.
Jag har valt att spendera en del av min tid på internet men jag behöver inte göra samma val för mitt barn. Barnet har inget behov av en fiktiv verklighet nu. När det blir äldre får det välja själv.
Många gånger upplever jag att de som berättar om sina barn här gör det i ett syfte: popularitet. Exploatera ditt barns personlighet och bilder på det över stallet.se och få massor av besökare. Det får mig att må illa. Om du är mogen att ta ansvar för ett barn så borde du också vara mogen nog att inte utnyttja det för popularitet och uppmärksamhet på en hemsida.
JA, jag vet att retoriken i detta nummer är hård. Jag vet att ni kommer uppfatta det som om ALLA som visat upp en enda bild är dåliga människor. Så är inte fallet, det är inte så jag menar. Hör på vad jag säger i hela numret, fastna inte vid ett enstaka ord. Jag har dragit allting till sin spets. Jag vet att en del nu kommer i princip hata mig för det jag sagt här. Till er vill jag säga: Om du inte gör såhär så behöver du inte ta åt dig. Då behöver du inte bli arg och hata mig. Då kan du istället ställa dig på min sida och förfasas över de föräldrar som gör det jag beskrivit ovan. Om du inte gör såhär så behöver du inte heller försvara dig inför mig eller någon annan. Om du känner igen dig själv i något ovan så borde du fundera lite på hur du använder internet men det är ett samtal mellan dig, ditt samvete och förstånd och din eventuella partner.
Tack och adjö.
/Acro, den hemlighetsfulla.
Du lider av den kognitiva skammen...
Upplever du den? Du känner den bränna va? Som en hård knut i magen tynger den, den skickar ilningar upp längs ryggraden. Hjärtat slår fortare och kinderna rodnar. Du vill inte att någon ska titta på dig. De kanske kan se det, att du känner den. Du vill helst smälta ihop med väggen. Se mig inte...
Du känner den kognitiva skammen just nu.
Hur jag kan veta att du upplever något som du inte ens är säker på vad det är? Därför att det är just det det hela handlar om...
Kognitiv handlar om tankar och kunskap, att förstå. Och den kognitiva skammen kommer när vi skäms över att inte förstå, att verka dumma, korkade och helt bakom flötet...
"Har alla förstått?"
Du sneglar på klasskamraterna. De nickar oengagerat och pliktskyldigt. Jo... De hävdar att de förstått. De har inga frågor alls. Då kommer den, då slår den till. Är det bara jag som inte fattar? Är det så att jag är mest korkad? Att jag är dummast i klassen?
Jag är intelligent och skolbegåvad. Jag har alltid haft lätt för mig och kanske är det oss som den kognitiva skammen drabbar hårdast. Vi som har en bild av att vi måste vara smarta. Vad är jag om jag inte är smart? Vad är jag om jag inte längre är klassens brainiac?
Jag har varit rädd för att verka dum men jag har också kommit förbi det. Hur ska jag kunna lära mig mer om jag inte förstår vad det är vi talar om? Hur ska jag räkna ut ett tal om jag inte förstår vad det står? Hur ska jag kunna översätta en mening om jag inte förstår orden? Om jag inte förstår uppgiften?
"Har alla förstått?"
NEJ! JAG FATTAR INTE! Låt mig ta ett exempel från lärarutbildningen på universitetet. Jag menar; LÄRARUTBILDNINGEN! Okej... Vi sitter i en lektionssal och lyssnar på en professor i litteratur. Introduktionskurs. Vi är nybörjare. Han talar om rim. Han talar om manliga och kvinnliga rim. (Ja, det finns. Det handlar om ifall det är enstaviga eller flerstaviga. Enstaviga ord är manliga, typ man-kan. Flerstaviga är kvinnliga, typ kvinna-finna.) Okej... Så långt är jag med. Jag förstod. Sedan säger läraren detta:
"Manliga rim skrivs med små bokstäver, kvinnliga med stora." (Eller om det var tvärt om, jag minns inte...)
Ehhhh.... VAD? Jag fattar nada. Måste jag skriva KVINNA-FINNA om jag skriver en dikt med tvåstaviga rim? Ska de vara med stora bokstäver? Förstå min förvirring.
Du känner den kognitiva skammen just nu.
Hur jag kan veta att du upplever något som du inte ens är säker på vad det är? Därför att det är just det det hela handlar om...
Kognitiv handlar om tankar och kunskap, att förstå. Och den kognitiva skammen kommer när vi skäms över att inte förstå, att verka dumma, korkade och helt bakom flötet...
"Har alla förstått?"
Du sneglar på klasskamraterna. De nickar oengagerat och pliktskyldigt. Jo... De hävdar att de förstått. De har inga frågor alls. Då kommer den, då slår den till. Är det bara jag som inte fattar? Är det så att jag är mest korkad? Att jag är dummast i klassen?
Jag är intelligent och skolbegåvad. Jag har alltid haft lätt för mig och kanske är det oss som den kognitiva skammen drabbar hårdast. Vi som har en bild av att vi måste vara smarta. Vad är jag om jag inte är smart? Vad är jag om jag inte längre är klassens brainiac?
Jag har varit rädd för att verka dum men jag har också kommit förbi det. Hur ska jag kunna lära mig mer om jag inte förstår vad det är vi talar om? Hur ska jag räkna ut ett tal om jag inte förstår vad det står? Hur ska jag kunna översätta en mening om jag inte förstår orden? Om jag inte förstår uppgiften?
"Har alla förstått?"
NEJ! JAG FATTAR INTE! Låt mig ta ett exempel från lärarutbildningen på universitetet. Jag menar; LÄRARUTBILDNINGEN! Okej... Vi sitter i en lektionssal och lyssnar på en professor i litteratur. Introduktionskurs. Vi är nybörjare. Han talar om rim. Han talar om manliga och kvinnliga rim. (Ja, det finns. Det handlar om ifall det är enstaviga eller flerstaviga. Enstaviga ord är manliga, typ man-kan. Flerstaviga är kvinnliga, typ kvinna-finna.) Okej... Så långt är jag med. Jag förstod. Sedan säger läraren detta:
"Manliga rim skrivs med små bokstäver, kvinnliga med stora." (Eller om det var tvärt om, jag minns inte...)
Ehhhh.... VAD? Jag fattar nada. Måste jag skriva KVINNA-FINNA om jag skriver en dikt med tvåstaviga rim? Ska de vara med stora bokstäver? Förstå min förvirring.
Här någonstans sneglar jag runt på klassen och ser att de flesta har en blank hinna över ögonen, som om de inte är riktigt närvarande. Jag förstår att jag inte är den enda som inte förstår så jag hejdar föreläsaren. Jag tar på mig det viktiga och ärofyllda uppdraget. Jag klarar att bära den kognitiva skammen. Jag förklarar att jag inte förstår.
Här stirrar nu föreläsaren på mig som om jag är dum i huvudet. Vilken tur att jag vet att jag inte är dum i huvudet. För honom är det helt uppenbart vad det handlar om och han har ju förstått så han säger samma sak igen:
"Alltså. Manliga rim skrivs med SMÅ bokstäver och kvinnliga skrivs med STORA."
Han anser saken utredd. Men... Seriöst. Om jag inte förstod förklaringen första gången så gör jag med stor sannolikhet inte det andra heller, oavsett hur han betonar. Så jag sveper manteln av kognitiv skam runt mig som en filt och frågar igen. Och igen svarar läraren samma sak. Och återigen förstår jag INGENTING. Först tredje gången jag frågar så får jag ett annat svar. Först då jag tydligt visar missförståndet med hur jag förstår saken (Det med att jag måste skriva KVINNA-FINNA) så får jag en förklaring.
Förklaringen? Alltså... När man märker ut vilka rim som hör ihop så använder man små och stora bokstäver för att markera vilken sorts rim det handlar om. Alltså...
Jag söker en man a
en man som kan a
se mig som kvinna B
Säg, när ska jag finna? B
Förstår ni då? För först här förstod jag.
Och... Om inte jag vågat fråga, om jag varit för rädd för att verka dum, då hade en hel klass blivit lite dummare än de blev nu. Jag VET att det var flera som inte förstod. Jag vet det för folk kom fram och sa det och tackade mig.
Tänk så nästa gång som läraren säger "Har alla förstått?", tänk att du är klassens hjälte som räcker upp handen och ber om en förklaring igen, lite annorlunda den här gången, så att alla kan förstå.
Du förtjänar att förstå, du förtjänar en förklaring som passar ditt sätt att tänka. Våga fråga igen och be läraren eller vem det nu är att försöka säga på ett annat sätt.
Kärlek och förstånd!
/Acro-som-är-smart
Här stirrar nu föreläsaren på mig som om jag är dum i huvudet. Vilken tur att jag vet att jag inte är dum i huvudet. För honom är det helt uppenbart vad det handlar om och han har ju förstått så han säger samma sak igen:
"Alltså. Manliga rim skrivs med SMÅ bokstäver och kvinnliga skrivs med STORA."
Han anser saken utredd. Men... Seriöst. Om jag inte förstod förklaringen första gången så gör jag med stor sannolikhet inte det andra heller, oavsett hur han betonar. Så jag sveper manteln av kognitiv skam runt mig som en filt och frågar igen. Och igen svarar läraren samma sak. Och återigen förstår jag INGENTING. Först tredje gången jag frågar så får jag ett annat svar. Först då jag tydligt visar missförståndet med hur jag förstår saken (Det med att jag måste skriva KVINNA-FINNA) så får jag en förklaring.
Förklaringen? Alltså... När man märker ut vilka rim som hör ihop så använder man små och stora bokstäver för att markera vilken sorts rim det handlar om. Alltså...
Jag söker en man a
en man som kan a
se mig som kvinna B
Säg, när ska jag finna? B
Förstår ni då? För först här förstod jag.
Och... Om inte jag vågat fråga, om jag varit för rädd för att verka dum, då hade en hel klass blivit lite dummare än de blev nu. Jag VET att det var flera som inte förstod. Jag vet det för folk kom fram och sa det och tackade mig.
Tänk så nästa gång som läraren säger "Har alla förstått?", tänk att du är klassens hjälte som räcker upp handen och ber om en förklaring igen, lite annorlunda den här gången, så att alla kan förstå.
Du förtjänar att förstå, du förtjänar en förklaring som passar ditt sätt att tänka. Våga fråga igen och be läraren eller vem det nu är att försöka säga på ett annat sätt.
Kärlek och förstånd!
/Acro-som-är-smart
En kommentar är alltid uppskattat! Lämna ditt fotspår här.
Sanningen bakom hatet...
Det är lätt att välja den enkla vägen. Vi gör så. Det är enkelt att bara acceptera ena sidans historia och inte tänka mer på vad som faktiskt skett. Är det du har fått höra relevant eller ens sant?
Ibland, i sällsynta fall, är det sant. Ibland handlar vi i Crew ogenomtänkt eller olämpligt. Men oftast så är det så att medlemmen innerst inne vet att den har gjort det den blir bestraffad för men inte vill ta ansvaret själv. Det är så mycket lättare att skylla på alla andra. Det är busschaufförens fel att du missade bussen, det är inte alls så att du kom springande i sista minuten. Det är lärarens fel att du misslyckades på provet, det är inte alls så att du satt på fejan på lektionerna. Det är mammas fel att dina träningsbyxor är borta, det är inte alls så att du lämnade dem i en hög på golvet och att din mamma städade bort dem då...
Det är crews fel...
Exempel 1
Ibland, i sällsynta fall, är det sant. Ibland handlar vi i Crew ogenomtänkt eller olämpligt. Men oftast så är det så att medlemmen innerst inne vet att den har gjort det den blir bestraffad för men inte vill ta ansvaret själv. Det är så mycket lättare att skylla på alla andra. Det är busschaufförens fel att du missade bussen, det är inte alls så att du kom springande i sista minuten. Det är lärarens fel att du misslyckades på provet, det är inte alls så att du satt på fejan på lektionerna. Det är mammas fel att dina träningsbyxor är borta, det är inte alls så att du lämnade dem i en hög på golvet och att din mamma städade bort dem då...
Det är crews fel...
Exempel 1
Okej. Nu har vi kommit så långt att jag tänker ge er lite exempel. Det är autentiska exempel, det är stall som själva har skrivit detta efter att de brutit mot en regel och blivit bestraffade för det. Jag minns inte längre vilka stallen var, jag hämtade mina exempel för flera månader sen och vem det är är inte viktigt. Känner du igen dig eller vet vem det är, bry dig inte om att berätta det. Jag är inte intresserad av personen, jag är intresserad av fenomenet. Vi behöver inte veta ett namn för att förstå. Och... Jag är inte arg på något sätt.
Nå... Först har vi ett stall som hade laddat upp bilder i sitt Fotogalleri. Det var söta djurbilder som stallet hade till salu. En eller annan hade redan lagt ett bud. Det i sig är ju inte så speciellt märkvärdigt men något fick mig att stanna till i stallet. Jag sökte på bilderna och hittade hemsidan de kom ifrån. Därefter frågade jag stallet om den hade fått tillstånd av bildägaren(fotografen) att använda bilderna.
Här blev det tricky... Stallet hade nämligen mejlat men det hade den gjort samma dag och den hade ännu inte fått något svar. Men UNDER TIDEN som den väntade på svar om den fick eller inte fick använda bilderna så använde stallet dem ändå. Nu förstår ni väl själva att det inte är ett okej sätt att göra. Du tar ju inte och cyklar iväg med någon annans cykel medan du väntar på svar om den vill sälja den till dig eller ej. Det är ju uppenbart att man väntar.
Detta är också vad jag förklarade till stallet. De bilder den hade ladda upp var tvungna att raderas till den fått ett otvetydigt "JA!" på att bilderna fick användas. Ja, jag fick hota med min ställning som crew för att stallet skulle skärpa sig och faktiskt radera bilderna.
Jag var ändå ganska nöjd sen. Jag tyckte att även om vi inte var såta vänner så var det ändå ett neutralt samtal, vi hade löst konflikten i samförstånd... Men...
"Pallar inte allt hat jag fått. Jag har ansökt om tillstånd till fotografen men det tar inte en jävel hänsyn till. Så fort jag tjänat ihop till GM:et hos XXX så tas hela skiten bort.
Grattis, ni bröt ner mig. Igen."
Detta dök upp på stallets press plus ett Tjat om att Crew krossade hennes drömmar...
Om det var en smula överdrivet och oförtjänt att skylla på oss? Döm själva...
Grattis, ni bröt ner mig. Igen."
Detta dök upp på stallets press plus ett Tjat om att Crew krossade hennes drömmar...
Om det var en smula överdrivet och oförtjänt att skylla på oss? Döm själva...
Exempel 2
Nästa fall skedde ungefär samtidigt. Även detta handlade om bilder. Denna gången dock om Fototävlingen. Ni kan (förhoppningsvis) reglerna dit? Det är rätt specifika krav om vad bilderna får föreställa och hur mycket de får vara redigerade men framför allt den absoluta regeln DU MÅSTE HA FOTAT SJÄLV. Ska jag säga det igen? DU måste ha tryckt ner knappen på kamera! Du ska ha varit vid situationen och fotat den. PUNKT.
Egentligen en ganska enkel regel att följa men en regel som vi ständigt måste påminna folk om.
Nåväl, till saken. Jag finner ett stall som deltar med en bild i fototävlingen. Bilden föreställer henne på hennes häst. Det är suspekt. När jag sedan frågar så svarar stallet att det är mamman som har fotat bilden. Det är ju kristallklart. Bilden är inte egenfotad och ska därmed inte delta i fototävlingen. Jag förklarar tävlingens regler för medlemmen och tar bort bilden från tävlingen. Piece of cake!
Jaaa.... Och sen kommer tjaten. "Vissa crew borde inte få vara kvar." och "De förstör allt" eller något liknande. Jag har inte kvar dem. Såklart blir jag lite upprörd och tittar efter vad det egentligen är som sker i stallet. Det är några som har skrivit några HB-inlägg till personen och undrar vad som skett eller säger att de också håller med om crews inkompetens.
Vad svarar stallet? Berättar stallet att hon hade med en tillståndsbild i EF-tävlingen och det är därför hon är arg? Nejnejnej... Allt annat utom det.
"De nollar en i utställningar, är otrevliga själva och raderar stall hit och dit. Finns två - tre vettiga crews"
"Ja + nollad på utställningar två gånger med katterna, skojstigt. Och ställde ut XXX för en vecka sen, 23 p med 23 röser. makes sence"
"Jag har en otrevlig attityd, använder så himla mycket svordommar (som inte crew medlemmarna gör lol) och lite sånt smått och gott."
Så hon är arg för att hon blev bestraffade för att hon bröt mot reglerna i en sorts tävling och smutskastar sedan crewmedlemmarna med helt andra saker och händelser. Var är logiken i detta?
Nästa gång någon skickar ett argt tjat om Crew så tänk lite. Den personen kommer aldrig säga: "Ja, jo, jag är egentligen mest är på mig själv eftersom jag faktiskt var rätt taskig mot en annan medlem i gnägg." eller "Jag är pissförbannad för att crew raderade bilden jag stulit från en annan medlem!"
Tänk själv.
/Kritiska Acro
Egentligen en ganska enkel regel att följa men en regel som vi ständigt måste påminna folk om.
Nåväl, till saken. Jag finner ett stall som deltar med en bild i fototävlingen. Bilden föreställer henne på hennes häst. Det är suspekt. När jag sedan frågar så svarar stallet att det är mamman som har fotat bilden. Det är ju kristallklart. Bilden är inte egenfotad och ska därmed inte delta i fototävlingen. Jag förklarar tävlingens regler för medlemmen och tar bort bilden från tävlingen. Piece of cake!
Jaaa.... Och sen kommer tjaten. "Vissa crew borde inte få vara kvar." och "De förstör allt" eller något liknande. Jag har inte kvar dem. Såklart blir jag lite upprörd och tittar efter vad det egentligen är som sker i stallet. Det är några som har skrivit några HB-inlägg till personen och undrar vad som skett eller säger att de också håller med om crews inkompetens.
Vad svarar stallet? Berättar stallet att hon hade med en tillståndsbild i EF-tävlingen och det är därför hon är arg? Nejnejnej... Allt annat utom det.
"De nollar en i utställningar, är otrevliga själva och raderar stall hit och dit. Finns två - tre vettiga crews"
"Ja + nollad på utställningar två gånger med katterna, skojstigt. Och ställde ut XXX för en vecka sen, 23 p med 23 röser. makes sence"
"Jag har en otrevlig attityd, använder så himla mycket svordommar (som inte crew medlemmarna gör lol) och lite sånt smått och gott."
Så hon är arg för att hon blev bestraffade för att hon bröt mot reglerna i en sorts tävling och smutskastar sedan crewmedlemmarna med helt andra saker och händelser. Var är logiken i detta?
Nästa gång någon skickar ett argt tjat om Crew så tänk lite. Den personen kommer aldrig säga: "Ja, jo, jag är egentligen mest är på mig själv eftersom jag faktiskt var rätt taskig mot en annan medlem i gnägg." eller "Jag är pissförbannad för att crew raderade bilden jag stulit från en annan medlem!"
Tänk själv.
/Kritiska Acro
Tillståndsbilder.
En reaktion på att medlemmarna såg ner på de som hade tillstånd av andra fotografer om att använda dennes bilder.
Hej hopp i lingonskogen!
I detta nummer av min alldeles egna tidning tänkte jag tipsa lite om hur du kan förenkla för crew och förtydliga för dina köpare när du säljer djur. Men först kommer min åsikt om tillståndsbilder tas upp!
Jahapp! Tillståndsbilder... Nu är det spännande va? Kommer Acro säga BU eller BÄ!?! OCH DET BLIR...
Bä. Eller... Bra. Jag menar... Varför inte?
Ja, jag vet att det är svårt och att man får kämpa för bra bilder. Det är mycket jobb bakom och allt sådant...
Men för mig då? Jag har två väldigt distinktiv spräckliga katter vara endast en bor hos mig... Vad ska jag göra?
Jag kan kämpa och ta massor av snygga bilder på Chibi men hur seriöst känns det att använda dem till en uppfödning? Jag skulle kunna göra exakt 5 katter med bilder av Chibi eller Mizu innan ni började viska "massproduktion..." till varandra. De ser så annorlunda ut att jag aldrig skulle komma undan med det.
Sedan är det det där med att bilderna ska vara EF... Okej. Jag förstår att det är roligare om det är försäljaren själv som har fotat men är det allt? Är det viktigaste att det var just den som höll i kameran?
Jag har sett folk som har tagit hutlösa priser för sina EF-djur men när man tittar närmare på djuren så finns där INGENTING! 3000 sp för ett djur med EF-bild, standarddesign och ingen info what so ever? Var är logiken?
Nej, ge mig ett djur med en bild med tillstånd, en fin design, gott om mysig fakta och små berättelser och så kan du behålla ditt massproducerade EF-bildsdjur.
End of story. Här alltså.
I detta nummer av min alldeles egna tidning tänkte jag tipsa lite om hur du kan förenkla för crew och förtydliga för dina köpare när du säljer djur. Men först kommer min åsikt om tillståndsbilder tas upp!
Jahapp! Tillståndsbilder... Nu är det spännande va? Kommer Acro säga BU eller BÄ!?! OCH DET BLIR...
Bä. Eller... Bra. Jag menar... Varför inte?
Ja, jag vet att det är svårt och att man får kämpa för bra bilder. Det är mycket jobb bakom och allt sådant...
Men för mig då? Jag har två väldigt distinktiv spräckliga katter vara endast en bor hos mig... Vad ska jag göra?
Jag kan kämpa och ta massor av snygga bilder på Chibi men hur seriöst känns det att använda dem till en uppfödning? Jag skulle kunna göra exakt 5 katter med bilder av Chibi eller Mizu innan ni började viska "massproduktion..." till varandra. De ser så annorlunda ut att jag aldrig skulle komma undan med det.
Sedan är det det där med att bilderna ska vara EF... Okej. Jag förstår att det är roligare om det är försäljaren själv som har fotat men är det allt? Är det viktigaste att det var just den som höll i kameran?
Jag har sett folk som har tagit hutlösa priser för sina EF-djur men när man tittar närmare på djuren så finns där INGENTING! 3000 sp för ett djur med EF-bild, standarddesign och ingen info what so ever? Var är logiken?
Nej, ge mig ett djur med en bild med tillstånd, en fin design, gott om mysig fakta och små berättelser och så kan du behålla ditt massproducerade EF-bildsdjur.
End of story. Här alltså.
Jo... Nästa del av detta nummer. Nu handlar det om dig som använder tillståndsbilder. Vi får ofta rapporter om att folk stjäl bilder eller inte alls har bett om tillstånd. Kanske är det också det som gör att värdet på djur med tillståndsbilder är lägre. Man kan inte vara säker på om det verkligen ÄR med tillstånd. T'nk om säljaren ljuger? Tänk om jag köper ett djur med en olovlig bild? Som köpare förstår jag att man blir nervös och det är förståss bra att vara försiktig.
Här är mitt tips till alla er som har tillståndsbilder:
Lägg upp mejlet där du har fått tillstånd!
"Men jag vill inte berätta varifrån jag har tillstånd..."
Tja... för det första tar det vem som helst exakt 10 sekunder att hitta bilden och därmed hemsidan. Det är jätteenkelt. Menmen... Om du vill ha det så:
Lägg upp mejlet i ditt DESIGNALBUM och gör så att det är DOLT. Om du gör detta så kan bara du och de i Crew se tillståndet och det som står däri.
Om du gör det här så underlättar du för alla! Dina framtida köpare behöver inte undra utan en crew kan snabbt kika om tillståndet är äkta. Crew behöver inte tjata om att få se tillstånd utan det finns redan där.
Det är så himla enkelt. Gör det nu. Alltså NU! Jag kommer och tittar sen.
/Acro
Här är mitt tips till alla er som har tillståndsbilder:
Lägg upp mejlet där du har fått tillstånd!
"Men jag vill inte berätta varifrån jag har tillstånd..."
Tja... för det första tar det vem som helst exakt 10 sekunder att hitta bilden och därmed hemsidan. Det är jätteenkelt. Menmen... Om du vill ha det så:
Lägg upp mejlet i ditt DESIGNALBUM och gör så att det är DOLT. Om du gör detta så kan bara du och de i Crew se tillståndet och det som står däri.
Om du gör det här så underlättar du för alla! Dina framtida köpare behöver inte undra utan en crew kan snabbt kika om tillståndet är äkta. Crew behöver inte tjata om att få se tillstånd utan det finns redan där.
Det är så himla enkelt. Gör det nu. Alltså NU! Jag kommer och tittar sen.
/Acro
Var är glädjen?
Även detta inlägg syftar till utställningen...
Jag vann utställningen här i förra veckan eller när det var. Gissa om jag är stolt. MIN lilla Mizu-Pizu-älsklingskatt vann! Jag som fotat bilden och legat i gräset och krälat för att fota den. Och DU och DU och DU (pekar) har röstat på henne! Tack! DU och DU och DU gjorde min dag oavsett vad du röstade. Jag vann på ärliga röster!
Jaaa... Fast... Alltså. Om du kollar i mitt stall så ser du ju att min Mizu inte har någon rosett och speciellt ingen som dök upp för 2 veckor sedan.
Är jag desillusionerad? Har jag sett i syne eller är det helt enkelt så att jag ljuger rakt upp och ner? Nja... Det är enklare än så: Jag fick känslan av vinst. Det kändes som jag vann.
Mizu kom på 16de plats. 15 katter hade mer poäng än henne och ändå är jag jätteglad. Varför? Men vi vet ju det. Vi vet att det är väldigt vanligt att folk röstar upp djur från en speciell uppfödare eller djur i ett speciellt stall, antingen någon de gillar eller sina egna stall och djur...
Nu kan jag ju välja att förbanna alla fuskare och klaga över alla som bara röstar på sina polares djur eller på just det stall vars djur är populära just nu. Eller så kan jag låta bli.
För i längden... Vems är förlusten? Jag fick inga SP och ingen rosett men jag fick glädjen och stoltheten över min "vinst". Ett annat stall, med en annan strävan, en strävan efter rosetter och SP, fick just det. Rosetter och SP fast kanske ingen glädje på samma sätt som jag upplevde. Istället blev det nog en grumlad glädje. En glädje som gnagde och kanske viskade att det kanske inte var helt välförtjänt...
Jag vill påpeka att jag inte har en aning om vem som egentligen vann den där veckan. Jag har inte heller på något sätt bevis för att just de djuren var framfuskade, vare sig av ägaren eller någon annan.
Detta är inte ett korståg mot dig, det är en glädjeyttring från mig och en uppmaning till dig att följa i mitt spår.
Jaaa... Fast... Alltså. Om du kollar i mitt stall så ser du ju att min Mizu inte har någon rosett och speciellt ingen som dök upp för 2 veckor sedan.
Är jag desillusionerad? Har jag sett i syne eller är det helt enkelt så att jag ljuger rakt upp och ner? Nja... Det är enklare än så: Jag fick känslan av vinst. Det kändes som jag vann.
Mizu kom på 16de plats. 15 katter hade mer poäng än henne och ändå är jag jätteglad. Varför? Men vi vet ju det. Vi vet att det är väldigt vanligt att folk röstar upp djur från en speciell uppfödare eller djur i ett speciellt stall, antingen någon de gillar eller sina egna stall och djur...
Nu kan jag ju välja att förbanna alla fuskare och klaga över alla som bara röstar på sina polares djur eller på just det stall vars djur är populära just nu. Eller så kan jag låta bli.
För i längden... Vems är förlusten? Jag fick inga SP och ingen rosett men jag fick glädjen och stoltheten över min "vinst". Ett annat stall, med en annan strävan, en strävan efter rosetter och SP, fick just det. Rosetter och SP fast kanske ingen glädje på samma sätt som jag upplevde. Istället blev det nog en grumlad glädje. En glädje som gnagde och kanske viskade att det kanske inte var helt välförtjänt...
Jag vill påpeka att jag inte har en aning om vem som egentligen vann den där veckan. Jag har inte heller på något sätt bevis för att just de djuren var framfuskade, vare sig av ägaren eller någon annan.
Detta är inte ett korståg mot dig, det är en glädjeyttring från mig och en uppmaning till dig att följa i mitt spår.
Du kanske ny tänker att "Vad är det för problem då? Din katt kan ju få komma på en sån där skitplacering någonstans kring plats tio, en sån där som inget är värd, så kan jag ju rösta upp mina djur, det gör ju ändå inget?"
Fast det är det som är grejen. Att det inte gör något. Varje gång du fuskar dit ännu en rosett på ett djur så urholkar du värdet av rosetter ytterligare lite till. Vad är en rosett värd numera? SP, SP och bara SP.
Vem orkar glädja sig med att samma stall har fått en till rosett på det djur som vann också förrförra veckan?
Jag är rädd för rosetter. Konstigt va? Ja, jag är rädd för dem. De bär på skam och misstänksamhet. Om jag skulle få en rosett så skulle jag känna mig ovärdig och orolig. TÄNK om folk faktiskt inte röstade ärligt? TÄNK om det inte är så att mitt djur faktiskt ÄR värd rosetten? TÄNK om de röstade som de gjorde bara för att det var jag? Jag skulle inte kunna släppa tanken. Jag skulle alltid vara misstänksam mot den, att den var oförtjänt och jag skulle bära på skamkänslan, på rädslan att DU kanske tror att jag fuskat fram den...
Utställningen är urholkad, missbrukad och utsliten. En funktion som för länge sedan förlorat sin funktion. Kan vi få tillbaka utställningen som den var förut? För kanske 5-6 år sedan? Jag vet inte. Jag vet inte ens om det var bättre då, förmodligen har jag bara strött lite gyllene minnespuder över bilderna av hur det var då...
I slutändan... I slutändan var det nog ändå bra. Ja, att jag fick en sextondeplats alltså. Jag tror att min högsta dröm är att en av mina katter IRL ska få en fjärdeplats. Ja, det vore bäst.
/Acro
Fast det är det som är grejen. Att det inte gör något. Varje gång du fuskar dit ännu en rosett på ett djur så urholkar du värdet av rosetter ytterligare lite till. Vad är en rosett värd numera? SP, SP och bara SP.
Vem orkar glädja sig med att samma stall har fått en till rosett på det djur som vann också förrförra veckan?
Jag är rädd för rosetter. Konstigt va? Ja, jag är rädd för dem. De bär på skam och misstänksamhet. Om jag skulle få en rosett så skulle jag känna mig ovärdig och orolig. TÄNK om folk faktiskt inte röstade ärligt? TÄNK om det inte är så att mitt djur faktiskt ÄR värd rosetten? TÄNK om de röstade som de gjorde bara för att det var jag? Jag skulle inte kunna släppa tanken. Jag skulle alltid vara misstänksam mot den, att den var oförtjänt och jag skulle bära på skamkänslan, på rädslan att DU kanske tror att jag fuskat fram den...
Utställningen är urholkad, missbrukad och utsliten. En funktion som för länge sedan förlorat sin funktion. Kan vi få tillbaka utställningen som den var förut? För kanske 5-6 år sedan? Jag vet inte. Jag vet inte ens om det var bättre då, förmodligen har jag bara strött lite gyllene minnespuder över bilderna av hur det var då...
I slutändan... I slutändan var det nog ändå bra. Ja, att jag fick en sextondeplats alltså. Jag tror att min högsta dröm är att en av mina katter IRL ska få en fjärdeplats. Ja, det vore bäst.
/Acro
Relevansen i internettjafsen...
Jag har jobbat som crew alldeles för länge. Så länge att jag inte minns när jag började utan jag måste gå till någon undersida någonstans på mitt stall och titta för att minnas.
I alla fall. Under alla mina år har jag nog varit med och löst otaliga tjafs, bråk, konflikter, hetsiga diskussioner och rena smutskastningar medlemmar emellan. Många har skett i chatten men bråken kan uppkomma överallt.
Ibland är det helt sjuka saker som folk börjar tjafsa över. Låt oss ta ett exempel från ganska nyligen. Diskussion om var man gillar att köpa kläder pågår i chatten, helt fridfullt. Ett stall, jag har helt glömt vilket, berättar att hen ofta får köpa kläder på barnavdelningen. Upprörande? Knappast. Några sekunder senare säger ett annat stall att det var taskigt sagt. Varför det var taskigt är otydligt, det är ju lika tråkigt för de som inte kan köpa på barnavdelningen och för de som inte kan köpa på vuxenavdelningen...
Nå. någon eller några säger emot: "Det var inte taskigt! Hoppa inte på den och den!" Blabla... You know the drill. Okej, här kunde det tagit slut men då tar diskussionen YTTERLIGARE en vändning! Någon försvarar den som uttalade sig om taskighet i första vändan! "HÖRNI! Sluta hoppa på XX! Hen får tycka att det var taskigt om hen vill! Blabla..."
Alltså.... Förlåt men jag måste bara finna detta som lite smått roande. Det är helt enkelt mest roligt. Menmen... Förlåt, jag ska skärpa mig. Jag har fått lite kritik om att jag är lite dryg och lite översittaraktig av mig, jag ska försöka sluta. Men med detta exempel så vill jag ge dig som läser detta lite perspektiv. Titta lite på situationen lite som från avstånd. Vad hände egentligen?
Ytterst lite. En förflugen kommentar som mest var konstig och genast kastade sig folk in. Vad ska jag som crew göra i såna här situationer? Hur ska jag reda upp det? Jag menar, tänk dig att behöva motivera en spärr med att "Det började med att vi pratade barnkläder och det var taskigt..."
Doesn't work. Ibland leder liknande löjliga bråk till att jag måste gå in och ställa ultimatum såsom att "den av er som bråkar som skriver till den andra igen spärras!"
Det är inte sådan jag vill vara så om du inte gör mig inte till en sån så blir jag glad, tack.
I alla fall. Under alla mina år har jag nog varit med och löst otaliga tjafs, bråk, konflikter, hetsiga diskussioner och rena smutskastningar medlemmar emellan. Många har skett i chatten men bråken kan uppkomma överallt.
Ibland är det helt sjuka saker som folk börjar tjafsa över. Låt oss ta ett exempel från ganska nyligen. Diskussion om var man gillar att köpa kläder pågår i chatten, helt fridfullt. Ett stall, jag har helt glömt vilket, berättar att hen ofta får köpa kläder på barnavdelningen. Upprörande? Knappast. Några sekunder senare säger ett annat stall att det var taskigt sagt. Varför det var taskigt är otydligt, det är ju lika tråkigt för de som inte kan köpa på barnavdelningen och för de som inte kan köpa på vuxenavdelningen...
Nå. någon eller några säger emot: "Det var inte taskigt! Hoppa inte på den och den!" Blabla... You know the drill. Okej, här kunde det tagit slut men då tar diskussionen YTTERLIGARE en vändning! Någon försvarar den som uttalade sig om taskighet i första vändan! "HÖRNI! Sluta hoppa på XX! Hen får tycka att det var taskigt om hen vill! Blabla..."
Alltså.... Förlåt men jag måste bara finna detta som lite smått roande. Det är helt enkelt mest roligt. Menmen... Förlåt, jag ska skärpa mig. Jag har fått lite kritik om att jag är lite dryg och lite översittaraktig av mig, jag ska försöka sluta. Men med detta exempel så vill jag ge dig som läser detta lite perspektiv. Titta lite på situationen lite som från avstånd. Vad hände egentligen?
Ytterst lite. En förflugen kommentar som mest var konstig och genast kastade sig folk in. Vad ska jag som crew göra i såna här situationer? Hur ska jag reda upp det? Jag menar, tänk dig att behöva motivera en spärr med att "Det började med att vi pratade barnkläder och det var taskigt..."
Doesn't work. Ibland leder liknande löjliga bråk till att jag måste gå in och ställa ultimatum såsom att "den av er som bråkar som skriver till den andra igen spärras!"
Det är inte sådan jag vill vara så om du inte gör mig inte till en sån så blir jag glad, tack.
Jag vill ta upp ett till exempel som jag stött på. Det handlade om två stall som tjafsade via mejl, HB-inlägg och Fotogalleriet.
Jag vet inte hur det började men jag kunde se hur det såg ut just nu och jag gjorde en bedömning av situationen. Ett av stallen verkade vara relativt ungt, alltså en medlem som ännu inte var tonåring, säkert inte mer än kanske 10 år gammal. Det andra stallet var äldre och mer erfaren. Det äldre stallet hade lagt ut delar av deras konversation som "bevis" på att det yngre stallet var taskigt i sitt FG.
Nå. Efter att ha sett detta så valde jag att mejla till det äldre stallet. Jag hade en enkel begäran: Visa hur stor och bra du är genom att stå över så låg smutskastning. Ta bort "bevisen" och låt helt enkelt bli att skriva mer med det yngre stallet.
Det tycker jag är en relativt rimlig lösning när det mesta verkar ha gått ut på att de sa att den andra var dum och att de ansåg att varandras bilder var fula. Men nej, det var inte så enkelt. Det äldre stallet ansåg att det var orättvist, att jag bara bestraffade henne och att jag "tillät" det yngre stallet att uppföra sig hur som helst.
Helt plötsligt var det mitt fel... :P
Nej, men skämt å sido. Jag begärde samma sak av det yngre stallet, dock i mer direkta ordalag. Att den personen lovade att helt sluta kontakta stallet och inte skriva något mer.
Tillslut, efter ett flertal mejl till båda där det mesta från deras sida handlade om vad DEN ANDRA gjort fel, och från min sida om att DE SJÄLVA skulle ta ansvar för vad de gjort fel, så lugnade det ner sig och jag slapp spärra eller radera någon för något liten skitsak, rent ut...
Med det vill jag säga att jag önskar att du är den större personen i sammanhanget. Såklart är det aldrig acceptabelt att vara elak mot någon annan men DET GER DIG INGEN RÄTT att vara lika elak tillbaka. Om du vill anmäla till crew att någon varit taskig mot dig så se till att det är rent framför din matta INNAN du börjar sopa hos andra. Alltså se till att DU uppträtt schysst innan du kommer till mig och klagar. Hur ska jag hantera en anmälan som börjar "Det började med att hon var taskig tillbaka..."
Var ditt bästa jag.
/Mitt bästa Acro.
Jag vet inte hur det började men jag kunde se hur det såg ut just nu och jag gjorde en bedömning av situationen. Ett av stallen verkade vara relativt ungt, alltså en medlem som ännu inte var tonåring, säkert inte mer än kanske 10 år gammal. Det andra stallet var äldre och mer erfaren. Det äldre stallet hade lagt ut delar av deras konversation som "bevis" på att det yngre stallet var taskigt i sitt FG.
Nå. Efter att ha sett detta så valde jag att mejla till det äldre stallet. Jag hade en enkel begäran: Visa hur stor och bra du är genom att stå över så låg smutskastning. Ta bort "bevisen" och låt helt enkelt bli att skriva mer med det yngre stallet.
Det tycker jag är en relativt rimlig lösning när det mesta verkar ha gått ut på att de sa att den andra var dum och att de ansåg att varandras bilder var fula. Men nej, det var inte så enkelt. Det äldre stallet ansåg att det var orättvist, att jag bara bestraffade henne och att jag "tillät" det yngre stallet att uppföra sig hur som helst.
Helt plötsligt var det mitt fel... :P
Nej, men skämt å sido. Jag begärde samma sak av det yngre stallet, dock i mer direkta ordalag. Att den personen lovade att helt sluta kontakta stallet och inte skriva något mer.
Tillslut, efter ett flertal mejl till båda där det mesta från deras sida handlade om vad DEN ANDRA gjort fel, och från min sida om att DE SJÄLVA skulle ta ansvar för vad de gjort fel, så lugnade det ner sig och jag slapp spärra eller radera någon för något liten skitsak, rent ut...
Med det vill jag säga att jag önskar att du är den större personen i sammanhanget. Såklart är det aldrig acceptabelt att vara elak mot någon annan men DET GER DIG INGEN RÄTT att vara lika elak tillbaka. Om du vill anmäla till crew att någon varit taskig mot dig så se till att det är rent framför din matta INNAN du börjar sopa hos andra. Alltså se till att DU uppträtt schysst innan du kommer till mig och klagar. Hur ska jag hantera en anmälan som börjar "Det började med att hon var taskig tillbaka..."
Var ditt bästa jag.
/Mitt bästa Acro.
Var är moralen?
Detta inlägg syftar på det fusk som pågick på hemsidan med utställningen som fanns där.
Var är moralen? Det är min stora fråga i dagens nummer. Med moral menar jag när man väljer att följa den inre rösten som pekar en rätt istället för att ta genvägen som visserligen inte är spärrad men som ändå är en smula skum.
Var är din inre röst när du gör 10 nya stall och flyttar runt dina djur på dem för att vinna utställningen? Du säljer runt dem för 11 sp för att du ska kunna ha så många som möjligt med. Känns det rätt?
"Vaddå??? Det är ju ETT PER STALL! Duuuuhhhh!"
Så det gör det moraliskt försvarbart? Tror du att skaparna av Stallet.se verkligen tänkte: "Ahh... Men ett per stall så kan ju varje person skaffa sig 10 olika stall och krångla med. Det blir bra!" Nej, det är ju uppenbart. De tänkte EN person + ETT stall + ETT djur i utställningen = rättvist för alla.
Jag förstår inte att du behöver ha det skrivet på näsan för att förstå att det inte är okej. Har du inte förstått att tidelag är dåligt och omoraliskt, trots att det är lagligt? Bara för att du kan böja reglerna att passa just dig, innebär det inte att du SKA göra det.
Jag vill diskutera vad du roffrar åt dig: Okej. Om vi förutsätter att ALLA djur i utställningen har precis lika stor chans att vinna (vilket vi i vet inte stämmer i praktiken) så kan vi räkna lite på det både vad det gäller chans att vinna, SP att vinna och andelen god stämning och god kamratskap man vinner och förlorar.
För enkelhetens skull så säger vi att vi har 100 medlemmar som har med ett djur var i utställningen. Det blir 1% chans (i teorin) att vinna och 3% chans att få rosett. Du har 3% chans att vinna tillbaka dina 15 sp som du har lagt ut och mycket mer. Ändå rätt okej chanser.
Var är din inre röst när du gör 10 nya stall och flyttar runt dina djur på dem för att vinna utställningen? Du säljer runt dem för 11 sp för att du ska kunna ha så många som möjligt med. Känns det rätt?
"Vaddå??? Det är ju ETT PER STALL! Duuuuhhhh!"
Så det gör det moraliskt försvarbart? Tror du att skaparna av Stallet.se verkligen tänkte: "Ahh... Men ett per stall så kan ju varje person skaffa sig 10 olika stall och krångla med. Det blir bra!" Nej, det är ju uppenbart. De tänkte EN person + ETT stall + ETT djur i utställningen = rättvist för alla.
Jag förstår inte att du behöver ha det skrivet på näsan för att förstå att det inte är okej. Har du inte förstått att tidelag är dåligt och omoraliskt, trots att det är lagligt? Bara för att du kan böja reglerna att passa just dig, innebär det inte att du SKA göra det.
Jag vill diskutera vad du roffrar åt dig: Okej. Om vi förutsätter att ALLA djur i utställningen har precis lika stor chans att vinna (vilket vi i vet inte stämmer i praktiken) så kan vi räkna lite på det både vad det gäller chans att vinna, SP att vinna och andelen god stämning och god kamratskap man vinner och förlorar.
För enkelhetens skull så säger vi att vi har 100 medlemmar som har med ett djur var i utställningen. Det blir 1% chans (i teorin) att vinna och 3% chans att få rosett. Du har 3% chans att vinna tillbaka dina 15 sp som du har lagt ut och mycket mer. Ändå rätt okej chanser.
Okej. Nu säger vi att 10 av de 100 personer bestämmer sig för att ha med 10 djur var och skapar nya stall. (Ja, jag vet, lite överdrivet men enkelt att räkna på.) Det innebär att det är 90 personer som har 1 djur med var och sedan 100 djur som alla tillhör 10 personer.
(Är det bara jag som får deja vu på det här? Lite som när adeln ägde hela Sverige...)
Utställningen innehåller då 190 djur men mer än 50% av djuren ägs av 10% av sidans medlemmar. Hur rättvist är det?
"Vaddå? Jag har ju betalat för det!"
Mhm... Fin moral du har. Solidariskt. Är det så du lever i ditt liv? Betalar du för att bara du ska ha det bättre? Betalar du för att du ska ha större chans att få bra betyg? Betalar du för att du ska lottas fram som Lucia? Har du ett omvänt hungerspel i ditt liv där du betalar för att ha så många lotter som möjligt för att få det som egentligen, såklart, ska delas rättvist?
"Men alla gör det!" Nej. Alla gör inte det. Jag gör inte det och framförallt så gör inte de små stallen det! De som inte har 150 sp att slänga i sjön på att ställa ut 10 olika djur. Kul att du tar saken i egna händer och försämrar chanserna för att de ska vinna ännu mer. Kul...
100 djur med 10 personer som äger dem... Det innebär att var och en av de 90 personer som har 1 djur var i utställningen bara har hälften så stor chans som de hade tidigare att vinna. Jag med mitt enda djur har ynka 0,52% chans att få förstaplatsen och 1,57% chans att få rosett överhuvudtaget. De med 10 djur har gett sig själva 5,2% chans att vinna.
Var gång du sneddar genom gråzonen för att öka DINA chanser att vinna så stjäl du från någon annans lilla chans att få lyckas och i 90% av fallen är det de personerna som redan är utsatta som du stjäl ifrån.
Varsågod. Det var dagens moralkaka. Hoppas den smakar.
/Acro
(Är det bara jag som får deja vu på det här? Lite som när adeln ägde hela Sverige...)
Utställningen innehåller då 190 djur men mer än 50% av djuren ägs av 10% av sidans medlemmar. Hur rättvist är det?
"Vaddå? Jag har ju betalat för det!"
Mhm... Fin moral du har. Solidariskt. Är det så du lever i ditt liv? Betalar du för att bara du ska ha det bättre? Betalar du för att du ska ha större chans att få bra betyg? Betalar du för att du ska lottas fram som Lucia? Har du ett omvänt hungerspel i ditt liv där du betalar för att ha så många lotter som möjligt för att få det som egentligen, såklart, ska delas rättvist?
"Men alla gör det!" Nej. Alla gör inte det. Jag gör inte det och framförallt så gör inte de små stallen det! De som inte har 150 sp att slänga i sjön på att ställa ut 10 olika djur. Kul att du tar saken i egna händer och försämrar chanserna för att de ska vinna ännu mer. Kul...
100 djur med 10 personer som äger dem... Det innebär att var och en av de 90 personer som har 1 djur var i utställningen bara har hälften så stor chans som de hade tidigare att vinna. Jag med mitt enda djur har ynka 0,52% chans att få förstaplatsen och 1,57% chans att få rosett överhuvudtaget. De med 10 djur har gett sig själva 5,2% chans att vinna.
Var gång du sneddar genom gråzonen för att öka DINA chanser att vinna så stjäl du från någon annans lilla chans att få lyckas och i 90% av fallen är det de personerna som redan är utsatta som du stjäl ifrån.
Varsågod. Det var dagens moralkaka. Hoppas den smakar.
/Acro
Samson med Regina Spektor, egoistkärlekslåten nummer ett.
När kärleken inte viker för något...
Dett finns en låt som når allra längst in i mig. Den gör något som ingen annan låt riktigt lyckas med. Den har det där lilla extra, det där lilla äkta. Den når ändå ner till råa, nakna sanningen om kärleken.
Du kan ha hört den. Det kanske till och med är troligt Regina Spektor är ändå rätt stor och populär. Det är hennes låt Samson jag talar om.
Kan du historien om Samson och Delilah? Den kommer från Bibeln och den lever fortfarande. På svenska kallas de Simson och Delila. Simson föddes under en tid på isrealiterna var förtryckta av filisterna och hans mamma fick i en uppenbarelse veta att han skulle bli en nasir. En nasir var en domare och en Guds man och tecknet på det var att de inte klippte håret. Simson visade sig vara ovanligt stark och ställde på så sätt till med mycket bekymmer för filisteerna. Tillslut tog de hjälp av kvinnan Delila för att få reda på hur Simson blev så stark och hur han kunde besegras. Delila lovades en stor belöning om hon lyckades. Efter att ha frågat flera gånger om berättade Simson tillslut att det var hans hår som var hans styrka. Delila berättade det för Simsons fiender och de lovade henne ännu mer pengar om hon klippte av hans långa hår. Sagt och gjort. När Simson sov så klippte Delila hans hår och hans styrka försvann (fast kraften satt inte i håret, den satt mer i hans löfte till Gud som han svek när han berättade om det för Delila) och han blev tillfångatagen.
Simson blir torterad och de sticker ut ögonen på honom. Som kronan på verket tar de med honom till en fest för deras Gud Dagon där de ytterligare ska förnedra och håna honom. Simson ber till Gud att för en sista gång få tillbaka sin styrka och Gud lyssnar. Simson lyckas förstöra två pelare och får därmed hela byggnaden att kollapsa. Alla, inklusive Simson, dör.
Du kan ha hört den. Det kanske till och med är troligt Regina Spektor är ändå rätt stor och populär. Det är hennes låt Samson jag talar om.
Kan du historien om Samson och Delilah? Den kommer från Bibeln och den lever fortfarande. På svenska kallas de Simson och Delila. Simson föddes under en tid på isrealiterna var förtryckta av filisterna och hans mamma fick i en uppenbarelse veta att han skulle bli en nasir. En nasir var en domare och en Guds man och tecknet på det var att de inte klippte håret. Simson visade sig vara ovanligt stark och ställde på så sätt till med mycket bekymmer för filisteerna. Tillslut tog de hjälp av kvinnan Delila för att få reda på hur Simson blev så stark och hur han kunde besegras. Delila lovades en stor belöning om hon lyckades. Efter att ha frågat flera gånger om berättade Simson tillslut att det var hans hår som var hans styrka. Delila berättade det för Simsons fiender och de lovade henne ännu mer pengar om hon klippte av hans långa hår. Sagt och gjort. När Simson sov så klippte Delila hans hår och hans styrka försvann (fast kraften satt inte i håret, den satt mer i hans löfte till Gud som han svek när han berättade om det för Delila) och han blev tillfångatagen.
Simson blir torterad och de sticker ut ögonen på honom. Som kronan på verket tar de med honom till en fest för deras Gud Dagon där de ytterligare ska förnedra och håna honom. Simson ber till Gud att för en sista gång få tillbaka sin styrka och Gud lyssnar. Simson lyckas förstöra två pelare och får därmed hela byggnaden att kollapsa. Alla, inklusive Simson, dör.
Var finns romantiken i den här historien? Vad menar jag med att detta är kärlek? Nja... Saken är den att Spektor berättar det hela en smula annorlunda. Hon är Delila i låten.
En Delila som är självisk och egoistisk, javisst, men på ett helt annat sätt. En Delila som inte är beredd att sälja Simson för några pengar, nej, inte för något i världen. Hon älskare en stor man, en man som kan göra skillnad. En man som kan ge människor hopp, som sprider visdom och rättvisa. En man som kan gå till historien och vars namn ska spridas till jordens alla hörn. En man som man 2000 år senare skriver sånger om....
Vad är du beredd att ge upp för kärleken? Vad måste stå på spel om man ska ge upp sin kärlek? Är Gud, historien och rättvisan tillräckligt för att Simson och Delila ska sätta sin kärlek åt sidan?
Nej. Om natten går hon in, tar en rostig sax och klipper av hans lockar.
Om han blir arg? Blir han förbannad och frustrerad?
Nej. Det är okej. Han tar henne i sina armar, berättar hur vacker hon är och kysser henne tills gryningen kommer.
Och så glöms de bort. Historien går vidare utan dem, Gud hittar andra tjänare och någon annan får ta sig an orättvisan. Den vansinnigt starke Simson hann aldrig kliva ut i rampljuset.
Är en så egoistisk kärlek vacker? Ja, jag tycker det. Att offra att vara tillsammans för att rädda världen i all ära. Vi har läst, sett och hört om tusentals fall. Det är vackert och rörande men vad får de istället? Vetskapen om att deras kärleksoffer hjälpte eller räddade så många andra. Vad väljer Simson och Delila? Skulden, vetskapen om allt de kunde gjort men inte gjorde och kärleken, så mycket större än deras skuld.
Det är vackert.
/Acro, Kärleksegoisten
En Delila som är självisk och egoistisk, javisst, men på ett helt annat sätt. En Delila som inte är beredd att sälja Simson för några pengar, nej, inte för något i världen. Hon älskare en stor man, en man som kan göra skillnad. En man som kan ge människor hopp, som sprider visdom och rättvisa. En man som kan gå till historien och vars namn ska spridas till jordens alla hörn. En man som man 2000 år senare skriver sånger om....
Vad är du beredd att ge upp för kärleken? Vad måste stå på spel om man ska ge upp sin kärlek? Är Gud, historien och rättvisan tillräckligt för att Simson och Delila ska sätta sin kärlek åt sidan?
Nej. Om natten går hon in, tar en rostig sax och klipper av hans lockar.
Om han blir arg? Blir han förbannad och frustrerad?
Nej. Det är okej. Han tar henne i sina armar, berättar hur vacker hon är och kysser henne tills gryningen kommer.
Och så glöms de bort. Historien går vidare utan dem, Gud hittar andra tjänare och någon annan får ta sig an orättvisan. Den vansinnigt starke Simson hann aldrig kliva ut i rampljuset.
Är en så egoistisk kärlek vacker? Ja, jag tycker det. Att offra att vara tillsammans för att rädda världen i all ära. Vi har läst, sett och hört om tusentals fall. Det är vackert och rörande men vad får de istället? Vetskapen om att deras kärleksoffer hjälpte eller räddade så många andra. Vad väljer Simson och Delila? Skulden, vetskapen om allt de kunde gjort men inte gjorde och kärleken, så mycket större än deras skuld.
Det är vackert.
/Acro, Kärleksegoisten
Att dyrka en artist... En tidlös sysselsättning.
Kärleken till artisterna och flickidolerna har alltid funnits, den har bara bytt objekt varje år...
Jag tänker tillbaka nu, till några dagar efter julafton eller så. Jag minns ett meddelande som jag såg i gnägg eller i chatten. Jag minns inte vilket men jag minns vad det handlade om.
"OMG!!!! Så lycklig!!!! Fick 1D-lakan och 1D-mobilskal!!!!! Bästa presenten ever!!!"
*host* Jag håller masken. *host* Men seriöst... Lakan med fem män på? Eller är de fyra? Nåväl. Lyckan över ett mobilskal med deras nyllen på? Jag hade faktiskt svårt att inte vecka överläppen lite överlägset. Skrattade lite nedlåtande i hjärtat åt den fanatiska tonårstjejen vars lycka var gjord med ett stycke tyg och ett mobilskal.
Har ni börjat hata mig nog ännu? Oroa er inte. Jag är inte såhär rakt igenom. För här någonstans kom jag på mig själv med vad jag gjorde och jag satte mig för att tänka.
Jag tänkte. Jag mindes.
För... Det här stackars hysteriska fanet är inte unikt. Det är ingen ny företeelse, Även jag var ett fan en gång i tiden, om än utan lakan.
Justin Bieber och raka av sig hår, ärligt känns det som att hans popularitet håller på att dala lite nu. Bli inte arg nu, du som fortfarande är passionerat övertygat om att du aldrig kommer stöta på en artist som förstår dig så väl som han gör, det hjälper inte och påverkar inte mig. Jag berättar bara vad jag ser. Jag har sett det förr.
Har du varit beredd att resa över hela landet för en glimt av Robert Pattinsson eller Taylor Lautner? Tyckte du Eric Saade var assnygg? Har du varit passionerat förälskad i Zac Efron? Var du beredd att ge ditt liv för att få röra vid en av tvillingbröderna i Tokio hotel? Hängde Jonas Brothers på planch ovanför din säng? Vilken var din favorit i EMD? Danny? Någon annan från Idol? Kevin Borg? Jay? Den första flickidolen från Idol som återigen blir populär är ju såklart Darin. Hade du hans ansikte på din födelsedagstårta när du fyllde 14 år? Jag vet en som hade det... Eller var det Aaron Carter som var din grej? Storebrorsan i Backstreet Boys, Nick? Var du vansinnigt kär i Jack Dawson, också känd som Leonardo DiCaprio i Titanic? Var du också tokig i den yngste av bröderna Hanson och deras "Mmmmbop"?
Tja... Hm... Jag börjar inse här att jag nu har gått så långt tillbaka i tiden att du inte minns hur det var när deras låt kom ut. Du kommer inte, till skillnad från mig, ihåg hur man satt klistrad framför Voxpop på onsdagkvällarna och tittade på medan den blonda programledaren, återigen, presenterade Mmmmpop som veckans vinnare och låten drog igång.
Om du tror att du är unik i att älska just din idol mest och bäst så är jag rädd att jag gör dig besviken. Ungefär 90% av er som nu, utan tvekan, skulle gå genom eld för One Direction kommer förmodligen förlora intresset för dem totalt inom de närmaste 2 åren om inget exceptionellt händer. Det är inget fel i det. Varje tid (varje år) har sin flickidol som flammar upp likt en klart brinnande sol men som oftast visar sig vara en högst tillfällig dags(års)slända.
"OMG!!!! Så lycklig!!!! Fick 1D-lakan och 1D-mobilskal!!!!! Bästa presenten ever!!!"
*host* Jag håller masken. *host* Men seriöst... Lakan med fem män på? Eller är de fyra? Nåväl. Lyckan över ett mobilskal med deras nyllen på? Jag hade faktiskt svårt att inte vecka överläppen lite överlägset. Skrattade lite nedlåtande i hjärtat åt den fanatiska tonårstjejen vars lycka var gjord med ett stycke tyg och ett mobilskal.
Har ni börjat hata mig nog ännu? Oroa er inte. Jag är inte såhär rakt igenom. För här någonstans kom jag på mig själv med vad jag gjorde och jag satte mig för att tänka.
Jag tänkte. Jag mindes.
För... Det här stackars hysteriska fanet är inte unikt. Det är ingen ny företeelse, Även jag var ett fan en gång i tiden, om än utan lakan.
Justin Bieber och raka av sig hår, ärligt känns det som att hans popularitet håller på att dala lite nu. Bli inte arg nu, du som fortfarande är passionerat övertygat om att du aldrig kommer stöta på en artist som förstår dig så väl som han gör, det hjälper inte och påverkar inte mig. Jag berättar bara vad jag ser. Jag har sett det förr.
Har du varit beredd att resa över hela landet för en glimt av Robert Pattinsson eller Taylor Lautner? Tyckte du Eric Saade var assnygg? Har du varit passionerat förälskad i Zac Efron? Var du beredd att ge ditt liv för att få röra vid en av tvillingbröderna i Tokio hotel? Hängde Jonas Brothers på planch ovanför din säng? Vilken var din favorit i EMD? Danny? Någon annan från Idol? Kevin Borg? Jay? Den första flickidolen från Idol som återigen blir populär är ju såklart Darin. Hade du hans ansikte på din födelsedagstårta när du fyllde 14 år? Jag vet en som hade det... Eller var det Aaron Carter som var din grej? Storebrorsan i Backstreet Boys, Nick? Var du vansinnigt kär i Jack Dawson, också känd som Leonardo DiCaprio i Titanic? Var du också tokig i den yngste av bröderna Hanson och deras "Mmmmbop"?
Tja... Hm... Jag börjar inse här att jag nu har gått så långt tillbaka i tiden att du inte minns hur det var när deras låt kom ut. Du kommer inte, till skillnad från mig, ihåg hur man satt klistrad framför Voxpop på onsdagkvällarna och tittade på medan den blonda programledaren, återigen, presenterade Mmmmpop som veckans vinnare och låten drog igång.
Om du tror att du är unik i att älska just din idol mest och bäst så är jag rädd att jag gör dig besviken. Ungefär 90% av er som nu, utan tvekan, skulle gå genom eld för One Direction kommer förmodligen förlora intresset för dem totalt inom de närmaste 2 åren om inget exceptionellt händer. Det är inget fel i det. Varje tid (varje år) har sin flickidol som flammar upp likt en klart brinnande sol men som oftast visar sig vara en högst tillfällig dags(års)slända.
En del av dem lyckas utvecklas, bli något mer än tonåriga tjejers största dröm, och det är ju kul för dem. Ett exempel är ju just Darin som nu återigen är aktuell i en ny, mognare version.
Jag har i de flesta fall lyckats undvika fanatism-smittan, jag har sällan känt att jag varit beredd att ge mitt liv för en kändis. Ärligt, jag var inte så tokig i The Hansons som jag låter påskina ovan. Däremot...
Spice Girls. Japp. Jag var sju år gammal och hade ingen annan smak än den goda smaken att tycka om allt som alla andra tyckte om. Alla andra tyckte om Spice Girls. Problemet med Spice Girls var att det var så olika medlemmar i gruppen för oss småtjejer att identifiera oss med. Är du sju år så känner du att Emma, den blonda, söta, är den du helst vill vara. Möjligtvis Mel C, hon var rätt cool. Gerri var ju bara konstig, Victoria för allvarlig och Mel B alltför främmande för oss små, vita medelklassbarn. Dock, som relativt smart redan vid unga år, insåg jag att om jag paxade en sådär någorlunda populär tjej i gruppen så skulle jag typ alltid få ha den för mig själv, så kunde de andra lotta om vem som skulle vara Emma.
Jag paxade Victoria och började därefter dyrka henne hängivet. Jag kände mig så cool och mystisk när jag, en benig sjuåring, klädde ut mig i min svarta, kortärmade klänning, svarta lackskor och vattenfärgs-färgat svart hår och gick på maskerad. Ja, min pappa färgade mitt hår svart genom att helt sonika måla det med vattenfärg. Jag minns än idag den lyckliga dag då jag ÄNTLIGEN fick mina första Spice Girls-kort och ett klisteralbum med klistermärken! Alltså... Det var lite som att köpa ett mobilskal och ett lakanset fast 1996 istället. Sorgen när bilderna blev stulna var enorm...
Jag växte ifrån min passion för Victoria och några år senare upptäckte jag Lars Winnerbäck. Det har visst blivit så att den passionen hängde kvar till idag om än inte i form av textilier i andra modeller än konserttröjor.
Jag var en gång i tiden ett lika hängivet fan som du är nu så vad har jag för rätt att klanka ner på din beundran. Jag var en gång i tiden ett lika hängivet fan som du är nu så vad har du för rätt att säga att jag har fel i min gissning att även din passion kommer fallna?
Försök inte övertyga mig om att One Direction är bäst och alltid kommer att vara det så ska inte heller jag försöka övertyga dig om att du kommer tröttna.
Puss och kram!
/A
Jag har i de flesta fall lyckats undvika fanatism-smittan, jag har sällan känt att jag varit beredd att ge mitt liv för en kändis. Ärligt, jag var inte så tokig i The Hansons som jag låter påskina ovan. Däremot...
Spice Girls. Japp. Jag var sju år gammal och hade ingen annan smak än den goda smaken att tycka om allt som alla andra tyckte om. Alla andra tyckte om Spice Girls. Problemet med Spice Girls var att det var så olika medlemmar i gruppen för oss småtjejer att identifiera oss med. Är du sju år så känner du att Emma, den blonda, söta, är den du helst vill vara. Möjligtvis Mel C, hon var rätt cool. Gerri var ju bara konstig, Victoria för allvarlig och Mel B alltför främmande för oss små, vita medelklassbarn. Dock, som relativt smart redan vid unga år, insåg jag att om jag paxade en sådär någorlunda populär tjej i gruppen så skulle jag typ alltid få ha den för mig själv, så kunde de andra lotta om vem som skulle vara Emma.
Jag paxade Victoria och började därefter dyrka henne hängivet. Jag kände mig så cool och mystisk när jag, en benig sjuåring, klädde ut mig i min svarta, kortärmade klänning, svarta lackskor och vattenfärgs-färgat svart hår och gick på maskerad. Ja, min pappa färgade mitt hår svart genom att helt sonika måla det med vattenfärg. Jag minns än idag den lyckliga dag då jag ÄNTLIGEN fick mina första Spice Girls-kort och ett klisteralbum med klistermärken! Alltså... Det var lite som att köpa ett mobilskal och ett lakanset fast 1996 istället. Sorgen när bilderna blev stulna var enorm...
Jag växte ifrån min passion för Victoria och några år senare upptäckte jag Lars Winnerbäck. Det har visst blivit så att den passionen hängde kvar till idag om än inte i form av textilier i andra modeller än konserttröjor.
Jag var en gång i tiden ett lika hängivet fan som du är nu så vad har jag för rätt att klanka ner på din beundran. Jag var en gång i tiden ett lika hängivet fan som du är nu så vad har du för rätt att säga att jag har fel i min gissning att även din passion kommer fallna?
Försök inte övertyga mig om att One Direction är bäst och alltid kommer att vara det så ska inte heller jag försöka övertyga dig om att du kommer tröttna.
Puss och kram!
/A
Att hata skolan!
Okej. Jag kanske ska börja med att säga att jag är partisk. Högst partisk. Jävig är också ett ord som passar in.
Varför? Ehm... Jag har alltid gillat skolan. Jag har alltid haft jättelätt för alla ämnen, jag har aldrig varit i närheten av ett IG ens på ett prov... En gång under de första 12 åren jag gick i skolan skrev jag G på ett prov. Annars var mitt snitt MVG. Jag är partisk. Skolan passar mig.
Jag är jävig också för jag sitter med i personalrummen numera. Jag är din vikarie och din framtida lärare. Jag är med i lärarlagen och planerar dina lektioner och prov.
Fast... Samtidigt. Denna dubbla roll, den där jag är någonstans mellan lärare och elev ger mig en unik position att berätta om båda sidorna. Jag tänker nu ställa en fråga och sedan ge mitt svar. Svaret är personlig och inte hugget i sten.
Varför finns skolan? Ett cyniskt sätt att se på det är för att hålla ordning på ungdomen. Faktum är att det var ett av syftena när folkskolan startades för 170 år sedan. Arbetarnas barn sprang runt på gatorna och ställde till med ofog. Med lite skolgång så fanns det i alla fall någon som höll koll på dem!
Idag är det inte riktigt så. Idag är det snarare den enda vägen till ett jobb. För 100 år sedan räckte grundläggande kunskaper i läsning och räkning för att arbeta som vaktmästare eller fabriksarbetare. Idag behöver du minst gymnasiet för i princip ALLA jobb. Så ser det ut. Välkommen till verkligheten.
Du kan hata verkligheten. Du kan hata skolan och spy galla över lärarna och deras idiotiska läxor men... Spyr du på rätt personer?
Nej. Det finns någon som heter Skolverket som bestämmer vad som ska ingå i undervisningen i svenska skolan. Lärarna har kursplaner där det står vad du ska lära dig. Det är inte förhandlingsbart. I ämnet svenska så måste du kunna redogöra för olika litterära epoker, du måste kunna bygga upp en argumentation och förstå att det finns olika sorters texter. Läraren är bunden av de här ramarna.
Sedan är det förstås fritt att utforma undervisningen på olika sätt för lärarna. Om man ska ha uppsatser eller prov, om man ska ha grupparbeten eller enskilda presentationer.
Varför? Ehm... Jag har alltid gillat skolan. Jag har alltid haft jättelätt för alla ämnen, jag har aldrig varit i närheten av ett IG ens på ett prov... En gång under de första 12 åren jag gick i skolan skrev jag G på ett prov. Annars var mitt snitt MVG. Jag är partisk. Skolan passar mig.
Jag är jävig också för jag sitter med i personalrummen numera. Jag är din vikarie och din framtida lärare. Jag är med i lärarlagen och planerar dina lektioner och prov.
Fast... Samtidigt. Denna dubbla roll, den där jag är någonstans mellan lärare och elev ger mig en unik position att berätta om båda sidorna. Jag tänker nu ställa en fråga och sedan ge mitt svar. Svaret är personlig och inte hugget i sten.
Varför finns skolan? Ett cyniskt sätt att se på det är för att hålla ordning på ungdomen. Faktum är att det var ett av syftena när folkskolan startades för 170 år sedan. Arbetarnas barn sprang runt på gatorna och ställde till med ofog. Med lite skolgång så fanns det i alla fall någon som höll koll på dem!
Idag är det inte riktigt så. Idag är det snarare den enda vägen till ett jobb. För 100 år sedan räckte grundläggande kunskaper i läsning och räkning för att arbeta som vaktmästare eller fabriksarbetare. Idag behöver du minst gymnasiet för i princip ALLA jobb. Så ser det ut. Välkommen till verkligheten.
Du kan hata verkligheten. Du kan hata skolan och spy galla över lärarna och deras idiotiska läxor men... Spyr du på rätt personer?
Nej. Det finns någon som heter Skolverket som bestämmer vad som ska ingå i undervisningen i svenska skolan. Lärarna har kursplaner där det står vad du ska lära dig. Det är inte förhandlingsbart. I ämnet svenska så måste du kunna redogöra för olika litterära epoker, du måste kunna bygga upp en argumentation och förstå att det finns olika sorters texter. Läraren är bunden av de här ramarna.
Sedan är det förstås fritt att utforma undervisningen på olika sätt för lärarna. Om man ska ha uppsatser eller prov, om man ska ha grupparbeten eller enskilda presentationer.
Jag tror att skolan är bra och dålig. Bra, för du behöver hjälp att utveckla din tankeverksamhet. Skolan ger dig verktyg att använda för att lära DIG mer saker själv. Hade du lärt dig läsa och skriva så bra som du gör idag utan skolan? Knappast. Bra för den ger dig (förhoppningsvis, kanske. någorlunda) samma möjligheter som alla andra unga i Sverige. Dåligt för den tar hand om dig. Den månar om dig, den ringer dig, den tjatar på dig och grälar på dig om du inte sköter ditt skolarbete.
Jag har sett för mycket daltande. Var går gränsen mellan att man hjälper dig som elev och när man bara låter eleven slippa undan och lata sig? Jag vet inte. "Kan (Vill) du inte lämna in uppsatsen nu? Det gör inget. Lämna in nästa lektion då! (Eller nästa därpå. Eller den i nästa vecka. Eller nästa månad går. Tja... Ehm... Hela året faktiskt...)
Som lärare måste man göra allt för att eleverna ska lyckas men på samma gång skämmer man bort eleverna så att hela deras världsbild blir förvriden. Det finns INGEN arbetsgivare som skulle acceptera att en anställd gled in en halvtimme försent varje dag och sköt om deadlines på arbetsprojekt en månad eller två, allt efter eget behag.
På universitet har du en deadline och det är den som gäller för inlämning av hemtentor och skrivuppgifter. Om du inte lämnar in i tid är du underkänd på kursen och måste skriva en omtenta som kan vara 3 månader senare. Om du blir underkänd på kursen kan det hända att du inte får läsa vidare på nästa termin. Det kan hända att du inte lyckas ta tillräckligt mycket poäng under den terminen och helt plötsligt står CSN och knackar på dörren. CSN undrar vad man gjort under terminen och vill ha tillbaka pengarna man har lånat av dem. Nu.
Du är i ett system. Ett svenskt utbildningssystem. Hatar du det? Det bästa du kan göra då är att ta dig an det med all din kraft. Gå klart skolan, skaffa dig alla redskap du kan få, höga betyg, stora kunskaper. Det är enbart med de verktygen du kan förändra skolan. Lär känna din fiende och förändra skolan inifrån.
Jag väntar dig. Om 2½ år är jag färdig gymnasielärare. Jag hoppas vi möts så vi kan finna ett sätt att vända på trenden, ge eleverna lusten att lära igen.
/Acro-som-tror-på-kunskapen.
Jag har sett för mycket daltande. Var går gränsen mellan att man hjälper dig som elev och när man bara låter eleven slippa undan och lata sig? Jag vet inte. "Kan (Vill) du inte lämna in uppsatsen nu? Det gör inget. Lämna in nästa lektion då! (Eller nästa därpå. Eller den i nästa vecka. Eller nästa månad går. Tja... Ehm... Hela året faktiskt...)
Som lärare måste man göra allt för att eleverna ska lyckas men på samma gång skämmer man bort eleverna så att hela deras världsbild blir förvriden. Det finns INGEN arbetsgivare som skulle acceptera att en anställd gled in en halvtimme försent varje dag och sköt om deadlines på arbetsprojekt en månad eller två, allt efter eget behag.
På universitet har du en deadline och det är den som gäller för inlämning av hemtentor och skrivuppgifter. Om du inte lämnar in i tid är du underkänd på kursen och måste skriva en omtenta som kan vara 3 månader senare. Om du blir underkänd på kursen kan det hända att du inte får läsa vidare på nästa termin. Det kan hända att du inte lyckas ta tillräckligt mycket poäng under den terminen och helt plötsligt står CSN och knackar på dörren. CSN undrar vad man gjort under terminen och vill ha tillbaka pengarna man har lånat av dem. Nu.
Du är i ett system. Ett svenskt utbildningssystem. Hatar du det? Det bästa du kan göra då är att ta dig an det med all din kraft. Gå klart skolan, skaffa dig alla redskap du kan få, höga betyg, stora kunskaper. Det är enbart med de verktygen du kan förändra skolan. Lär känna din fiende och förändra skolan inifrån.
Jag väntar dig. Om 2½ år är jag färdig gymnasielärare. Jag hoppas vi möts så vi kan finna ett sätt att vända på trenden, ge eleverna lusten att lära igen.
/Acro-som-tror-på-kunskapen.
Kränkt! -Vad gör du mot andra?
Instagramupproret!
Alltså... Bara namnet... Det är ju nästan lite rolig. Ett Instagramuppror. Ett twitterkrig. En facebokduell. Det blir egentligen helt knäppa ord som är väääldigt konstiga.
Men det är inget påhitt. Det är ingen ordvits eller tankelek. Det är verklighet. Missade du vad det var?
Det handlade om att någon la upp bilder på tjejer på en skola i Göteborg och kallade dem för fula saker såsom "Slampa" och liknande. Flickorna blev såklart sårade. Folk blev arga. En annan tjej som pekades ut som den som gjort detta och där började det spåra ur.
Folk bildade gäng, samlades i stora grupper. Flickan blev hotad och trakasserad, hennes familj tvingades till att fly, att gömma sig på hemlig ort eftersom de många hundratals uppretade ungdomarna kanske skulle ge sig på dem. Skolor stängdes och polisen fick tillkallas. Det blev upplopp. Folk kastade flaskor…
Det är helt vansinnigt att det ska behöva gå så långt att folk tvingas fly från sina hem och polisen ska bli utsatt för att någon tycker det är en bra idé att kränka någon annan på internet. Det är aldrig en bra idé att kränka eller trakassera någon annan människa, oavsett hur rättfärdig eller arg man känner sig.
Nästan 50% av de som svarat på min stallfråga har sagt att de har kränkt någon annan, de flesta öga mot öga men många också via andra medier som Stallet, Facebook och liknande. Hur kan vi tillåta att vi uppför oss såhär? Jag pratar om oss för att jag är en av er. Jag vet att jag har sluntit på tangenterna och att jag har skrivit saker i stundens hetta som jag, någon minut senare, ångrat.
Alltså... Bara namnet... Det är ju nästan lite rolig. Ett Instagramuppror. Ett twitterkrig. En facebokduell. Det blir egentligen helt knäppa ord som är väääldigt konstiga.
Men det är inget påhitt. Det är ingen ordvits eller tankelek. Det är verklighet. Missade du vad det var?
Det handlade om att någon la upp bilder på tjejer på en skola i Göteborg och kallade dem för fula saker såsom "Slampa" och liknande. Flickorna blev såklart sårade. Folk blev arga. En annan tjej som pekades ut som den som gjort detta och där började det spåra ur.
Folk bildade gäng, samlades i stora grupper. Flickan blev hotad och trakasserad, hennes familj tvingades till att fly, att gömma sig på hemlig ort eftersom de många hundratals uppretade ungdomarna kanske skulle ge sig på dem. Skolor stängdes och polisen fick tillkallas. Det blev upplopp. Folk kastade flaskor…
Det är helt vansinnigt att det ska behöva gå så långt att folk tvingas fly från sina hem och polisen ska bli utsatt för att någon tycker det är en bra idé att kränka någon annan på internet. Det är aldrig en bra idé att kränka eller trakassera någon annan människa, oavsett hur rättfärdig eller arg man känner sig.
Nästan 50% av de som svarat på min stallfråga har sagt att de har kränkt någon annan, de flesta öga mot öga men många också via andra medier som Stallet, Facebook och liknande. Hur kan vi tillåta att vi uppför oss såhär? Jag pratar om oss för att jag är en av er. Jag vet att jag har sluntit på tangenterna och att jag har skrivit saker i stundens hetta som jag, någon minut senare, ångrat.
Om jag ljugit? Om jag har sagt något fult? Om jag har manat andra att förfölja eller trakassera någon annan? Nej. Jag har sagt sanningen med en alltför sarkastisk och nästan en smula hånfull ton. Jag har gjort mig rolig på någon annan bekostnad. Jag ångrar det och jag vill bättra mig.
Att det är lättare att låta fingrarna löpa fritt på internet än att låta tunga stå för det man vill ha sagt är självklart. Anonymiteten är vår sköld. Ingen vet vem jag är, eller, i alla fall väldigt få, så ingen kan säga att jag är på ett eller annat sätt. För att göra avståndet mellan dig och mig kortare har jag, och några andra i crew, funderat på att ordna ett telefonnummer. Tanken är att du ska kunna prata med mig och då kunna förmedla de faktiska, sakliga åsikterna. De där som du faktiskt kan stå för. De som du är beredd att tatuera i pannan, om det så är åsikten ”Jag vet inte riktigt vad jag tycker.”
Skriv inget här du inte kan stå för. Skriv inget som du inte skulle säga till mig, öga mot öga. Skriv inget du inte skulle kunna stå för med ditt eget, alldeles riktiga, namn. Om du fortfarande vill säga det så ska jag ordna så att du kan få tala med mig. Jag ser fram att tala med dig.
Och… Tjejen som ungdomsmobben jagade efter, som tvingades att gömma sig, hon var oskyldig till instamgrambilderna. Bara en hint om att tänka själv. Bara döda fiskar flyter med strömmen och i slutet finns alltid ett nät.
/Acro-som-ska-bli-bättre
Att det är lättare att låta fingrarna löpa fritt på internet än att låta tunga stå för det man vill ha sagt är självklart. Anonymiteten är vår sköld. Ingen vet vem jag är, eller, i alla fall väldigt få, så ingen kan säga att jag är på ett eller annat sätt. För att göra avståndet mellan dig och mig kortare har jag, och några andra i crew, funderat på att ordna ett telefonnummer. Tanken är att du ska kunna prata med mig och då kunna förmedla de faktiska, sakliga åsikterna. De där som du faktiskt kan stå för. De som du är beredd att tatuera i pannan, om det så är åsikten ”Jag vet inte riktigt vad jag tycker.”
Skriv inget här du inte kan stå för. Skriv inget som du inte skulle säga till mig, öga mot öga. Skriv inget du inte skulle kunna stå för med ditt eget, alldeles riktiga, namn. Om du fortfarande vill säga det så ska jag ordna så att du kan få tala med mig. Jag ser fram att tala med dig.
Och… Tjejen som ungdomsmobben jagade efter, som tvingades att gömma sig, hon var oskyldig till instamgrambilderna. Bara en hint om att tänka själv. Bara döda fiskar flyter med strömmen och i slutet finns alltid ett nät.
/Acro-som-ska-bli-bättre
Mejla mig!
GAAAHHH! Så där frustrerad blir jag ibland (Om ni undrade (vilket ni förmodligen inte gjorde)) på folk här på sidan. Det är en liten sak som får mig att bli såhär frustrerad och jag vet om att jag inte är ensam om att tänka det här. Här är det:
Saken är: "Mejla mig!"
Tanken är: "Om du nu är så frikkin' intresserad av något jag äger/har att säga/kan så kan du väl klicka in och mejla mig själv?"
Det är rätt nonchalant, tycker du inte? Att förutsätta att jag vill mejla med dig? Att jag har tid/möjlighet att mejla med dig? Att jag, så fort du beordrar det, ska kasta mig bort till ditt stall för att skicka ett mejl som du vill ha.
Det handlar om makt och status. Japp. Det är min analys. Det känns som om du vill få mig att lyda dig. Jag ska besöka ditt stall och svara på din fråga. Du ska inte komma till mig och ställa frågan.
Det är väl inte bara jag som tycker detta är absurt? Är det så det fungerar i verkliga livet också? "Jag vill ha jobb, ring mig!" eller "Jag vill ha något från affären, kom hit med en expedit!" Hm... Nej. Vad tror du själv? Vill du ha så får du fråga. Du är en smula förd bakom ljuset om du tror att folk i framtiden kommer kasta sig fram för att kommunicera med dig. Man måste själv ringa, mejla, prata och fråga. Så fungerar livet.
Saken är: "Mejla mig!"
Tanken är: "Om du nu är så frikkin' intresserad av något jag äger/har att säga/kan så kan du väl klicka in och mejla mig själv?"
Det är rätt nonchalant, tycker du inte? Att förutsätta att jag vill mejla med dig? Att jag har tid/möjlighet att mejla med dig? Att jag, så fort du beordrar det, ska kasta mig bort till ditt stall för att skicka ett mejl som du vill ha.
Det handlar om makt och status. Japp. Det är min analys. Det känns som om du vill få mig att lyda dig. Jag ska besöka ditt stall och svara på din fråga. Du ska inte komma till mig och ställa frågan.
Det är väl inte bara jag som tycker detta är absurt? Är det så det fungerar i verkliga livet också? "Jag vill ha jobb, ring mig!" eller "Jag vill ha något från affären, kom hit med en expedit!" Hm... Nej. Vad tror du själv? Vill du ha så får du fråga. Du är en smula förd bakom ljuset om du tror att folk i framtiden kommer kasta sig fram för att kommunicera med dig. Man måste själv ringa, mejla, prata och fråga. Så fungerar livet.
Det är som i Grease. Har ni sett den filmen? Nåja. Jag har. Några gånger. I den finns det en flicka som heter... Ehm.. Patty Simcox! Hon som är cheerleader och sådär töntigt hurtig med håret i en hästsvans. I en scen försöker hon få Danny, huvudpersonen intresserad. Han är på väg därifrån och hon ropar desperat efter honom "Call me!!!"
När du skriver "Mejla mig!" till mig i chatten så hör jag Patty Simcoxs desperata replik och ser Danny/John Travolta gå därifrån.
Det är inte du som är Travolta. Det är jag. Det är jag som inte känner nämnvärt för att ringa den där galet desperata och konstiga tjejen som vrålar "Call me!" efter mig...
Vart vill jag komma? Det brukar ju alltid vara någon fiffig slutkläm i mina texter. I den här texten är den ganska oklämmig. Såhär är den ungefär: Vill du mejla med mig så mejla mig. Svårare är det inte. Bli inte töntigt desperat och ropa efter mig i chatten.
Häpp!
/Acro
PS. Såklart. Ibland finns det undantag. Just nu skulle jag eventuellt kunna be någon i chatten att mejla mig eftersom jag skriver på tidningsnumret och kanske inte kan lämna sidan så enkelt. Eller... Egentligen gäller detta bara när jag skriver långa mejl eller rollinlägg. DS.
När du skriver "Mejla mig!" till mig i chatten så hör jag Patty Simcoxs desperata replik och ser Danny/John Travolta gå därifrån.
Det är inte du som är Travolta. Det är jag. Det är jag som inte känner nämnvärt för att ringa den där galet desperata och konstiga tjejen som vrålar "Call me!" efter mig...
Vart vill jag komma? Det brukar ju alltid vara någon fiffig slutkläm i mina texter. I den här texten är den ganska oklämmig. Såhär är den ungefär: Vill du mejla med mig så mejla mig. Svårare är det inte. Bli inte töntigt desperat och ropa efter mig i chatten.
Häpp!
/Acro
PS. Såklart. Ibland finns det undantag. Just nu skulle jag eventuellt kunna be någon i chatten att mejla mig eftersom jag skriver på tidningsnumret och kanske inte kan lämna sidan så enkelt. Eller... Egentligen gäller detta bara när jag skriver långa mejl eller rollinlägg. DS.
En riktigt internationell jul!
Har du haft en härlig, traditionell och svensk jul? Har du gjort mysiga, svenska julsaker som att äta pepparkakor, klätt granen, tänt adventsljusstaken och firat lucia? Kanske har du tittat på Kalle Anka? Väntat på att tomten ska komma? Precis allt det som en traditionell svensk jul innehåller?
Min hälsning till dig är då: HAHAHA! Nu blev du rejält lurad! Att du gick på den lätta!
Vet du egentligen vad som är svenskt och vad som är traditionellt kring jul? Ska jag vända lite upp och ner på din världsbild? Okej. Här kommer det!
Min hälsning till dig är då: HAHAHA! Nu blev du rejält lurad! Att du gick på den lätta!
Vet du egentligen vad som är svenskt och vad som är traditionellt kring jul? Ska jag vända lite upp och ner på din världsbild? Okej. Här kommer det!
Till att börja med vill jag ifrågasätt ordet "traditionellt". Vad betyder det? Traditionen för mig bröts i år i och med att jag inte firade jul hemma hos min mamma och pappa. Det har vi gjort i 15 år, alltså mer än halva min livstid. Å andra sidan... För min mormor som är 92 år är 15 år knappast mer än ett sidospår. Traditionen för henne är nog snarare att fira i sitt barndomshem eftersom hon bodde där tills hon var 35 år.
Så... Häpp! Det finns inget som heter traditionellt i allmän mening. Det finns inget som är tradition för ALLA (mer än möjligtvis att födas och att dö, för, av tradition, gör alla människor det.) Sedan finns det såklart vissa vanor som väldigt många har, som att fira jul.
Men nu ska vi ta och titta på det svenska i vårt julfirande...
Låt oss börja med det mest svenska av allt! Nämligen Kalle Anka! Jag hoppas att ni inte missar ironin... Egentligen... Behöver jag säga mer än att det är en bolagskoncern som är amerikansk? Kalle började sändas på 60-talet och är, för dig och mig och kanske våra föräldrar, tradition men min mormor hann fira 40 år av jul utan Kalle och klarade sig bra ändå. Jag tänker inte ens ta upp det patetiska och idiotiska i att gnälla på SVT eller svenska invandrare för att Disney beslöt sig för att klippa om i sin film. För övrigt har det varit ständiga förändringar i programet under åren, det som klipptes bort nu var inte ens med i filmen förrän 1982 så... Jag hävdar att det varken är traditionellt eller svenskt.
Pepparkakor! Det måste ju ändå vara svenskt? Tja... Nja... Jo. Ganska. Men det är inte speciellt mycket jul över pepparkakor faktiskt. Nunnorna bakade pepparkakor i sina kloster redan på medeltiden. Men var det för att fira jul? Nja... Inte direkt. Pepparkakorna var medicin, de kryddiga kakorna var hälsosamma för matsmältningen och därför sålde nunnorna sådana. Lite senare i historien så fick pepparkakan en ny roll. Denna gången bakades de som ansikten som skulle föreställa ansiktet på de dödsdömda vid offentliga avrättningar i Ungern. Lite som att köpa popcorn i Hobbit-kartong när man går och ser den filmen fast du köper och äter upp ansiktet på den du är där för att se hängas. Visst är det mysigt och juligt med pepparkakor? (Källa: Dan Höjer, Puss & Dass & Pantalong)
Lucia är ljusbäraren här i vårt mörka land. Fast... Ni vet väl själva att Lucia levde och dog i Syracusa på Sicilien? Alltså i södra Italien. Jag tvivlar på att hon ens visste att landmassan som ca 1000 år efter hennes död skulle bli Sverige, ens existerade. Helgonet Lucia har mycket lite med det vi kallar att fira Lucia. I Syracusa firar man med flygande åsnor och att ge bort mat, här firar vi med gula bullar och stearinljus i håret. Lucianatten var, när vi hade den julianska kalendern, årets längsta natt och i bondesamhället trodde man då att det var natten då oknytt och magiska krafter var i rörelse. Den hedniska (och rätt svenska) Lussekärringen var ute och flög, hon var en ondskefull demon som kunde straffa olydiga barn och gårdar som inte var klara med julstöket ännu. Man skulle vara vaken och vakta, stanna inomhus och vänta ut det farliga. Vi har helt enkelt blandat ihop hedniska och kristna traditioner i en Lucia.
Så... Häpp! Det finns inget som heter traditionellt i allmän mening. Det finns inget som är tradition för ALLA (mer än möjligtvis att födas och att dö, för, av tradition, gör alla människor det.) Sedan finns det såklart vissa vanor som väldigt många har, som att fira jul.
Men nu ska vi ta och titta på det svenska i vårt julfirande...
Låt oss börja med det mest svenska av allt! Nämligen Kalle Anka! Jag hoppas att ni inte missar ironin... Egentligen... Behöver jag säga mer än att det är en bolagskoncern som är amerikansk? Kalle började sändas på 60-talet och är, för dig och mig och kanske våra föräldrar, tradition men min mormor hann fira 40 år av jul utan Kalle och klarade sig bra ändå. Jag tänker inte ens ta upp det patetiska och idiotiska i att gnälla på SVT eller svenska invandrare för att Disney beslöt sig för att klippa om i sin film. För övrigt har det varit ständiga förändringar i programet under åren, det som klipptes bort nu var inte ens med i filmen förrän 1982 så... Jag hävdar att det varken är traditionellt eller svenskt.
Pepparkakor! Det måste ju ändå vara svenskt? Tja... Nja... Jo. Ganska. Men det är inte speciellt mycket jul över pepparkakor faktiskt. Nunnorna bakade pepparkakor i sina kloster redan på medeltiden. Men var det för att fira jul? Nja... Inte direkt. Pepparkakorna var medicin, de kryddiga kakorna var hälsosamma för matsmältningen och därför sålde nunnorna sådana. Lite senare i historien så fick pepparkakan en ny roll. Denna gången bakades de som ansikten som skulle föreställa ansiktet på de dödsdömda vid offentliga avrättningar i Ungern. Lite som att köpa popcorn i Hobbit-kartong när man går och ser den filmen fast du köper och äter upp ansiktet på den du är där för att se hängas. Visst är det mysigt och juligt med pepparkakor? (Källa: Dan Höjer, Puss & Dass & Pantalong)
Lucia är ljusbäraren här i vårt mörka land. Fast... Ni vet väl själva att Lucia levde och dog i Syracusa på Sicilien? Alltså i södra Italien. Jag tvivlar på att hon ens visste att landmassan som ca 1000 år efter hennes död skulle bli Sverige, ens existerade. Helgonet Lucia har mycket lite med det vi kallar att fira Lucia. I Syracusa firar man med flygande åsnor och att ge bort mat, här firar vi med gula bullar och stearinljus i håret. Lucianatten var, när vi hade den julianska kalendern, årets längsta natt och i bondesamhället trodde man då att det var natten då oknytt och magiska krafter var i rörelse. Den hedniska (och rätt svenska) Lussekärringen var ute och flög, hon var en ondskefull demon som kunde straffa olydiga barn och gårdar som inte var klara med julstöket ännu. Man skulle vara vaken och vakta, stanna inomhus och vänta ut det farliga. Vi har helt enkelt blandat ihop hedniska och kristna traditioner i en Lucia.
Tomten är stor och tjock med vitt skägg och röda kläder. På julafton flyger han runt och delar ut paket. Yeah... Right. Inte om du ska ha en svensk tomte. En svensk tomte är två fot hög eller så, han har grått eller vitt skägg, bor under husgrunden och är rätt grinig av sig. Han är gårdens skyddsande och, om du är rättvis och snäll mot alla på din gård och ibland ger tomten lite mat, så hjälper han dig så att gården blomstrar. Gårdstomten har inte tid att åka runt med en säck, möjligtvis kan han ge gårdsfolket någon liten gåva men då gäller det att julgröten står där den ska stå. På julafton vill tomten nämligen ha en skål gröt med smör i och en träsked att äta med.
Den röda jultomten vi tror på nu? En blandning av gårdstomten och helgonet Sankt Nikolaus, ett turkiskt helgon som var känd för sin givmildhet. Jultomten uppstod under andra hälften av 1800-talet så snart fyller han 200 år. Gårdstomten och Sankt Nikolaus? Betydligt äldre.
Julgranen som den ser ut idag kom framförallt från Tyskland. I Sverige hade vi tidigare haft avkvistade utomhusgranar och andra, enklare dekoration inomhus. Med tiden konkurrerade julgranen ut allt det andra och vid 1900-talets början hade vanan anammats av större delen av Sveriges befolkning.
Adventsljusstake och adventskalender? Tyskt. Första svenska adventskalendern trycktes 1934. Min mormor hade alltså ingen julkalender när hon var liten. Adventsljusstaken dök också upp kring 1920-1930-talet. (Tankesmedjan, P3)
Vad är traditonellt och svenskt då? Tja... Julblot? Den vinterfest som så småningom blandades ihop med kristendomen för att bli vår jul. Men... Det verkar lite överdrivet med djur- och människooffer såhär i modern tid.
Vad jag vill få fram med det här numret? Jo... Mest vill jag att du inte ska hålla så krampaktigt hårt i dina traditioner. De kan aldrig bestå precis som de är nu, de kommer ständigt förändras. För det är så vi är skapade, vi är människor i ständig förändring. Din tradition är inte en svensk tradition, den är bara din tradition. Det går inte att få hela svenska folket att komma överens om att en enda handling eller vana ska vara en gemensam, svensk tradition.
Var inte rädd. Ta det bästa från alla olika traditioner och gör dig en egen blandning, den som passar dig bäst!
Live and lets love!
/Acro
Den röda jultomten vi tror på nu? En blandning av gårdstomten och helgonet Sankt Nikolaus, ett turkiskt helgon som var känd för sin givmildhet. Jultomten uppstod under andra hälften av 1800-talet så snart fyller han 200 år. Gårdstomten och Sankt Nikolaus? Betydligt äldre.
Julgranen som den ser ut idag kom framförallt från Tyskland. I Sverige hade vi tidigare haft avkvistade utomhusgranar och andra, enklare dekoration inomhus. Med tiden konkurrerade julgranen ut allt det andra och vid 1900-talets början hade vanan anammats av större delen av Sveriges befolkning.
Adventsljusstake och adventskalender? Tyskt. Första svenska adventskalendern trycktes 1934. Min mormor hade alltså ingen julkalender när hon var liten. Adventsljusstaken dök också upp kring 1920-1930-talet. (Tankesmedjan, P3)
Vad är traditonellt och svenskt då? Tja... Julblot? Den vinterfest som så småningom blandades ihop med kristendomen för att bli vår jul. Men... Det verkar lite överdrivet med djur- och människooffer såhär i modern tid.
Vad jag vill få fram med det här numret? Jo... Mest vill jag att du inte ska hålla så krampaktigt hårt i dina traditioner. De kan aldrig bestå precis som de är nu, de kommer ständigt förändras. För det är så vi är skapade, vi är människor i ständig förändring. Din tradition är inte en svensk tradition, den är bara din tradition. Det går inte att få hela svenska folket att komma överens om att en enda handling eller vana ska vara en gemensam, svensk tradition.
Var inte rädd. Ta det bästa från alla olika traditioner och gör dig en egen blandning, den som passar dig bäst!
Live and lets love!
/Acro
Hur ärlig är köpt ärlighet?
"Ärligaste kommentaren får 500 sp!!" (Sp = valutan på hemsidan)
"OMG! Jag kan vinna sp. Okej... Ärligt... Hm... Stallet är fint, jag gillar framförallt de gulliga träden på stallplanen! Väl värt en 8a i stalltoppen! Det är väl ärligt? Eller? Kanske vill hen att jag ska säga något som kan bli bättre också? Ehm... Den där kodningen där är svår och läsa? Är det lagom? Jo.... Det blir nog bra."
Är det bara jag som inte tycker det där känns så ärligt? Inte för att personen inte vill vara ärlig, det är inte det men bara genom att be om ärlighet så får man direkt oärlighet!
Hur mäter man ärlighet? Är det i antal tecken? I blandningen mellan komplimang och kritik? Är det i färgen på inlägget? Blått är mer förtroendeingivande om ni undrade, satta på blå inlägg nästa gång!
Jag skrev om att det per definition inte gick att vara ärlig när man ombads vara ärlig mot belöning till ett stall som erbjöd just en belöning för ärliga inlägg. Vet ni vad som hände? Stallet raderade det. Förmodligen var jag FÖR ärlig. Ironiskt va?
En mer logisk sak att belöna hade varit smörigaste inlägget eller så. Det finns ingen gradskala, det går inte att bedöma ärlighet i text.
Vad är det du söker egentligen då du ger ut sp för ärlighet? Vill du att jag ska svara? (Alltså... Frågan är överflödig egentligen. Om du läser det här har du förmodligen läst mina tidigare nummer och gillar vad jag har att säga. Om du inte gillar vad jag säger så har du säkert slutat läsa långt tidigare...) Det du söker är kärlek, i brist på det beundran och i brist på det är det hat eller rädsla du vill ha.
Det är bra att du inte sjunkit så lågt att du behöver leta uppmärksamhet i hatet såsom många internettroll gör men... Hur smakar köpt beundran?
För mig är det lite som saften Fun light Wild berries. Saften är liiiite för rosa, lite för plastig. Den ska smaka bär men det är något som inte stämmer.
"OMG! Jag kan vinna sp. Okej... Ärligt... Hm... Stallet är fint, jag gillar framförallt de gulliga träden på stallplanen! Väl värt en 8a i stalltoppen! Det är väl ärligt? Eller? Kanske vill hen att jag ska säga något som kan bli bättre också? Ehm... Den där kodningen där är svår och läsa? Är det lagom? Jo.... Det blir nog bra."
Är det bara jag som inte tycker det där känns så ärligt? Inte för att personen inte vill vara ärlig, det är inte det men bara genom att be om ärlighet så får man direkt oärlighet!
Hur mäter man ärlighet? Är det i antal tecken? I blandningen mellan komplimang och kritik? Är det i färgen på inlägget? Blått är mer förtroendeingivande om ni undrade, satta på blå inlägg nästa gång!
Jag skrev om att det per definition inte gick att vara ärlig när man ombads vara ärlig mot belöning till ett stall som erbjöd just en belöning för ärliga inlägg. Vet ni vad som hände? Stallet raderade det. Förmodligen var jag FÖR ärlig. Ironiskt va?
En mer logisk sak att belöna hade varit smörigaste inlägget eller så. Det finns ingen gradskala, det går inte att bedöma ärlighet i text.
Vad är det du söker egentligen då du ger ut sp för ärlighet? Vill du att jag ska svara? (Alltså... Frågan är överflödig egentligen. Om du läser det här har du förmodligen läst mina tidigare nummer och gillar vad jag har att säga. Om du inte gillar vad jag säger så har du säkert slutat läsa långt tidigare...) Det du söker är kärlek, i brist på det beundran och i brist på det är det hat eller rädsla du vill ha.
Det är bra att du inte sjunkit så lågt att du behöver leta uppmärksamhet i hatet såsom många internettroll gör men... Hur smakar köpt beundran?
För mig är det lite som saften Fun light Wild berries. Saften är liiiite för rosa, lite för plastig. Den ska smaka bär men det är något som inte stämmer.
Den smakar sött och är rosa men... Den är fel. Den är inte alls som mormors hemmagjorda saft. Inte alls som den som mormor står i köket och kokar för att sedan hälla över i handdiskade glasflaskor. Fun light är köpt ärlighet och plast. Mormors saft är riktiga bär och kärlek.
Och precis på samma sätt är förhållandet mellan mormors beundran och den ärliga beundran som man får för 500 sp. Min mormor tycker att jag är alldeles för begåvad för mitt eget bästa. Om du sen tycker att jag har en fin design är det som en fis i vinden.
Så vad tycker jag att du ska göra? (Som om jag har rätt att tycka om vad du gör...) Jo, visst. Be om kommentarer om ditt stall men be inte om ärlighet. Genom att be om det skapar du oärlighet, dels i den som skriver, dels betyder det att några av de kommentarer du redan fått är oärliga. Vem i din HB har skrivit det oärliga inlägget menar du? Ge ut SP, lotta ut det, ha en tävling av något slag men ha inte en tävling i ärlighet. Den tävlingen vann jag redan här med det här tidningsnumret, eller?
Peace out!
/Acro
Och precis på samma sätt är förhållandet mellan mormors beundran och den ärliga beundran som man får för 500 sp. Min mormor tycker att jag är alldeles för begåvad för mitt eget bästa. Om du sen tycker att jag har en fin design är det som en fis i vinden.
Så vad tycker jag att du ska göra? (Som om jag har rätt att tycka om vad du gör...) Jo, visst. Be om kommentarer om ditt stall men be inte om ärlighet. Genom att be om det skapar du oärlighet, dels i den som skriver, dels betyder det att några av de kommentarer du redan fått är oärliga. Vem i din HB har skrivit det oärliga inlägget menar du? Ge ut SP, lotta ut det, ha en tävling av något slag men ha inte en tävling i ärlighet. Den tävlingen vann jag redan här med det här tidningsnumret, eller?
Peace out!
/Acro