acropol.blogg.se

Welcome... För alla er som gillade vad jag skrev i Acro says och fortfarande vill höra mina tankar om livet. Här kommer en del av de numren publiceras igen innan jag börjar skriva nytt. Enjoy!

Var är glädjen?

Publicerad 2013-05-22 21:51:08 i Allmänt, Stallet.se,

Även detta inlägg syftar till utställningen...
 
Jag vann utställningen här i förra veckan eller när det var. Gissa om jag är stolt. MIN lilla Mizu-Pizu-älsklingskatt vann! Jag som fotat bilden och legat i gräset och krälat för att fota den. Och DU och DU och DU (pekar) har röstat på henne! Tack! DU och DU och DU gjorde min dag oavsett vad du röstade. Jag vann på ärliga röster!

Jaaa... Fast... Alltså. Om du kollar i mitt stall så ser du ju att min Mizu inte har någon rosett och speciellt ingen som dök upp för 2 veckor sedan. 

Är jag desillusionerad? Har jag sett i syne eller är det helt enkelt så att jag ljuger rakt upp och ner? Nja... Det är enklare än så: Jag fick känslan av vinst. Det kändes som jag vann.

Mizu kom på 16de plats. 15 katter hade mer poäng än henne och ändå är jag jätteglad. Varför? Men vi vet ju det. Vi vet att det är väldigt vanligt att folk röstar upp djur från en speciell uppfödare eller djur i ett speciellt stall, antingen någon de gillar eller sina egna stall och djur...

Nu kan jag ju välja att förbanna alla fuskare och klaga över alla som bara röstar på sina polares djur eller på just det stall vars djur är populära just nu. Eller så kan jag låta bli.

För i längden... Vems är förlusten? Jag fick inga SP och ingen rosett men jag fick glädjen och stoltheten över min "vinst". Ett annat stall, med en annan strävan, en strävan efter rosetter och SP, fick just det. Rosetter och SP fast kanske ingen glädje på samma sätt som jag upplevde. Istället blev det nog en grumlad glädje. En glädje som gnagde och kanske viskade att det kanske inte var helt välförtjänt... 

Jag vill påpeka att jag inte har en aning om vem som egentligen vann den där veckan. Jag har inte heller på något sätt bevis för att just de djuren var framfuskade, vare sig av ägaren eller någon annan. 

Detta är inte ett korståg mot dig, det är en glädjeyttring från mig och en uppmaning till dig att följa i mitt spår.

Du kanske ny tänker att "Vad är det för problem då? Din katt kan ju få komma på en sån där skitplacering någonstans kring plats tio, en sån där som inget är värd, så kan jag ju rösta upp mina djur, det gör ju ändå inget?" 

Fast det är det som är grejen. Att det inte gör något. Varje gång du fuskar dit ännu en rosett på ett djur så urholkar du värdet av rosetter ytterligare lite till. Vad är en rosett värd numera? SP, SP och bara SP.

Vem orkar glädja sig med att samma stall har fått en till rosett på det djur som vann också förrförra veckan? 

Jag är rädd för rosetter. Konstigt va? Ja, jag är rädd för dem. De bär på skam och misstänksamhet. Om jag skulle få en rosett så skulle jag känna mig ovärdig och orolig. TÄNK om folk faktiskt inte röstade ärligt? TÄNK om det inte är så att mitt djur faktiskt ÄR värd rosetten? TÄNK om de röstade som de gjorde bara för att det var jag? Jag skulle inte kunna släppa tanken. Jag skulle alltid vara misstänksam mot den, att den var oförtjänt och jag skulle bära på skamkänslan, på rädslan att DU kanske tror att jag fuskat fram den...

Utställningen är urholkad, missbrukad och utsliten. En funktion som för länge sedan förlorat sin funktion. Kan vi få tillbaka utställningen som den var förut? För kanske 5-6 år sedan? Jag vet inte. Jag vet inte ens om det var bättre då, förmodligen har jag bara strött lite gyllene minnespuder över bilderna av hur det var då...

I slutändan... I slutändan var det nog ändå bra. Ja, att jag fick en sextondeplats alltså. Jag tror att min högsta dröm är att en av mina katter IRL ska få en fjärdeplats. Ja, det vore bäst.

/Acro

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela