acropol.blogg.se

Welcome... För alla er som gillade vad jag skrev i Acro says och fortfarande vill höra mina tankar om livet. Här kommer en del av de numren publiceras igen innan jag börjar skriva nytt. Enjoy!

Internationella kvinnodagen

Publicerad 2013-05-22 22:49:52 i Allmänt, Genus,

Idag är det internationella kvinnodagen och det är förstås både bra och dåligt... Bra, för att kvinnor över hela världen måste få bättre villkor, till utbildning, hälsa, frihet och jobbmöjligheter. Visste du att kl 15.52 börjar kvinnor jobba "gratis"?Med det menar jag att löneskillnaderna är så stora mellan män och kvinnor att en kvinna som gör samma jobb som en man inte får betalt för den sista timme på jobbet. Generellt sett.

Det är tragiskt att kvinnor måste ha en speciell dag såhär men sen till att utnyttja den! Prata om ojämställdheten, köp inte bara blommor för att belöna en kvinna. Det fungerar inte att köpa sig fri från ansvar med det. Det är bara nedsättande. 

Texten nedan är skriven av min vän. Ta till er!

/Acro
 
Gratulera mig inte!
Det är internationella kvinnodagen idag och min timeline börjar redan fyllas med konstiga uppdateringar om tjejer som ska få presenter, killar som ska "offra sig" genom hushållssysslor och annan skit. SKÄRP ER! Jag har inget emot spontana presenter eller killar som städar, men det är inte det den här dagen handlar om. Internationella kvinnodagen ska uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det vill säga att kvinnor generellt är underordnade män, att samhället är fullt av dumma normer och att vi behöver göra något åt det.

Så ta lite jävla ansvar. Tänk större! Inte bara idag, utan alla dagar på året. Börja med att inse följande: Ytterst få saker är "kvinnliga" respektive "manliga", resten är resultat av kultur och miljö. Hur bemöter du kvinnor respektive män? Hur bemöter du barn? Även om du tycker att majoriteten gör på ett visst sätt så tänk på hur det känns att vara i minoritet.

Är det kul att vara fem år, gå på dagis och höra att du som kille är konstig eftersom du har rosa galonbyxor? Är det kul att vara tolv år, gå i skolan och höra att du som tjej är konstig eftersom du spelar Minecraft? Är det kul att vara 30 år, jobba på telefonsupport och få frågan; "hörru finns det nån kille där som kan teknik?" direkt efter att du sagt "hej"? Är det kul att generellt tjäna mindre pengar än någon annan som gör samma sak, och detta pga kön och inte pga kompetens? Nej det är inte så jävla kul.

Det är kvinnligt att föda barn. Det är inte kvinnligt att gilla allt som är rosa. Att så många tjejer gillar färgen rosa är för att de programmeras till det av människor runtomkring dem. Det är inte heller kvinnligt att städa, det är en gammal förlegad tradition. På samma sätt är det inte manligt att t ex gilla färgen blått eller vara bra på teknik, det är något man lär sig.

Så oavsett om det gäller att laga mat, diska, köra bil, byta däck, spela datorspel, sy sina egna kläder, vara styrelseordförande, sporta, sminka sig, skjuta AK5:a, dansa balett eller hänge sig åt att studera färgen rosas långa historia som manlig färg fram till tidigt 1900-tal, så är det alltid ett INDIVIDUELLT intresse och inget som har med det som finns mellan benen att göra. Och till er som lever i någon sorts heterosexuell parrelation: Jag hoppas verkligen att ni delar upp de tråkiga sysslorna rättvist mellan varandra, och att ingen "offrar sig" dagen till ära.

Slut på meddelandet.
 
Kommentarer (0)

De som inte håller med mig...

Publicerad 2013-05-22 22:48:00 i Genus,

Jag har skrivit och skrivit och argumenterat för en och samma sak: Ett jämställt samhälle. Jag har gett exempel från verkligheten, berättat om forskning och olika undersökningar. Jagh ar berättat om olika begrepp och hur de används och allt har utgått från mitt perspektiv. Allt ni läst har varit saker som jag har tyckt. Därför tänkte jag i detta nummer vända på kakan. Jag har fått en hel del kommentarer från er läsare, de flesta håller med mig men en del tycker att jag har fel. Detta nummer är dedikerat till dem och här tänker jag låta dem göra sin röst hörd. Allt som skrivs här under är direkt taget från de kommentarer jag har fått.
 
Med hen: Uppväxten blir en stor lögn
 
Det här med "hen" är ju bara för hemskt! Finns dagis där fröknarna inte säger han eller hon, hur ska då barnen kunna identifiera sig med sitt eget kön? Vad händer om en tjej och tjej blir kära och inte vet om att de inte är lika och kan ex inte få egna barn, tänk vad hemskt att få reda på en sådan sak att man inte fått veta varför man inte fått det berättat för en att man inte kan få barn om man är av samma kön, uppväxten blir ju som en stor lögn. Och att det är mer jämställd, så i helvete heller. Ska vi printa in skit i barnens huvud bara för att det är mer "jämställt" att bli identifierade som samma kön när det inte alls är så. Pah!!Och det med jämställdhet, visst löner osv kan väl vara lika men när det kommer till det här med att män är modiga och kvinnor rädda. Saken är den att männen är starkare än kvinnor generellt, och går ner i vikt snabbare för att kvinnor inte ska se ut som pinnar utan ha hull för att kunna föda barn. Och så har det varit sedan många hundratusen år tillbaka, varför försöka sig på en evolution som inte är möjlig? Och att kvinnor ska vara rädda låter som nån propaganda skit från början av 1900-talet när de hade ett annat synsätt än vad vi har idag.
 
Könen är olika!
 
Tjejer och killar, kvinnor och män är inte lika. Och kommer aldrig vara. Och att S.s har en markering vilket kön man är spelar väll ingen roll? Alltså förstår inte problemet. x)
 
Genusdiskussionen har gått för långt!
 
Är det verkligen så illa att kvinnor och män är olika? Jag tycker att den här genusdiskussionen har gått för långt. Det finns skillnader och dessa finns av en anledning.
 
 
Kommentarer (0)

Lika text, olika kön och olika värderade...

Publicerad 2013-05-22 22:46:25 i Genus,

Nu vet ni vad dualism och dikotomi innebär. För ni läste väl förra numret? Där berättade jag om uppdelningen av könen i två, kvinnligt och manligt och sedan hur man värderade dem olika, att manligt är bättre än kvinnligt. De flesta höll med mig i fråga om uppdelningen i alla fall, att samhället idag, liksom vi gjort väldigt länge, delar upp kön i två olika delar. Män är si och kvinnor är så.

Idag ska jag prata om värderingen. Det att vi värderar kön olika. Det ena är mer värt eller är bättre än det andra. Det är inte alltid männen som är bättre på något men det är ofta så att det män är bra på är mer värt. Tänk själv: Kvinnor anses som bättre på att ta hand om barn men om man jämför att ta hand om barn med att t.ex fixa tekniska saker eller utföra tunga arbeten så är det inte speciellt intressant att passa barn. 

Det varierar också hur du presenterar dig. Klas eller Klara, Erik eller Erika gör att folk bedömer dig olika. Det finns en undersökning som gick ut på att lärarstudenter fick läsa en artikel där en direktör uttalade sig om svensklärarutbildningen. Den enda skillnaden mellan de två artiklarna var att den ena handlade om byrådirektör Ingvar Lind, Den andra om byrådirektör Ingvor Lind.

Och varför är det här intressant? Jo, forskarna kontrollerade vilka omdömen de här påhittade personerna fick av personerna som läste. Försökspersonerna fick ge 1-6 poäng till Ingvar/Ingvor för olika egenskaper:
Trovärdig <---> Inte trovärdig
Nonchalant <---> Inte nonchalant
Kompetent <---> Inte kompetent
Mänsklig <----> Inte mänskligt

Ingvor först då... Ingvor var mer mänsklig än Ingvar. Hon fick 3,3 poäng i mänsklighet gentemot Ingvars 2,7 poäng. Dock kan man se att männen som svarade på enkäten tyckte Ingvar var mer mänsklig ovh kvinnorna tyckte Ingvor var det. Det var helt enkelt så att man tyckte sitt eget kön var mest mänskligt. Och mänsklig är ju bra...

Ingvar då? Hur var han? JOHO! Ingvar är kompetent och trovärdig!
Såhär ser tabellen ut: Ingvar - Ingvor
Trovärdig......4,7 - 3,4 | 4,9 - 3,4 | 4,4 - 3,5
Nonchalant....2,5 - 2,5 | 2,6 - 2,4 | 2,7 - 2,3
Mänsklig.......2,7 - 3,3 | 2,9 - 2,7 | 3,2 - 3,8
Kompetent....3,9 - 3,3 | 4,3 - 3,0 | 3,7 - 3,3

Den första kolumnen handlar om det totala resultatet, den i mitten är männens svar och den till höger hur kvinnorna svarade.
 
 
I tabellen här ovan kan man se tydliga skillnader när det kommer till att bedöma om personen som skrev uttalandet var kompetent och trovärdig, oavsett om det var män eller kvinnor som fick läsa de olika breven. Man kan utläsa att männen gav Ingvar hela 4,9 poäng i trovärdighet medan Ingvor fick ynka 3,4 poäng. Det skiljer alltså hela 1,5 poäng mellan ett A och ett O på ett papper, beroende på om man tror texten skrivits av en man eller kvinna! Männen tycker också att Ingvar är 1,3 poäng mer kompetent än vad Ingvor är enbart genom en A4 text.

De kvinnor som deltog i undersökningen håller med männen till stor del, de anser att Ingvar är mer kompetent och trovärdig men där är skillnaderna inte fullt lika stora, där skiljer det bara 1,1 poäng i trovärdighet och 0,4 poäng i kompetens. Kvinnorna tror en smula mer på Ingvor än vad männen gör och misstror Ingvar lite mer än vad männen gör, de går en smal mellanväg.

Anledningen till att jag tar upp den här undersökningen är att jag tycker det tydligt visar vilka förväntningar och idéer vi har skapat oss om hur män och kvinnor ska vara. 

Samtidigt inser jag att detta är en liten undersökning som har en ganska snäv inriktning. Den här undersökningen är inte allmängiltig i samhället men den ger en indikation på hur vi tänker. 

De som deltog i undersökningen var svensklärarstudenter, precis som jag, och de värderingar jag mött bland mina kurskamrater har varit mycket framåtskridande och har tydligt tagit avstånd från ojämställdhet men trots detta så hamnar ändå lärarstudenterna i sina nedärvda fördomar. Fördomar som säger att Ingvar är 1,5 poäng trovärdigare än Ingvor bara för att han har en snopp...

Källa: Einarsson Jan & Hultman Tor G., God morgon pojkar och flickor, 2001, Studentlitteratur
Kommentarer (0)

Ska skillnader finnas?

Publicerad 2013-05-22 22:45:04 i Genus,

Spelar könskillnaderna någon roll?
Tack för att du fortsätter läsa min tidning. Jag är så glad att du tar dig tid att lyssna på mina ideer och tankar. Med både min klubb "Boys & Girls" och den här tidningen har jag väckt debatt och reaktioner hos många här på stallet.se. De flesta har varit positiva till tidningen och klubben och tyckt att det varit intressant, lärorikt och viktigt att läsa om. Sen har jag också mött andra kommentarer, alla uttryckta på ett respektfullt sätt, om att det inte finns några skillnader mellan könen eller att de skillnader som finns mellan könen är för att de olika könen ska vara så. Som svar på detta tänkte jag nu förklara två viktiga begrepp inom genusvetenskap.
 
Dualism
Det här är något som de flesta som har kommenterat och ifrågasatt mig ändå kan hålla med om. Det är de som hävdar att det finns skillnader mellan könen. Män är si och kvinnor är så. Män är yang och kvinnor är yin. Kvinnor är gula, män är gröna. Det finns ingen värdering eller rangordning emellan könen, det ena är inte bättre än det andra, de är bara olika. Dualism står för en delning, könen är uppdelade, de är olika. Könen är uppdelade i två grupper, män och kvinnor. Jag kan ta det här. Jag är inte glad över dualismen, att kön på något sätt bestämmer egenskaper men visst, till viss del skulle jag kunna acceptera att det skulle kunna vara på det viset. Om bara inte "dikotomi" fanns...
 
Dikotomi
Vad är då dikotomi? Jo, det är en värdering. Dualismen delar könen i två och det i sig är ju tråkigt men inte direkt dåligt. Det dåliga är att samhället inte nöjer sig med att bara dela på könen, det värderar dem också olika. Vi ger män förstaplatsen och kvinnor andra platsen. Vi (Ja, du och jag också, omedvetet eller medvetet) värderar ofta manliga egenskaper högre än kvinnliga. Yang är bättre än Yin, Grön är bättre än Gul, Si är bättre än Så. Vi har kommit överens om att män är modiga och kvinnor rädda, och det är bättre att vara modig än rädd. Vi har bestämt att män är bestämda och kvinnor är veliga och det är bättre att vara bestämd... Du förstår hur jag menar va? Dikotomin rangordnar alltså könen och sätter upp mannen högst upp på prispallen och kvinnan nedanför. Dikotomin bestämmer vilket kön som är mest värt. Det är det här jag ALDRIG kan acceptera! Dualismen är ett irriterande myggbett i jämförelsen med dikotomin, värderingen vi alla lägger i att manliga egenskaper är bättre än kvinnliga.
 
 
Upprörda läsare och skostorlek 38!
Expressen hade en artikel om att ordet "hen" har kommit in i NE, nationalencyklopedin, som ett eget ord. Jag tycker det är bra. Det ger de som vill använda det ett alternativ. Jag kommer aldrig tvinga någon annan att säga så, jag gör det inte ens själv men jag tycker om att ha möjligheten om jag vill.

Nåväl, jag läste sedan i kommentatorsfältet nedanför och blev förvånad. Det var fruktansvärt många som var VANSINNIGT upprörda över det lilla ordet! De klagade om att nu hade väl ändå jämställdheten gått för långt! Får man inte ha ett kön och så vidare. Jag hoppas att ni som läst den här tidningen har förstått att det inte är syftet med jämställdhet. Vi är inte androgyna, vi har ett biologiskt kön, helt enkelt hur vi ser ut mellan benen (oftast, det finns undantag där också) men samhälllet har gjort så mycket mer av kön än det är. Helt enkelt delat oss och värderat oss.

Jag tänker att de som tycker jämställdhet har gått för långt har storlek 38 i skor. "Va?" säger ni då. Hehe... Men jag tänker såhär: Tänk er om man BARA gjorde skor i storlek 38. Bra va? Jo, jättebra för de som har storlek 38. Kanske okej för de som har storlek 37 och 39 också. Men sen börjar det bli jobbigt. Vi med storlek 35, 36, 40 och 42 då? Vi får kämpa, höja våra röster och säga att "DE HÄR SKORNA PASSAR INTE OSS! ÄNDRA!" De med storlek 38 förstår ingenting, "Vad är det för fel på de här skorna? De är ju jättebra?" och så börjar vi förklara... På samma sätt känner jag ibland när jag förklarar hur jag upplever att folks idéer om mitt kön inte passar mig. De säger "Men titta, det är ju utmärkt att vara vänlig, hjälpsam och vårdande, en utmärkt kvinna med storlek 38" och jag spjärnar emot, jag har ju storlek 36, är vild, smutsig och högljudd...
Tack för att ni läste!
Kommentarer (0)

Om en hundvalp...

Publicerad 2013-05-22 22:42:43 i Genus,

Jag pratar och jag pratar. Ett evigt tjat om kön, kön, kön! Och ibland lite genus. Ni har vid det här laget förstått att jag tycker det är en viktig fråga. Men varför? Jo, se det såhär:

Du köper en hundvalp. Söt, glad och stora mörka ögon. Nu kan du välja. Antingen pratar du snällt med den, du berömmer den då den gör något bra och markerar vänligt men bestämt när den kissar på mattan. Din hundvalp får lära sig att inte dra i kopplet och att du inte tycker om när den hoppar på främmande som kommer på besök. När ni är ute så skäller den inte på andra hundar och människor ni passerar. Gratulerar. Din hund är en lugn och snäll hund.

Men.

Samma valp men hos en annan person. Det är högljutt i hemmet, TV står på. Husse och matte skriker på varandra och emellanåt också på valpen. Det är ingen som berömmer den när den gör något bra. Promenaderna är korta, hastiga, ständiga ryck i kopplet. Valpen är stressad, skäller för allt den ser, oväntade bilar, barn, andra hundar. Ensam hemma om dagen, skäller i hallen, kissar på mattan. Husse blir arg, en smäll på nosen, skäller mer, är olycklig, stressad och rädd. En dag biter valpen någon.

Varför berättar jag det här? För det här illustrerar så väl vad jag menar när jag säger att vi gör kön. Ingen av er som läser det här skulle kunna påstå att det är hundens fel. Det är husse och mattes fel, det är de som behandlar hunden så att den utvecklas på ett visst sätt, åt ena eller andra hållet.

Så gör vi med våra barn. Så gör vi med varandra.

Om ett barn får höra att det inte ska gråta, du ska vara tuff, det där är väl inget att sjåpa sig över så blir barnet också så. Det försöker att vara tufft, att inte bry sig om smuts och lera, ett skrubbsår, vad är väl det? Jag är tuff och cool, jag bryr mig inte om sådant. Jag ska klättra högre än dig för jag är cool och tuff…

Om ett barn får höra att akta så du inte smutsar ner dig! Kära barn, var lite försiktig, du kan bli blöt! Är det inte roligt att sitta här med mig och pyssla? Ska vi inte gå och klappa på kaninerna? Ja, jag vet, det är blött där. Det är bäst att gå försiktigt. Och man måste vara tyst, annars blir kaninerna rädda. De ska få mat av mig, jag ska ta hand om dem. Jag har gjort en liten jacka så den inte ska frysa för det är inte bra att frysa och vara smutsig…

Vad händer tror du? Du kan hävda att du inte bli påverkad av det men det stämmer nog inte. Det finns överallt omkring oss. I skolan, i familjen, Tv och tidningar visar upp det, mode, politiker… Alla säger det utan att vara medvetna om det. 

Inte tänker jag på att jag är ojämställd då jag berömmer min brorsdotters teckning med orden att ”det var fint ritat” men jag påverkar henne. Jag berömmer undermedvetet de sidor av henne som anses passa för en flicka. För en gång var jag en flicka och fick veta att det är så man får beröm om man är en flicka. Så går det runt och systemet med att separera män och kvinnor fortsätter och fortsätter…
 

 

Jag fick nyligen en jättebra bok av min lärare, Margareta Svahn som jag måste få tipsa om. Den heter "Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen." och handlar om hur vi använder svärord mot varandra. Precis som titeln antyder så använder man inte samma svärord till alla utan beroende på vad för kön den omtalade har, väljer man olika svärord. En väldigt intressant bok som ni kommer få höra mer om i ett annat nummer!

Titel: Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen -Skällsord, stereotyper och könskonstruktioner
författare: Margareta Svahn
Utgiven: 1999 på Carlssons förlag.

Om du har några kommentarer, åsikter eller tankar kring det här tidningsnumret, kring ämnet eller något annat så lämna ett spår.
/Acro
 
 
Kommentarer (0)

I skolan: pojke eller flicka?

Publicerad 2013-05-22 22:41:20 i Genus,

Tjejer - Killar
7 min - 14 min
= lika i skolan?
 
Behöver jag förklara varför det här är intressant? Jag tror inte det. Jag tror du vet. Du har det på känn instinktivt. Det sitter där i bakhuvudet. Du vet. Det var aldrig jämställt. Flickor och pojkar behandlades aldrig helt lika.

Ja, jag hävdar att den svenska skolan inte är jämställd och jag är inte ensam. Det finns undersökningar som visar på något som inom lärarkretsar kallas för 2/3-principen. Det ser nämligen ut såhär: Läraren pratar 2/3 av tiden i klassrummet. Den resterande tredjedelen är uppdelad så att pojkarna pratar 2/3 av tiden och flickorna 1/3. Om man gör om det till 60 minuter blir det så att läraren pratar 40 minuter, pojkarna pratar 14 minuter och flickorna pratar i 7 minuter. Att läraren pratar mest är kanske inte så konstigt men att pojkarna pratar så mycket då? Vad betyder det? Är det kanske så att flickorna har fått lära sig att vara tyst och inte avbryta? Har pojkarna aldrig mött speciellt mycket protester när de högljutt krävt sin plats hemma, på dagis och tidigare under skolgången?

Du måste också förstå att det här är kanske inte så det ser ut i din klass. I din klass kanske det är tjejerna som pratar rakt ut och killarna som är tysta. Kanske är det många fler tjejer eller så pratar ni precis lika mycket. Men när man har undersökt massor av skolor och klasser har man kommit fram till den här fördelningen. I en klass med lika många tjejer som killar så pratar killarna i 14 minuter när tjejerna pratar i 7.

Men varför? Vad kan man göra åt det? Har någon försökt göra det rättvist?

Ja, det finns en forskare som heter Gunilla Molloy som har gjort försök att se till att pojkar och flickor talar lika mycket i hennes klassrum. Vad hon gjorde var att hon turades om, varannan gång fick en pojke frågan, varannan gång fick en flicka frågan. Allt för att dela på talrummet i klassen.

Vad tror ni hände?

Jo, såhär var resultatet: Pojkarna tog till tekniker för att få prata mer. Om Molloy frågade ”Valdemar, vad heter huvudstaden i Frankrike?” och Valdemar inte visste svaret, då kunde han säga såhär: ”Asså… Jag vet inte, Amen Pelle, Vet du det eller?” och Pelle fortsätter då: ”Ah… Nä, nä, jag vet inte. Men Mikael, han vet. Du! Micke!” och så svarade Micke… Pojkarna behöll alltså ordet och skickade runt det mellan sig. På så sätt fick de ändå prata länge.

Dessutom blev de sura och irriterade. De klagade på att Molloy var orättvis och att tjejerna fick prata så himla mycket. Det gick så långt som att tjejerna kom fram till Molloy och bad henne sluta med sitt experiment. Tjejerna tyckte det var så jobbigt att killarna var sura och griniga på dem. Tjejerna föredrog att inte få säga så mycket i klassrummet om alternativet var griniga killkompisar. 

Hur tycker du det låter? ”Okej, jag håller käften om du slutar vara så tjurig.” var dealen som gjordes. Det var alltså viktigare för de unga tjejerna att få bekräftelse från sina killkompisar än att få yttra sig i klassrummet på lika villkor.

Som lärare är det viktigt att ta sitt ansvar i den här frågan. När jag är färdigutbildad och kommer ut ska jag göra mitt yttersta för att alla ska få komma till tals.

Igår var det internationella kvinnodagen. En dag hoppas jag att ingen sådan dag behövs. En dag hoppas jag att alla 365 dagar som finns på ett år tillhör alla människor.
Tack för mig
/Acro
 

Källor:

Boken "Språk och kön" skriven av Edlund, Erson och Milles, s. 103

Tidningen "Krut" nummer 58, artikeln "Men killarna blir så sura på oss..." skriven av Gunilla Molloy
Kommentarer om förra numret:
du skriver verkligen jättebra! :'D det här är bra journalistik ^^ ser framemot kommande nummer (: 
/Epica

Väldigt intressant att läsa. XD 
/Ow

Har ni tänkt på det här? När man blir medlem så väljer ju man kön. Tjejen står och poserar medan killen står och tänker och ser cool ut? 
/Melown

Att man måste nämna vilket kön man är, tycker jag är helt <.< S.s borde veta bättre! Du FÖRTJÄNAR att vara Crew! 
/Babycake
 
Kommentarer (0)

A boy named Sofia...

Publicerad 2013-05-22 22:38:57 i Genus,

Klas eller Sofia? Vad säger ett namn?
 
En pojke som heter Sofia? Varför döper jag ett tidningsnummer till det? Jo, det är en referens till en låt med Johnny Cash som heter ”A boy named Sue”. Låten handlar om hur jobbigt det har varit för en man som döptes till Sue av sin pappa, hur han blir retad och hånad var än han går och hur det tvingar honom att bli tuff och hård. Tillslut försonas han dock med fadern.

Kan en liten pojke döpas till Sofia? Nej, faktiskt inte. I Sverige idag är det inte tillåtet att ge sitt barn ett namn som avser det andra könet. Några få namn finns listade som könsneutrala och får ges till både pojkar och flickor. Det är namn som Kim, Lee, Robin, Cay, Jackie och Mika.

Traditionellt sett är dessa namn dock mansnamn som gradvis blivit mer och mer könsneutrala. Det är alltså inte så att man har hittat på nya namn som ska vara könsneutrala utan man har tagit pojknamn och gett dem till flickor och på så sätt har namnen blivit mer och mer könsneutrala.

I engelskan finns namn som Charity och Hope. Idag är de utpräglade kvinnonamn som ytterst få män bär. Från början var de dock efternamn som gick över till att bli mansnamn. Först därefter döptes kvinnor till det. Det innebär alltså att namn kan gå från att vara mansnamn >> neutrala namn >>kvinnonamn. 

Är det ett problem då? Varför tar jag upp namn i en tidning som handlar om jämställdhet?

Ja, på sätt och vis är det ett problem. För här har vi ett exempel på hur mannens namn värderas högre än kvinnans namn. Om en tjej kallas t.ex. Molle eller Joppe som traditionellt är manliga smeknamn är det rätt coolt, en familj som döper sin dotter till Alex verkar hipp och i tiden, det hyllas. Man tycker det är bra att flickor får pojkklingande namn. Men tänk er den pojke som kallas Lisen eller Pella? Vad skulle du tänka? Du skulle fundera på vad för konstig anledning det kan finnas där bakom. Varför vill en kille kallas för Lisen? Vad skulle man säga om en nyfödd pojke får namnet Louise? Man skulle sucka åt föräldrarna som inte förstår vad de gör, vad de utsätter sitt barn för. A boy named Sue.
 
Det är hippt, coolt och uppmuntrat att ta sig ett killnamn och helt hopplöst, dumt och dömt till undergång att ta ett flicknamn. Där har ni värderingen vi lägger i namnen.

Förresten. Det finns en man i Sverige som har Sofia som sitt tilltalsnamn. Han har förmodligen i vuxen ålder valt att byta namn och då står det en fritt att välja förnamn ur alla kategorierna så länge du behåller ett av dina egna förnamn. Jag tror jag ska döpa om mig till Henrik Jenny Peter, eller vad säger ni?
/Acro 

Lästips & källor: 

Statistiska centralbyrån: Vill du ta reda på hur många män och kvinnor som har ditt namn? Använd länken eller gå in på SCB.se och klicka på ”namnsök”. http://www.scb.se/Pages/NameSearch____259432.aspx

Docent Eva Brylla: Hon har skrivit böcker och forskat om namngivning. Bland annat en artikel som heter just ”A boy named Sue”

Mina anteckningar från kursen "Språk och kön i teori och praktik", 2011-06-17
Kommentarer (0)

Genus och konstiga ord

Publicerad 2013-05-22 22:37:18 i Allmänt, Genus,

Hej och välkommen till den här tidning. Jag hoppas ni kommer tycka det är intressant läsning och att ni vill prenumerera. Jag som skriver kallas här på stallet.se för Acro. Till min hjälp kommer jag av och till få in bidrag från andra medlemmar här på Stallet.se.

Varför har jag då startat den här tidningen? Vad är det som är mitt syfte, min drivkraft? Jo, jag brinner. Jag brinner för förändring. Jag vill dö i en värld där den första reflektionen inte är ”Ah… kille.” eller ”Mhm, tjej.” så fort vi möter någon ny. Jag önskar att det första som slår oss är ”Ja! En människa.” För att i alla fall nå en bit på vägen behöver vi prata om kön och hur det faktiskt ser ut i samhället. Därför finns den här tidningen.

Vad har jag för rätt att tala om sådant då? Ja… Jag har läst kurser i genusvetenskap på universitetet. Det betyder att jag har suttit och läst böcker och avhandlingar av folk som faktiskt gjort stora undersökningar och forskat i ämnet. Fast… Vad vet väl jag. Inte är jag någon expert, jag kanske bara vet lite mer än den vanliga Svensson vet.
 
Vad är "genus"?
 
I det här första numret kommer jag ta upp lite olika ord som kommer återkomma i tidningen och som är viktiga att känna igen om man vill diskutera jämställdhet. Just ordet ”Jämställdhet” är ett av dem. Det innebär ”Jämlikhet mellan män och kvinnor/mellan könen”. Alltså behöver man aldrig lägga till ”män och kvinnor” bakom ordet jämställdhet. Det är lite som att säga ”Den vita snön är vit”, det räcker med en gång.

Kön: Hur kan det behöva förklaras? Jo, det är nämligen så att man måste skilja på biologiskt kön och socialt/kulturellt kön.

Biologiskt kön: Ja, vi har två kön, man och kvinna. Det är ingen som hävdar motsatsen. Med det biologiska könet menas alla de fysiska skillnaderna som finns. Ja, män är generellt starkare, kvinnor är ofta kortare och ingen hävdar motsatsen. Det är inte heller någon som försöker hävda att kvinnor minsann orkar bära lika mycket som män, generellt sett. Vi vet att det finns fysiska skillnader.

Socialt eller kulturellt kön: Här är det mer komplext. Här är det kön som vi skapar. Här finns det skillnader som vi skapar. Vi säjer till våra små barn att ”du som är pojke ska väl inte gråta!” och ”Inte går en så fin flicka som du och slåss!” och här skapar vi skillnader. Vi tittar på en kvinna och tycker att hon borde ta vara på sitt utseende bättre och hånar den man som vågar använda ansiktskräm, det är ju inte manligt. Det är det är sociala könet jag och många med mig är emot. Det är här vi skapar ett ojämställt samhälle.

Genus: Det är ett annat ord för socialt och kulturellt skapat kön. När man tyckte att folk inte riktigt förstod skillnaden mellan biologiskt och socialt kön så skapade man ordet genus. Det är samma sak som socialt kön. Genusvetenskap blir då ungefär ”Vetenskapen om hur påhittade könsskillnader påverkar människor och samhället"

Hen: Ja, som namnet på tidningen antyder är det ett annat ord för Han eller Hon. Istället för att säga ”Hon/Han tyckte du var snäll” kan man säga ”Hen tyckte du var snäll.” Det är för att inte lägga någon värdering i meningen. Man vill helt enkelt göra det oviktigt om personen i fråga var man eller kvinna. I finska språket har man bara ett ord för hon/han och det har aldrig varit något problem där, man har aldrig försökt hitta på ord för att skilja orden åt. Att använda hen är upp till var och en men det kommer mer och mer i svenska språket. Senast idag (2012-03-02) hörde jag på nyheterna om en tidning som ger ut ett nummer där ”Hen” har ersatt alla ”hon/han”
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela