Om en hundvalp...
Jag pratar och jag pratar. Ett evigt tjat om kön, kön, kön! Och ibland lite genus. Ni har vid det här laget förstått att jag tycker det är en viktig fråga. Men varför? Jo, se det såhär:
Du köper en hundvalp. Söt, glad och stora mörka ögon. Nu kan du välja. Antingen pratar du snällt med den, du berömmer den då den gör något bra och markerar vänligt men bestämt när den kissar på mattan. Din hundvalp får lära sig att inte dra i kopplet och att du inte tycker om när den hoppar på främmande som kommer på besök. När ni är ute så skäller den inte på andra hundar och människor ni passerar. Gratulerar. Din hund är en lugn och snäll hund.
Men.
Samma valp men hos en annan person. Det är högljutt i hemmet, TV står på. Husse och matte skriker på varandra och emellanåt också på valpen. Det är ingen som berömmer den när den gör något bra. Promenaderna är korta, hastiga, ständiga ryck i kopplet. Valpen är stressad, skäller för allt den ser, oväntade bilar, barn, andra hundar. Ensam hemma om dagen, skäller i hallen, kissar på mattan. Husse blir arg, en smäll på nosen, skäller mer, är olycklig, stressad och rädd. En dag biter valpen någon.
Varför berättar jag det här? För det här illustrerar så väl vad jag menar när jag säger att vi gör kön. Ingen av er som läser det här skulle kunna påstå att det är hundens fel. Det är husse och mattes fel, det är de som behandlar hunden så att den utvecklas på ett visst sätt, åt ena eller andra hållet.
Så gör vi med våra barn. Så gör vi med varandra.
Om ett barn får höra att det inte ska gråta, du ska vara tuff, det där är väl inget att sjåpa sig över så blir barnet också så. Det försöker att vara tufft, att inte bry sig om smuts och lera, ett skrubbsår, vad är väl det? Jag är tuff och cool, jag bryr mig inte om sådant. Jag ska klättra högre än dig för jag är cool och tuff…
Om ett barn får höra att akta så du inte smutsar ner dig! Kära barn, var lite försiktig, du kan bli blöt! Är det inte roligt att sitta här med mig och pyssla? Ska vi inte gå och klappa på kaninerna? Ja, jag vet, det är blött där. Det är bäst att gå försiktigt. Och man måste vara tyst, annars blir kaninerna rädda. De ska få mat av mig, jag ska ta hand om dem. Jag har gjort en liten jacka så den inte ska frysa för det är inte bra att frysa och vara smutsig…
Vad händer tror du? Du kan hävda att du inte bli påverkad av det men det stämmer nog inte. Det finns överallt omkring oss. I skolan, i familjen, Tv och tidningar visar upp det, mode, politiker… Alla säger det utan att vara medvetna om det.
Inte tänker jag på att jag är ojämställd då jag berömmer min brorsdotters teckning med orden att ”det var fint ritat” men jag påverkar henne. Jag berömmer undermedvetet de sidor av henne som anses passa för en flicka. För en gång var jag en flicka och fick veta att det är så man får beröm om man är en flicka. Så går det runt och systemet med att separera män och kvinnor fortsätter och fortsätter…
Du köper en hundvalp. Söt, glad och stora mörka ögon. Nu kan du välja. Antingen pratar du snällt med den, du berömmer den då den gör något bra och markerar vänligt men bestämt när den kissar på mattan. Din hundvalp får lära sig att inte dra i kopplet och att du inte tycker om när den hoppar på främmande som kommer på besök. När ni är ute så skäller den inte på andra hundar och människor ni passerar. Gratulerar. Din hund är en lugn och snäll hund.
Men.
Samma valp men hos en annan person. Det är högljutt i hemmet, TV står på. Husse och matte skriker på varandra och emellanåt också på valpen. Det är ingen som berömmer den när den gör något bra. Promenaderna är korta, hastiga, ständiga ryck i kopplet. Valpen är stressad, skäller för allt den ser, oväntade bilar, barn, andra hundar. Ensam hemma om dagen, skäller i hallen, kissar på mattan. Husse blir arg, en smäll på nosen, skäller mer, är olycklig, stressad och rädd. En dag biter valpen någon.
Varför berättar jag det här? För det här illustrerar så väl vad jag menar när jag säger att vi gör kön. Ingen av er som läser det här skulle kunna påstå att det är hundens fel. Det är husse och mattes fel, det är de som behandlar hunden så att den utvecklas på ett visst sätt, åt ena eller andra hållet.
Så gör vi med våra barn. Så gör vi med varandra.
Om ett barn får höra att det inte ska gråta, du ska vara tuff, det där är väl inget att sjåpa sig över så blir barnet också så. Det försöker att vara tufft, att inte bry sig om smuts och lera, ett skrubbsår, vad är väl det? Jag är tuff och cool, jag bryr mig inte om sådant. Jag ska klättra högre än dig för jag är cool och tuff…
Om ett barn får höra att akta så du inte smutsar ner dig! Kära barn, var lite försiktig, du kan bli blöt! Är det inte roligt att sitta här med mig och pyssla? Ska vi inte gå och klappa på kaninerna? Ja, jag vet, det är blött där. Det är bäst att gå försiktigt. Och man måste vara tyst, annars blir kaninerna rädda. De ska få mat av mig, jag ska ta hand om dem. Jag har gjort en liten jacka så den inte ska frysa för det är inte bra att frysa och vara smutsig…
Vad händer tror du? Du kan hävda att du inte bli påverkad av det men det stämmer nog inte. Det finns överallt omkring oss. I skolan, i familjen, Tv och tidningar visar upp det, mode, politiker… Alla säger det utan att vara medvetna om det.
Inte tänker jag på att jag är ojämställd då jag berömmer min brorsdotters teckning med orden att ”det var fint ritat” men jag påverkar henne. Jag berömmer undermedvetet de sidor av henne som anses passa för en flicka. För en gång var jag en flicka och fick veta att det är så man får beröm om man är en flicka. Så går det runt och systemet med att separera män och kvinnor fortsätter och fortsätter…
Jag fick nyligen en jättebra bok av min lärare, Margareta Svahn som jag måste få tipsa om. Den heter "Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen." och handlar om hur vi använder svärord mot varandra. Precis som titeln antyder så använder man inte samma svärord till alla utan beroende på vad för kön den omtalade har, väljer man olika svärord. En väldigt intressant bok som ni kommer få höra mer om i ett annat nummer!
Titel: Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen -Skällsord, stereotyper och könskonstruktioner
författare: Margareta Svahn
Utgiven: 1999 på Carlssons förlag.
Om du har några kommentarer, åsikter eller tankar kring det här tidningsnumret, kring ämnet eller något annat så lämna ett spår.
/Acro