Ska skillnader finnas?
Spelar könskillnaderna någon roll?
Tack för att du fortsätter läsa min tidning. Jag är så glad att du tar dig tid att lyssna på mina ideer och tankar. Med både min klubb "Boys & Girls" och den här tidningen har jag väckt debatt och reaktioner hos många här på stallet.se. De flesta har varit positiva till tidningen och klubben och tyckt att det varit intressant, lärorikt och viktigt att läsa om. Sen har jag också mött andra kommentarer, alla uttryckta på ett respektfullt sätt, om att det inte finns några skillnader mellan könen eller att de skillnader som finns mellan könen är för att de olika könen ska vara så. Som svar på detta tänkte jag nu förklara två viktiga begrepp inom genusvetenskap.
Dualism
Det här är något som de flesta som har kommenterat och ifrågasatt mig ändå kan hålla med om. Det är de som hävdar att det finns skillnader mellan könen. Män är si och kvinnor är så. Män är yang och kvinnor är yin. Kvinnor är gula, män är gröna. Det finns ingen värdering eller rangordning emellan könen, det ena är inte bättre än det andra, de är bara olika. Dualism står för en delning, könen är uppdelade, de är olika. Könen är uppdelade i två grupper, män och kvinnor. Jag kan ta det här. Jag är inte glad över dualismen, att kön på något sätt bestämmer egenskaper men visst, till viss del skulle jag kunna acceptera att det skulle kunna vara på det viset. Om bara inte "dikotomi" fanns...
Dikotomi
Vad är då dikotomi? Jo, det är en värdering. Dualismen delar könen i två och det i sig är ju tråkigt men inte direkt dåligt. Det dåliga är att samhället inte nöjer sig med att bara dela på könen, det värderar dem också olika. Vi ger män förstaplatsen och kvinnor andra platsen. Vi (Ja, du och jag också, omedvetet eller medvetet) värderar ofta manliga egenskaper högre än kvinnliga. Yang är bättre än Yin, Grön är bättre än Gul, Si är bättre än Så. Vi har kommit överens om att män är modiga och kvinnor rädda, och det är bättre att vara modig än rädd. Vi har bestämt att män är bestämda och kvinnor är veliga och det är bättre att vara bestämd... Du förstår hur jag menar va? Dikotomin rangordnar alltså könen och sätter upp mannen högst upp på prispallen och kvinnan nedanför. Dikotomin bestämmer vilket kön som är mest värt. Det är det här jag ALDRIG kan acceptera! Dualismen är ett irriterande myggbett i jämförelsen med dikotomin, värderingen vi alla lägger i att manliga egenskaper är bättre än kvinnliga.
Upprörda läsare och skostorlek 38!
Expressen hade en artikel om att ordet "hen" har kommit in i NE, nationalencyklopedin, som ett eget ord. Jag tycker det är bra. Det ger de som vill använda det ett alternativ. Jag kommer aldrig tvinga någon annan att säga så, jag gör det inte ens själv men jag tycker om att ha möjligheten om jag vill.
Nåväl, jag läste sedan i kommentatorsfältet nedanför och blev förvånad. Det var fruktansvärt många som var VANSINNIGT upprörda över det lilla ordet! De klagade om att nu hade väl ändå jämställdheten gått för långt! Får man inte ha ett kön och så vidare. Jag hoppas att ni som läst den här tidningen har förstått att det inte är syftet med jämställdhet. Vi är inte androgyna, vi har ett biologiskt kön, helt enkelt hur vi ser ut mellan benen (oftast, det finns undantag där också) men samhälllet har gjort så mycket mer av kön än det är. Helt enkelt delat oss och värderat oss.
Jag tänker att de som tycker jämställdhet har gått för långt har storlek 38 i skor. "Va?" säger ni då. Hehe... Men jag tänker såhär: Tänk er om man BARA gjorde skor i storlek 38. Bra va? Jo, jättebra för de som har storlek 38. Kanske okej för de som har storlek 37 och 39 också. Men sen börjar det bli jobbigt. Vi med storlek 35, 36, 40 och 42 då? Vi får kämpa, höja våra röster och säga att "DE HÄR SKORNA PASSAR INTE OSS! ÄNDRA!" De med storlek 38 förstår ingenting, "Vad är det för fel på de här skorna? De är ju jättebra?" och så börjar vi förklara... På samma sätt känner jag ibland när jag förklarar hur jag upplever att folks idéer om mitt kön inte passar mig. De säger "Men titta, det är ju utmärkt att vara vänlig, hjälpsam och vårdande, en utmärkt kvinna med storlek 38" och jag spjärnar emot, jag har ju storlek 36, är vild, smutsig och högljudd...
Tack för att ni läste!
Nåväl, jag läste sedan i kommentatorsfältet nedanför och blev förvånad. Det var fruktansvärt många som var VANSINNIGT upprörda över det lilla ordet! De klagade om att nu hade väl ändå jämställdheten gått för långt! Får man inte ha ett kön och så vidare. Jag hoppas att ni som läst den här tidningen har förstått att det inte är syftet med jämställdhet. Vi är inte androgyna, vi har ett biologiskt kön, helt enkelt hur vi ser ut mellan benen (oftast, det finns undantag där också) men samhälllet har gjort så mycket mer av kön än det är. Helt enkelt delat oss och värderat oss.
Jag tänker att de som tycker jämställdhet har gått för långt har storlek 38 i skor. "Va?" säger ni då. Hehe... Men jag tänker såhär: Tänk er om man BARA gjorde skor i storlek 38. Bra va? Jo, jättebra för de som har storlek 38. Kanske okej för de som har storlek 37 och 39 också. Men sen börjar det bli jobbigt. Vi med storlek 35, 36, 40 och 42 då? Vi får kämpa, höja våra röster och säga att "DE HÄR SKORNA PASSAR INTE OSS! ÄNDRA!" De med storlek 38 förstår ingenting, "Vad är det för fel på de här skorna? De är ju jättebra?" och så börjar vi förklara... På samma sätt känner jag ibland när jag förklarar hur jag upplever att folks idéer om mitt kön inte passar mig. De säger "Men titta, det är ju utmärkt att vara vänlig, hjälpsam och vårdande, en utmärkt kvinna med storlek 38" och jag spjärnar emot, jag har ju storlek 36, är vild, smutsig och högljudd...
Tack för att ni läste!