acropol.blogg.se

Welcome... För alla er som gillade vad jag skrev i Acro says och fortfarande vill höra mina tankar om livet. Här kommer en del av de numren publiceras igen innan jag börjar skriva nytt. Enjoy!

Mejla mig!

Publicerad 2013-05-09 23:27:15 i Allmänt, Stallet.se,

GAAAHHH! Så där frustrerad blir jag ibland (Om ni undrade (vilket ni förmodligen inte gjorde)) på folk här på sidan. Det är en liten sak som får mig att bli såhär frustrerad och jag vet om att jag inte är ensam om att tänka det här. Här är det:

Saken är: "Mejla mig!"
Tanken är: "Om du nu är så frikkin' intresserad av något jag äger/har att säga/kan så kan du väl klicka in och mejla mig själv?"

Det är rätt nonchalant, tycker du inte? Att förutsätta att jag vill mejla med dig? Att jag har tid/möjlighet att mejla med dig? Att jag, så fort du beordrar det, ska kasta mig bort till ditt stall för att skicka ett mejl som du vill ha. 

Det handlar om makt och status. Japp. Det är min analys. Det känns som om du vill få mig att lyda dig. Jag ska besöka ditt stall och svara på din fråga. Du ska inte komma till mig och ställa frågan. 

Det är väl inte bara jag som tycker detta är absurt? Är det så det fungerar i verkliga livet också? "Jag vill ha jobb, ring mig!" eller "Jag vill ha något från affären, kom hit med en expedit!" Hm... Nej. Vad tror du själv? Vill du ha så får du fråga. Du är en smula förd bakom ljuset om du tror att folk i framtiden kommer kasta sig fram för att kommunicera med dig. Man måste själv ringa, mejla, prata och fråga. Så fungerar livet.
Det är som i Grease. Har ni sett den filmen? Nåja. Jag har. Några gånger. I den finns det en flicka som heter... Ehm.. Patty Simcox! Hon som är cheerleader och sådär töntigt hurtig med håret i en hästsvans. I en scen försöker hon få Danny, huvudpersonen intresserad. Han är på väg därifrån och hon ropar desperat efter honom "Call me!!!"

När du skriver "Mejla mig!" till mig i chatten så hör jag Patty Simcoxs desperata replik och ser Danny/John Travolta gå därifrån. 

Det är inte du som är Travolta. Det är jag. Det är jag som inte känner nämnvärt för att ringa den där galet desperata och konstiga tjejen som vrålar "Call me!" efter mig...

Vart vill jag komma? Det brukar ju alltid vara någon fiffig slutkläm i mina texter. I den här texten är den ganska oklämmig. Såhär är den ungefär: Vill du mejla med mig så mejla mig. Svårare är det inte. Bli inte töntigt desperat och ropa efter mig i chatten.

Häpp!
/Acro

PS. Såklart. Ibland finns det undantag. Just nu skulle jag eventuellt kunna be någon i chatten att mejla mig eftersom jag skriver på tidningsnumret och kanske inte kan lämna sidan så enkelt. Eller... Egentligen gäller detta bara när jag skriver långa mejl eller rollinlägg. DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela