Du lider av den kognitiva skammen...
Upplever du den? Du känner den bränna va? Som en hård knut i magen tynger den, den skickar ilningar upp längs ryggraden. Hjärtat slår fortare och kinderna rodnar. Du vill inte att någon ska titta på dig. De kanske kan se det, att du känner den. Du vill helst smälta ihop med väggen. Se mig inte...
Du känner den kognitiva skammen just nu.
Hur jag kan veta att du upplever något som du inte ens är säker på vad det är? Därför att det är just det det hela handlar om...
Kognitiv handlar om tankar och kunskap, att förstå. Och den kognitiva skammen kommer när vi skäms över att inte förstå, att verka dumma, korkade och helt bakom flötet...
"Har alla förstått?"
Du sneglar på klasskamraterna. De nickar oengagerat och pliktskyldigt. Jo... De hävdar att de förstått. De har inga frågor alls. Då kommer den, då slår den till. Är det bara jag som inte fattar? Är det så att jag är mest korkad? Att jag är dummast i klassen?
Jag är intelligent och skolbegåvad. Jag har alltid haft lätt för mig och kanske är det oss som den kognitiva skammen drabbar hårdast. Vi som har en bild av att vi måste vara smarta. Vad är jag om jag inte är smart? Vad är jag om jag inte längre är klassens brainiac?
Jag har varit rädd för att verka dum men jag har också kommit förbi det. Hur ska jag kunna lära mig mer om jag inte förstår vad det är vi talar om? Hur ska jag räkna ut ett tal om jag inte förstår vad det står? Hur ska jag kunna översätta en mening om jag inte förstår orden? Om jag inte förstår uppgiften?
"Har alla förstått?"
NEJ! JAG FATTAR INTE! Låt mig ta ett exempel från lärarutbildningen på universitetet. Jag menar; LÄRARUTBILDNINGEN! Okej... Vi sitter i en lektionssal och lyssnar på en professor i litteratur. Introduktionskurs. Vi är nybörjare. Han talar om rim. Han talar om manliga och kvinnliga rim. (Ja, det finns. Det handlar om ifall det är enstaviga eller flerstaviga. Enstaviga ord är manliga, typ man-kan. Flerstaviga är kvinnliga, typ kvinna-finna.) Okej... Så långt är jag med. Jag förstod. Sedan säger läraren detta:
"Manliga rim skrivs med små bokstäver, kvinnliga med stora." (Eller om det var tvärt om, jag minns inte...)
Ehhhh.... VAD? Jag fattar nada. Måste jag skriva KVINNA-FINNA om jag skriver en dikt med tvåstaviga rim? Ska de vara med stora bokstäver? Förstå min förvirring.
Du känner den kognitiva skammen just nu.
Hur jag kan veta att du upplever något som du inte ens är säker på vad det är? Därför att det är just det det hela handlar om...
Kognitiv handlar om tankar och kunskap, att förstå. Och den kognitiva skammen kommer när vi skäms över att inte förstå, att verka dumma, korkade och helt bakom flötet...
"Har alla förstått?"
Du sneglar på klasskamraterna. De nickar oengagerat och pliktskyldigt. Jo... De hävdar att de förstått. De har inga frågor alls. Då kommer den, då slår den till. Är det bara jag som inte fattar? Är det så att jag är mest korkad? Att jag är dummast i klassen?
Jag är intelligent och skolbegåvad. Jag har alltid haft lätt för mig och kanske är det oss som den kognitiva skammen drabbar hårdast. Vi som har en bild av att vi måste vara smarta. Vad är jag om jag inte är smart? Vad är jag om jag inte längre är klassens brainiac?
Jag har varit rädd för att verka dum men jag har också kommit förbi det. Hur ska jag kunna lära mig mer om jag inte förstår vad det är vi talar om? Hur ska jag räkna ut ett tal om jag inte förstår vad det står? Hur ska jag kunna översätta en mening om jag inte förstår orden? Om jag inte förstår uppgiften?
"Har alla förstått?"
NEJ! JAG FATTAR INTE! Låt mig ta ett exempel från lärarutbildningen på universitetet. Jag menar; LÄRARUTBILDNINGEN! Okej... Vi sitter i en lektionssal och lyssnar på en professor i litteratur. Introduktionskurs. Vi är nybörjare. Han talar om rim. Han talar om manliga och kvinnliga rim. (Ja, det finns. Det handlar om ifall det är enstaviga eller flerstaviga. Enstaviga ord är manliga, typ man-kan. Flerstaviga är kvinnliga, typ kvinna-finna.) Okej... Så långt är jag med. Jag förstod. Sedan säger läraren detta:
"Manliga rim skrivs med små bokstäver, kvinnliga med stora." (Eller om det var tvärt om, jag minns inte...)
Ehhhh.... VAD? Jag fattar nada. Måste jag skriva KVINNA-FINNA om jag skriver en dikt med tvåstaviga rim? Ska de vara med stora bokstäver? Förstå min förvirring.
Här någonstans sneglar jag runt på klassen och ser att de flesta har en blank hinna över ögonen, som om de inte är riktigt närvarande. Jag förstår att jag inte är den enda som inte förstår så jag hejdar föreläsaren. Jag tar på mig det viktiga och ärofyllda uppdraget. Jag klarar att bära den kognitiva skammen. Jag förklarar att jag inte förstår.
Här stirrar nu föreläsaren på mig som om jag är dum i huvudet. Vilken tur att jag vet att jag inte är dum i huvudet. För honom är det helt uppenbart vad det handlar om och han har ju förstått så han säger samma sak igen:
"Alltså. Manliga rim skrivs med SMÅ bokstäver och kvinnliga skrivs med STORA."
Han anser saken utredd. Men... Seriöst. Om jag inte förstod förklaringen första gången så gör jag med stor sannolikhet inte det andra heller, oavsett hur han betonar. Så jag sveper manteln av kognitiv skam runt mig som en filt och frågar igen. Och igen svarar läraren samma sak. Och återigen förstår jag INGENTING. Först tredje gången jag frågar så får jag ett annat svar. Först då jag tydligt visar missförståndet med hur jag förstår saken (Det med att jag måste skriva KVINNA-FINNA) så får jag en förklaring.
Förklaringen? Alltså... När man märker ut vilka rim som hör ihop så använder man små och stora bokstäver för att markera vilken sorts rim det handlar om. Alltså...
Jag söker en man a
en man som kan a
se mig som kvinna B
Säg, när ska jag finna? B
Förstår ni då? För först här förstod jag.
Och... Om inte jag vågat fråga, om jag varit för rädd för att verka dum, då hade en hel klass blivit lite dummare än de blev nu. Jag VET att det var flera som inte förstod. Jag vet det för folk kom fram och sa det och tackade mig.
Tänk så nästa gång som läraren säger "Har alla förstått?", tänk att du är klassens hjälte som räcker upp handen och ber om en förklaring igen, lite annorlunda den här gången, så att alla kan förstå.
Du förtjänar att förstå, du förtjänar en förklaring som passar ditt sätt att tänka. Våga fråga igen och be läraren eller vem det nu är att försöka säga på ett annat sätt.
Kärlek och förstånd!
/Acro-som-är-smart
Här stirrar nu föreläsaren på mig som om jag är dum i huvudet. Vilken tur att jag vet att jag inte är dum i huvudet. För honom är det helt uppenbart vad det handlar om och han har ju förstått så han säger samma sak igen:
"Alltså. Manliga rim skrivs med SMÅ bokstäver och kvinnliga skrivs med STORA."
Han anser saken utredd. Men... Seriöst. Om jag inte förstod förklaringen första gången så gör jag med stor sannolikhet inte det andra heller, oavsett hur han betonar. Så jag sveper manteln av kognitiv skam runt mig som en filt och frågar igen. Och igen svarar läraren samma sak. Och återigen förstår jag INGENTING. Först tredje gången jag frågar så får jag ett annat svar. Först då jag tydligt visar missförståndet med hur jag förstår saken (Det med att jag måste skriva KVINNA-FINNA) så får jag en förklaring.
Förklaringen? Alltså... När man märker ut vilka rim som hör ihop så använder man små och stora bokstäver för att markera vilken sorts rim det handlar om. Alltså...
Jag söker en man a
en man som kan a
se mig som kvinna B
Säg, när ska jag finna? B
Förstår ni då? För först här förstod jag.
Och... Om inte jag vågat fråga, om jag varit för rädd för att verka dum, då hade en hel klass blivit lite dummare än de blev nu. Jag VET att det var flera som inte förstod. Jag vet det för folk kom fram och sa det och tackade mig.
Tänk så nästa gång som läraren säger "Har alla förstått?", tänk att du är klassens hjälte som räcker upp handen och ber om en förklaring igen, lite annorlunda den här gången, så att alla kan förstå.
Du förtjänar att förstå, du förtjänar en förklaring som passar ditt sätt att tänka. Våga fråga igen och be läraren eller vem det nu är att försöka säga på ett annat sätt.
Kärlek och förstånd!
/Acro-som-är-smart
En kommentar är alltid uppskattat! Lämna ditt fotspår här.