Att utnyttja ett barn...
Vad gör din bebis på internet?
Ja, nu är jag hård igen. Och ja, ordet utnyttja är kanske lite väl häftigt beroende på hur man tolkar det. Men nu har jag ändå valt att använda mig av den här formuleringen. Det är den som är närmast det jag vill beskriva.
Barnet. Jag brinner för barn och unga. Varför skulle jag annars lägga 5 år av mitt liv för att bli lärare och sådär 25 timmar varje månad på att vara scoutledare eller utbilda scoutledare? Det är ju för att jag brinner för barnets bästa...
Sen så kommer jag ut på internet och så blir jag smått chockerad. Jag blir rädd... Är jag gammalmodig och bakåtsträvande? Kanske... Det kan också vara att jag sett och läst om så mycket som har skett på internet. Det finns så stora möjligheter och så stora faror.
Det finns en hel del unga mammor här på stallet.se och runt om på olika forum och bloggar. Såklart ska de få finnas där om de vill. Givetvis. De är vuxna och myndiga i de flesta fall. Om de vill lägga ut bilder på var del av sitt ansikte och kropp, berätta allt om namn, skola, bostadsort och vanor så är det fine för mig...
Men barnen? Hur kan du välja att publicera detaljer om ditt barns liv för var och en att läsa? Är du medveten om hur många den informationen når? Tänker du framåt? Tänker du på vad ditt barn kommer säga om 10-15 år när den inser att det finns bilder på när den pottränas ute på internet? En bild på en bebis med ärtpuré över hela ansiktet är idag gullig, om 15 år är den extremt pinsam och kanske känner sig barnet kränkt?
Är det säkert? Är det tryggt för ditt barn att finnas på internet så? Vi har sett vansinnesdåd förr och vi kommer få se dem igen. Är det tryggt att ditt barns ansikte och namn finns ute till allmän beskådan? Att du berättar vart ni ska och när? Att du berättar vilket dagis det går på och vilken tid du hämtar?
Barnet. Jag brinner för barn och unga. Varför skulle jag annars lägga 5 år av mitt liv för att bli lärare och sådär 25 timmar varje månad på att vara scoutledare eller utbilda scoutledare? Det är ju för att jag brinner för barnets bästa...
Sen så kommer jag ut på internet och så blir jag smått chockerad. Jag blir rädd... Är jag gammalmodig och bakåtsträvande? Kanske... Det kan också vara att jag sett och läst om så mycket som har skett på internet. Det finns så stora möjligheter och så stora faror.
Det finns en hel del unga mammor här på stallet.se och runt om på olika forum och bloggar. Såklart ska de få finnas där om de vill. Givetvis. De är vuxna och myndiga i de flesta fall. Om de vill lägga ut bilder på var del av sitt ansikte och kropp, berätta allt om namn, skola, bostadsort och vanor så är det fine för mig...
Men barnen? Hur kan du välja att publicera detaljer om ditt barns liv för var och en att läsa? Är du medveten om hur många den informationen når? Tänker du framåt? Tänker du på vad ditt barn kommer säga om 10-15 år när den inser att det finns bilder på när den pottränas ute på internet? En bild på en bebis med ärtpuré över hela ansiktet är idag gullig, om 15 år är den extremt pinsam och kanske känner sig barnet kränkt?
Är det säkert? Är det tryggt för ditt barn att finnas på internet så? Vi har sett vansinnesdåd förr och vi kommer få se dem igen. Är det tryggt att ditt barns ansikte och namn finns ute till allmän beskådan? Att du berättar vart ni ska och när? Att du berättar vilket dagis det går på och vilken tid du hämtar?
Om det vore mig och mitt barn det handlade om så skulle jag förmodligen inte ens nämna det. Jag skulle förmodligen inte ens tala om att jag hade ett barn här. Vad vet ni? Jag kanske redan är mamma, ni skulle aldrig kunna veta säkert...
Jag har valt att spendera en del av min tid på internet men jag behöver inte göra samma val för mitt barn. Barnet har inget behov av en fiktiv verklighet nu. När det blir äldre får det välja själv.
Många gånger upplever jag att de som berättar om sina barn här gör det i ett syfte: popularitet. Exploatera ditt barns personlighet och bilder på det över stallet.se och få massor av besökare. Det får mig att må illa. Om du är mogen att ta ansvar för ett barn så borde du också vara mogen nog att inte utnyttja det för popularitet och uppmärksamhet på en hemsida.
JA, jag vet att retoriken i detta nummer är hård. Jag vet att ni kommer uppfatta det som om ALLA som visat upp en enda bild är dåliga människor. Så är inte fallet, det är inte så jag menar. Hör på vad jag säger i hela numret, fastna inte vid ett enstaka ord. Jag har dragit allting till sin spets. Jag vet att en del nu kommer i princip hata mig för det jag sagt här. Till er vill jag säga: Om du inte gör såhär så behöver du inte ta åt dig. Då behöver du inte bli arg och hata mig. Då kan du istället ställa dig på min sida och förfasas över de föräldrar som gör det jag beskrivit ovan. Om du inte gör såhär så behöver du inte heller försvara dig inför mig eller någon annan. Om du känner igen dig själv i något ovan så borde du fundera lite på hur du använder internet men det är ett samtal mellan dig, ditt samvete och förstånd och din eventuella partner.
Tack och adjö.
/Acro, den hemlighetsfulla.
Jag har valt att spendera en del av min tid på internet men jag behöver inte göra samma val för mitt barn. Barnet har inget behov av en fiktiv verklighet nu. När det blir äldre får det välja själv.
Många gånger upplever jag att de som berättar om sina barn här gör det i ett syfte: popularitet. Exploatera ditt barns personlighet och bilder på det över stallet.se och få massor av besökare. Det får mig att må illa. Om du är mogen att ta ansvar för ett barn så borde du också vara mogen nog att inte utnyttja det för popularitet och uppmärksamhet på en hemsida.
JA, jag vet att retoriken i detta nummer är hård. Jag vet att ni kommer uppfatta det som om ALLA som visat upp en enda bild är dåliga människor. Så är inte fallet, det är inte så jag menar. Hör på vad jag säger i hela numret, fastna inte vid ett enstaka ord. Jag har dragit allting till sin spets. Jag vet att en del nu kommer i princip hata mig för det jag sagt här. Till er vill jag säga: Om du inte gör såhär så behöver du inte ta åt dig. Då behöver du inte bli arg och hata mig. Då kan du istället ställa dig på min sida och förfasas över de föräldrar som gör det jag beskrivit ovan. Om du inte gör såhär så behöver du inte heller försvara dig inför mig eller någon annan. Om du känner igen dig själv i något ovan så borde du fundera lite på hur du använder internet men det är ett samtal mellan dig, ditt samvete och förstånd och din eventuella partner.
Tack och adjö.
/Acro, den hemlighetsfulla.