acropol.blogg.se

 

Dett finns en låt som når allra längst in i mig. Den gör något som ingen annan låt riktigt lyckas med. Den har det där lilla extra, det där lilla äkta. Den når ändå ner till råa, nakna sanningen om kärleken.

Du kan ha hört den. Det kanske till och med är troligt Regina Spektor är ändå rätt stor och populär. Det är hennes låt Samson jag talar om.

Kan du historien om Samson och Delilah? Den kommer från Bibeln och den lever fortfarande. På svenska kallas de Simson och Delila. Simson föddes under en tid på isrealiterna var förtryckta av filisterna och hans mamma fick i en uppenbarelse veta att han skulle bli en nasir. En nasir var en domare och en Guds man och tecknet på det var att de inte klippte håret. Simson visade sig vara ovanligt stark och ställde på så sätt till med mycket bekymmer för filisteerna. Tillslut tog de hjälp av kvinnan Delila för att få reda på hur Simson blev så stark och hur han kunde besegras. Delila lovades en stor belöning om hon lyckades. Efter att ha frågat flera gånger om berättade Simson tillslut att det var hans hår som var hans styrka. Delila berättade det för Simsons fiender och de lovade henne ännu mer pengar om hon klippte av hans långa hår. Sagt och gjort. När Simson sov så klippte Delila hans hår och hans styrka försvann (fast kraften satt inte i håret, den satt mer i hans löfte till Gud som han svek när han berättade om det för Delila) och han blev tillfångatagen.

Simson blir torterad och de sticker ut ögonen på honom. Som kronan på verket tar de med honom till en fest för deras Gud Dagon där de ytterligare ska förnedra och håna honom. Simson ber till Gud att för en sista gång få tillbaka sin styrka och Gud lyssnar. Simson lyckas förstöra två pelare och får därmed hela byggnaden att kollapsa. Alla, inklusive Simson, dör.

 

Var finns romantiken i den här historien? Vad menar jag med att detta är kärlek? Nja... Saken är den att Spektor berättar det hela en smula annorlunda. Hon är Delila i låten.

En Delila som är självisk och egoistisk, javisst, men på ett helt annat sätt. En Delila som inte är beredd att sälja Simson för några pengar, nej, inte för något i världen. Hon älskare en stor man, en man som kan göra skillnad. En man som kan ge människor hopp, som sprider visdom och rättvisa. En man som kan gå till historien och vars namn ska spridas till jordens alla hörn. En man som man 2000 år senare skriver sånger om....

Vad är du beredd att ge upp för kärleken? Vad måste stå på spel om man ska ge upp sin kärlek? Är Gud, historien och rättvisan tillräckligt för att Simson och Delila ska sätta sin kärlek åt sidan?

Nej. Om natten går hon in, tar en rostig sax och klipper av hans lockar.

Om han blir arg? Blir han förbannad och frustrerad?

Nej. Det är okej. Han tar henne i sina armar, berättar hur vacker hon är och kysser henne tills gryningen kommer.

Och så glöms de bort. Historien går vidare utan dem, Gud hittar andra tjänare och någon annan får ta sig an orättvisan. Den vansinnigt starke Simson hann aldrig kliva ut i rampljuset.

Är en så egoistisk kärlek vacker? Ja, jag tycker det. Att offra att vara tillsammans för att rädda världen i all ära. Vi har läst, sett och hört om tusentals fall. Det är vackert och rörande men vad får de istället? Vetskapen om att deras kärleksoffer hjälpte eller räddade så många andra. Vad väljer Simson och Delila? Skulden, vetskapen om allt de kunde gjort men inte gjorde och kärleken, så mycket större än deras skuld.

Det är vackert. 

/Acro, Kärleksegoisten