En riktigt internationell jul!
Har du haft en härlig, traditionell och svensk jul? Har du gjort mysiga, svenska julsaker som att äta pepparkakor, klätt granen, tänt adventsljusstaken och firat lucia? Kanske har du tittat på Kalle Anka? Väntat på att tomten ska komma? Precis allt det som en traditionell svensk jul innehåller?
Min hälsning till dig är då: HAHAHA! Nu blev du rejält lurad! Att du gick på den lätta!
Vet du egentligen vad som är svenskt och vad som är traditionellt kring jul? Ska jag vända lite upp och ner på din världsbild? Okej. Här kommer det!
Min hälsning till dig är då: HAHAHA! Nu blev du rejält lurad! Att du gick på den lätta!
Vet du egentligen vad som är svenskt och vad som är traditionellt kring jul? Ska jag vända lite upp och ner på din världsbild? Okej. Här kommer det!
Till att börja med vill jag ifrågasätt ordet "traditionellt". Vad betyder det? Traditionen för mig bröts i år i och med att jag inte firade jul hemma hos min mamma och pappa. Det har vi gjort i 15 år, alltså mer än halva min livstid. Å andra sidan... För min mormor som är 92 år är 15 år knappast mer än ett sidospår. Traditionen för henne är nog snarare att fira i sitt barndomshem eftersom hon bodde där tills hon var 35 år.
Så... Häpp! Det finns inget som heter traditionellt i allmän mening. Det finns inget som är tradition för ALLA (mer än möjligtvis att födas och att dö, för, av tradition, gör alla människor det.) Sedan finns det såklart vissa vanor som väldigt många har, som att fira jul.
Men nu ska vi ta och titta på det svenska i vårt julfirande...
Låt oss börja med det mest svenska av allt! Nämligen Kalle Anka! Jag hoppas att ni inte missar ironin... Egentligen... Behöver jag säga mer än att det är en bolagskoncern som är amerikansk? Kalle började sändas på 60-talet och är, för dig och mig och kanske våra föräldrar, tradition men min mormor hann fira 40 år av jul utan Kalle och klarade sig bra ändå. Jag tänker inte ens ta upp det patetiska och idiotiska i att gnälla på SVT eller svenska invandrare för att Disney beslöt sig för att klippa om i sin film. För övrigt har det varit ständiga förändringar i programet under åren, det som klipptes bort nu var inte ens med i filmen förrän 1982 så... Jag hävdar att det varken är traditionellt eller svenskt.
Pepparkakor! Det måste ju ändå vara svenskt? Tja... Nja... Jo. Ganska. Men det är inte speciellt mycket jul över pepparkakor faktiskt. Nunnorna bakade pepparkakor i sina kloster redan på medeltiden. Men var det för att fira jul? Nja... Inte direkt. Pepparkakorna var medicin, de kryddiga kakorna var hälsosamma för matsmältningen och därför sålde nunnorna sådana. Lite senare i historien så fick pepparkakan en ny roll. Denna gången bakades de som ansikten som skulle föreställa ansiktet på de dödsdömda vid offentliga avrättningar i Ungern. Lite som att köpa popcorn i Hobbit-kartong när man går och ser den filmen fast du köper och äter upp ansiktet på den du är där för att se hängas. Visst är det mysigt och juligt med pepparkakor? (Källa: Dan Höjer, Puss & Dass & Pantalong)
Lucia är ljusbäraren här i vårt mörka land. Fast... Ni vet väl själva att Lucia levde och dog i Syracusa på Sicilien? Alltså i södra Italien. Jag tvivlar på att hon ens visste att landmassan som ca 1000 år efter hennes död skulle bli Sverige, ens existerade. Helgonet Lucia har mycket lite med det vi kallar att fira Lucia. I Syracusa firar man med flygande åsnor och att ge bort mat, här firar vi med gula bullar och stearinljus i håret. Lucianatten var, när vi hade den julianska kalendern, årets längsta natt och i bondesamhället trodde man då att det var natten då oknytt och magiska krafter var i rörelse. Den hedniska (och rätt svenska) Lussekärringen var ute och flög, hon var en ondskefull demon som kunde straffa olydiga barn och gårdar som inte var klara med julstöket ännu. Man skulle vara vaken och vakta, stanna inomhus och vänta ut det farliga. Vi har helt enkelt blandat ihop hedniska och kristna traditioner i en Lucia.
Så... Häpp! Det finns inget som heter traditionellt i allmän mening. Det finns inget som är tradition för ALLA (mer än möjligtvis att födas och att dö, för, av tradition, gör alla människor det.) Sedan finns det såklart vissa vanor som väldigt många har, som att fira jul.
Men nu ska vi ta och titta på det svenska i vårt julfirande...
Låt oss börja med det mest svenska av allt! Nämligen Kalle Anka! Jag hoppas att ni inte missar ironin... Egentligen... Behöver jag säga mer än att det är en bolagskoncern som är amerikansk? Kalle började sändas på 60-talet och är, för dig och mig och kanske våra föräldrar, tradition men min mormor hann fira 40 år av jul utan Kalle och klarade sig bra ändå. Jag tänker inte ens ta upp det patetiska och idiotiska i att gnälla på SVT eller svenska invandrare för att Disney beslöt sig för att klippa om i sin film. För övrigt har det varit ständiga förändringar i programet under åren, det som klipptes bort nu var inte ens med i filmen förrän 1982 så... Jag hävdar att det varken är traditionellt eller svenskt.
Pepparkakor! Det måste ju ändå vara svenskt? Tja... Nja... Jo. Ganska. Men det är inte speciellt mycket jul över pepparkakor faktiskt. Nunnorna bakade pepparkakor i sina kloster redan på medeltiden. Men var det för att fira jul? Nja... Inte direkt. Pepparkakorna var medicin, de kryddiga kakorna var hälsosamma för matsmältningen och därför sålde nunnorna sådana. Lite senare i historien så fick pepparkakan en ny roll. Denna gången bakades de som ansikten som skulle föreställa ansiktet på de dödsdömda vid offentliga avrättningar i Ungern. Lite som att köpa popcorn i Hobbit-kartong när man går och ser den filmen fast du köper och äter upp ansiktet på den du är där för att se hängas. Visst är det mysigt och juligt med pepparkakor? (Källa: Dan Höjer, Puss & Dass & Pantalong)
Lucia är ljusbäraren här i vårt mörka land. Fast... Ni vet väl själva att Lucia levde och dog i Syracusa på Sicilien? Alltså i södra Italien. Jag tvivlar på att hon ens visste att landmassan som ca 1000 år efter hennes död skulle bli Sverige, ens existerade. Helgonet Lucia har mycket lite med det vi kallar att fira Lucia. I Syracusa firar man med flygande åsnor och att ge bort mat, här firar vi med gula bullar och stearinljus i håret. Lucianatten var, när vi hade den julianska kalendern, årets längsta natt och i bondesamhället trodde man då att det var natten då oknytt och magiska krafter var i rörelse. Den hedniska (och rätt svenska) Lussekärringen var ute och flög, hon var en ondskefull demon som kunde straffa olydiga barn och gårdar som inte var klara med julstöket ännu. Man skulle vara vaken och vakta, stanna inomhus och vänta ut det farliga. Vi har helt enkelt blandat ihop hedniska och kristna traditioner i en Lucia.
Tomten är stor och tjock med vitt skägg och röda kläder. På julafton flyger han runt och delar ut paket. Yeah... Right. Inte om du ska ha en svensk tomte. En svensk tomte är två fot hög eller så, han har grått eller vitt skägg, bor under husgrunden och är rätt grinig av sig. Han är gårdens skyddsande och, om du är rättvis och snäll mot alla på din gård och ibland ger tomten lite mat, så hjälper han dig så att gården blomstrar. Gårdstomten har inte tid att åka runt med en säck, möjligtvis kan han ge gårdsfolket någon liten gåva men då gäller det att julgröten står där den ska stå. På julafton vill tomten nämligen ha en skål gröt med smör i och en träsked att äta med.
Den röda jultomten vi tror på nu? En blandning av gårdstomten och helgonet Sankt Nikolaus, ett turkiskt helgon som var känd för sin givmildhet. Jultomten uppstod under andra hälften av 1800-talet så snart fyller han 200 år. Gårdstomten och Sankt Nikolaus? Betydligt äldre.
Julgranen som den ser ut idag kom framförallt från Tyskland. I Sverige hade vi tidigare haft avkvistade utomhusgranar och andra, enklare dekoration inomhus. Med tiden konkurrerade julgranen ut allt det andra och vid 1900-talets början hade vanan anammats av större delen av Sveriges befolkning.
Adventsljusstake och adventskalender? Tyskt. Första svenska adventskalendern trycktes 1934. Min mormor hade alltså ingen julkalender när hon var liten. Adventsljusstaken dök också upp kring 1920-1930-talet. (Tankesmedjan, P3)
Vad är traditonellt och svenskt då? Tja... Julblot? Den vinterfest som så småningom blandades ihop med kristendomen för att bli vår jul. Men... Det verkar lite överdrivet med djur- och människooffer såhär i modern tid.
Vad jag vill få fram med det här numret? Jo... Mest vill jag att du inte ska hålla så krampaktigt hårt i dina traditioner. De kan aldrig bestå precis som de är nu, de kommer ständigt förändras. För det är så vi är skapade, vi är människor i ständig förändring. Din tradition är inte en svensk tradition, den är bara din tradition. Det går inte att få hela svenska folket att komma överens om att en enda handling eller vana ska vara en gemensam, svensk tradition.
Var inte rädd. Ta det bästa från alla olika traditioner och gör dig en egen blandning, den som passar dig bäst!
Live and lets love!
/Acro
Den röda jultomten vi tror på nu? En blandning av gårdstomten och helgonet Sankt Nikolaus, ett turkiskt helgon som var känd för sin givmildhet. Jultomten uppstod under andra hälften av 1800-talet så snart fyller han 200 år. Gårdstomten och Sankt Nikolaus? Betydligt äldre.
Julgranen som den ser ut idag kom framförallt från Tyskland. I Sverige hade vi tidigare haft avkvistade utomhusgranar och andra, enklare dekoration inomhus. Med tiden konkurrerade julgranen ut allt det andra och vid 1900-talets början hade vanan anammats av större delen av Sveriges befolkning.
Adventsljusstake och adventskalender? Tyskt. Första svenska adventskalendern trycktes 1934. Min mormor hade alltså ingen julkalender när hon var liten. Adventsljusstaken dök också upp kring 1920-1930-talet. (Tankesmedjan, P3)
Vad är traditonellt och svenskt då? Tja... Julblot? Den vinterfest som så småningom blandades ihop med kristendomen för att bli vår jul. Men... Det verkar lite överdrivet med djur- och människooffer såhär i modern tid.
Vad jag vill få fram med det här numret? Jo... Mest vill jag att du inte ska hålla så krampaktigt hårt i dina traditioner. De kan aldrig bestå precis som de är nu, de kommer ständigt förändras. För det är så vi är skapade, vi är människor i ständig förändring. Din tradition är inte en svensk tradition, den är bara din tradition. Det går inte att få hela svenska folket att komma överens om att en enda handling eller vana ska vara en gemensam, svensk tradition.
Var inte rädd. Ta det bästa från alla olika traditioner och gör dig en egen blandning, den som passar dig bäst!
Live and lets love!
/Acro