Kränkt! -Vad gör du mot andra?
Instagramupproret!
Alltså... Bara namnet... Det är ju nästan lite rolig. Ett Instagramuppror. Ett twitterkrig. En facebokduell. Det blir egentligen helt knäppa ord som är väääldigt konstiga.
Men det är inget påhitt. Det är ingen ordvits eller tankelek. Det är verklighet. Missade du vad det var?
Det handlade om att någon la upp bilder på tjejer på en skola i Göteborg och kallade dem för fula saker såsom "Slampa" och liknande. Flickorna blev såklart sårade. Folk blev arga. En annan tjej som pekades ut som den som gjort detta och där började det spåra ur.
Folk bildade gäng, samlades i stora grupper. Flickan blev hotad och trakasserad, hennes familj tvingades till att fly, att gömma sig på hemlig ort eftersom de många hundratals uppretade ungdomarna kanske skulle ge sig på dem. Skolor stängdes och polisen fick tillkallas. Det blev upplopp. Folk kastade flaskor…
Det är helt vansinnigt att det ska behöva gå så långt att folk tvingas fly från sina hem och polisen ska bli utsatt för att någon tycker det är en bra idé att kränka någon annan på internet. Det är aldrig en bra idé att kränka eller trakassera någon annan människa, oavsett hur rättfärdig eller arg man känner sig.
Nästan 50% av de som svarat på min stallfråga har sagt att de har kränkt någon annan, de flesta öga mot öga men många också via andra medier som Stallet, Facebook och liknande. Hur kan vi tillåta att vi uppför oss såhär? Jag pratar om oss för att jag är en av er. Jag vet att jag har sluntit på tangenterna och att jag har skrivit saker i stundens hetta som jag, någon minut senare, ångrat.
Alltså... Bara namnet... Det är ju nästan lite rolig. Ett Instagramuppror. Ett twitterkrig. En facebokduell. Det blir egentligen helt knäppa ord som är väääldigt konstiga.
Men det är inget påhitt. Det är ingen ordvits eller tankelek. Det är verklighet. Missade du vad det var?
Det handlade om att någon la upp bilder på tjejer på en skola i Göteborg och kallade dem för fula saker såsom "Slampa" och liknande. Flickorna blev såklart sårade. Folk blev arga. En annan tjej som pekades ut som den som gjort detta och där började det spåra ur.
Folk bildade gäng, samlades i stora grupper. Flickan blev hotad och trakasserad, hennes familj tvingades till att fly, att gömma sig på hemlig ort eftersom de många hundratals uppretade ungdomarna kanske skulle ge sig på dem. Skolor stängdes och polisen fick tillkallas. Det blev upplopp. Folk kastade flaskor…
Det är helt vansinnigt att det ska behöva gå så långt att folk tvingas fly från sina hem och polisen ska bli utsatt för att någon tycker det är en bra idé att kränka någon annan på internet. Det är aldrig en bra idé att kränka eller trakassera någon annan människa, oavsett hur rättfärdig eller arg man känner sig.
Nästan 50% av de som svarat på min stallfråga har sagt att de har kränkt någon annan, de flesta öga mot öga men många också via andra medier som Stallet, Facebook och liknande. Hur kan vi tillåta att vi uppför oss såhär? Jag pratar om oss för att jag är en av er. Jag vet att jag har sluntit på tangenterna och att jag har skrivit saker i stundens hetta som jag, någon minut senare, ångrat.
Om jag ljugit? Om jag har sagt något fult? Om jag har manat andra att förfölja eller trakassera någon annan? Nej. Jag har sagt sanningen med en alltför sarkastisk och nästan en smula hånfull ton. Jag har gjort mig rolig på någon annan bekostnad. Jag ångrar det och jag vill bättra mig.
Att det är lättare att låta fingrarna löpa fritt på internet än att låta tunga stå för det man vill ha sagt är självklart. Anonymiteten är vår sköld. Ingen vet vem jag är, eller, i alla fall väldigt få, så ingen kan säga att jag är på ett eller annat sätt. För att göra avståndet mellan dig och mig kortare har jag, och några andra i crew, funderat på att ordna ett telefonnummer. Tanken är att du ska kunna prata med mig och då kunna förmedla de faktiska, sakliga åsikterna. De där som du faktiskt kan stå för. De som du är beredd att tatuera i pannan, om det så är åsikten ”Jag vet inte riktigt vad jag tycker.”
Skriv inget här du inte kan stå för. Skriv inget som du inte skulle säga till mig, öga mot öga. Skriv inget du inte skulle kunna stå för med ditt eget, alldeles riktiga, namn. Om du fortfarande vill säga det så ska jag ordna så att du kan få tala med mig. Jag ser fram att tala med dig.
Och… Tjejen som ungdomsmobben jagade efter, som tvingades att gömma sig, hon var oskyldig till instamgrambilderna. Bara en hint om att tänka själv. Bara döda fiskar flyter med strömmen och i slutet finns alltid ett nät.
/Acro-som-ska-bli-bättre
Att det är lättare att låta fingrarna löpa fritt på internet än att låta tunga stå för det man vill ha sagt är självklart. Anonymiteten är vår sköld. Ingen vet vem jag är, eller, i alla fall väldigt få, så ingen kan säga att jag är på ett eller annat sätt. För att göra avståndet mellan dig och mig kortare har jag, och några andra i crew, funderat på att ordna ett telefonnummer. Tanken är att du ska kunna prata med mig och då kunna förmedla de faktiska, sakliga åsikterna. De där som du faktiskt kan stå för. De som du är beredd att tatuera i pannan, om det så är åsikten ”Jag vet inte riktigt vad jag tycker.”
Skriv inget här du inte kan stå för. Skriv inget som du inte skulle säga till mig, öga mot öga. Skriv inget du inte skulle kunna stå för med ditt eget, alldeles riktiga, namn. Om du fortfarande vill säga det så ska jag ordna så att du kan få tala med mig. Jag ser fram att tala med dig.
Och… Tjejen som ungdomsmobben jagade efter, som tvingades att gömma sig, hon var oskyldig till instamgrambilderna. Bara en hint om att tänka själv. Bara döda fiskar flyter med strömmen och i slutet finns alltid ett nät.
/Acro-som-ska-bli-bättre