acropol.blogg.se

Welcome... För alla er som gillade vad jag skrev i Acro says och fortfarande vill höra mina tankar om livet. Här kommer en del av de numren publiceras igen innan jag börjar skriva nytt. Enjoy!

Yttrandefrihet - Ett skarpt svärd att svinga eller en ödmjuk skyldighet?

Publicerad 2013-05-04 22:16:50 i Allmänt, Samhällskritik,

Vi lever i ett fritt land och jag är oändligt tacksam för det. Vi har rätt att yttra oss och ha egna åsikter och allt det är bara bra. 

Men det finns en baksida. En sida av yttrandefriheten som ibland kommer alltför tydligt fram här på stallet.se. Det finns de medlemmar som svingar yttrandefriheten och åsiktsfriheten framför sig som ett svärd och skär, ja, skär rakt igenom sina medmänniskor!

Jag får tycka att du är knäpp, det är helt okej. Jag får säga att jag tycker du är knäpp men jag SKA inte göra det. Det är inte rätt. Det är inte förenligt med att visa varandra respekt.

Jag får skriva massor av tjat, gnägg och inlägg i chatten och högljutt ge uttryck för den ena eller andra åsikten men jag BEHÖVER inte göra det. Vad spelar det för roll om jag tycker Bieber är totalt ointressant? De som, liksom jag, inte bryr sig om ämnet i fråga vill ju ändå inte läsa om jag skriver om honom och de som bryr sig om ämnet i fråga är inte intresserade av att veta att jag inte bryr mig. Ergo, ingen mening med att jag yttrar mig. 

Varför skriver du någonting alls? Det är ju för att du har ett behov av att uttrycka dig men lär dig också att sätta stopp, att hejda dig. 

Vi lever i en tid där varje impuls följs upp av handling. Jag är hungrig - Jag äter. Jag är törstig - Jag dricker Jag har tråkigt - Jag surfar på min dator. Jag är arg - Jag attackerar. Det här är inte hälsosamt, vi måste öva oss på att inte reagera lika snabbt. Det är inte bra för oss att sänka våra trösklar så lågt, att reagera som små barn vars viljor genast ska uppfyllas. De är bättre än så, du är mer mogen än så. Därför ska du handla bättre än så. Det du skrivit ut på internet finns där för alltid. Ja, jag menar, för alltid. Det går aldrig att ta bort helt.
Det du skriver här finns kvar. Och bakom varje stallnamn du skriver till, sitter en person. Det kan vara en kaxig typ som skakar av sig dina hårda ord som om du hällde vatten på en gås eller så är det en nioårig tjej som har varit här i ett halvår, som precis har förstått hur det här med Stallet.se fungerar. Det kan vara någon som har det tufft, som har stallet.se som sin sista tillflykt. Och du sticker ett svärd av yttrandefrihet rakt igenom hens trasiga, sargade själ.

Kan du stå för det? Kan du stå för att såra, bryta ner och förstöra andra människor? Om du svarar ja på detta, så varsågod och fortsätt säga din åsikt i precis alla lägen. Om du inte kan det...

Ta en sekund extra, läs vad du skrivit och tänk efter om du skulle kunna säga det här öga mot öga till ett barn, till en ung tonåring, till en människa och skicka sen.

Jag skulle vilja gå så långt som att hävda att yttrandefriheten inte finns. Nej, det är en yttrandeskyldighet. Vi är skyldiga att agera och yttra oss för andras skull, för att påvisa missförhållande, för att förändra och förbättra. Så ta ditt ansvar, ta din yttrandeskyldighet och använd den för att lyfta andra.

Vi får aldrig glömma att med alla våra rättigheter så kommer skyldigheter. Det är vår skyldighet att uppträda schysst mot varandra.

Over and out

/Acro
 
Ps. En kommentar skadar inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela