Throw away your television!
"Men tänk om mamma ringer!"
Egentligen vill jag i det här läget lägga huvudet mot bordet och dunka det hårt några gånger. Jag gör inte det. Lite tålamod till hittar jag undangömt i kroppen.
Jag står tillsammans med en annan lärare och pratar med en elev. Eleven är ofokuserad på lektionerna och har svårt att hänga med. Ofta måste saker upprepas för eleven. Betygen är det inget vidare med, inte heller närvaron. En elev på glid men ändå en mycket varm och trevlig person att ha att göra med. En person jag tror på.
Vi pratar om att fokusera, att ta ansvar och faktiskt sköta skolarbetet. Ögonen flackar. Inte mina eller min kollegas men elevens. Ena sekunden ser hen på oss, andra ner i telefonen. "Fokus-facebook-sköta skolan-like-inte skolka-ny profilbild-betygen-HAHAHA Epic bild!-inte bli distraherad på lektionen..." Hur tror du den här konversationen blir? Med hur stort allvar lyssnar den här eleven på oss? Hur mycket tror du eleven minns?"
Min kollega tröttnade och sa till. "Men, lägg ner telefonen nu. Det är precis det här vi talar om. Du måste ju kunna stänga av telefonen under lektionen i alla fall!" Det var inte aggresivt sagt, det var oro och omtanke i rösten och eleven blev inte heller irriterad. Dock gick eleven i försvarsställning.
"Men tänk om mamma ringer!?!"
Ja? So what? Om din mamma ringer oanmäld under lektionstid till din mobil så behöver inte du svara. Din mamma BEHÖVER inte ringa då! Om någon är sjuk eller skadad? Du är i skolan. Det är inte som att du är på en isolerad ö utan din mobil. Är det så att det är någon närstående som blir såpass skadad att du DIREKT måste veta det så är det information som skolan också behöver ha. Om någon i din familj dör eller är så skadad att det inte går att vänta i 60 minuter att meddela detta så behöver också skolan får veta det. Din mamma kan ringa skolan. Skolan vet var du är och kan då också hjälpa dig med stöd, kuratorer och ge dig ledigt från lektioner.
Om du går i gymnasiet så har du förmodligen en egen dator att använda under lektionstid. Bra. Bra för dig. Ibland. Kom bara ihåg att du ibland också bör stänga ner den. Är det någon som pratar så är det oerhört respektlöst att kolla in det senaste på twitter eller kommentera någons bild på fejan.
Egentligen vill jag i det här läget lägga huvudet mot bordet och dunka det hårt några gånger. Jag gör inte det. Lite tålamod till hittar jag undangömt i kroppen.
Jag står tillsammans med en annan lärare och pratar med en elev. Eleven är ofokuserad på lektionerna och har svårt att hänga med. Ofta måste saker upprepas för eleven. Betygen är det inget vidare med, inte heller närvaron. En elev på glid men ändå en mycket varm och trevlig person att ha att göra med. En person jag tror på.
Vi pratar om att fokusera, att ta ansvar och faktiskt sköta skolarbetet. Ögonen flackar. Inte mina eller min kollegas men elevens. Ena sekunden ser hen på oss, andra ner i telefonen. "Fokus-facebook-sköta skolan-like-inte skolka-ny profilbild-betygen-HAHAHA Epic bild!-inte bli distraherad på lektionen..." Hur tror du den här konversationen blir? Med hur stort allvar lyssnar den här eleven på oss? Hur mycket tror du eleven minns?"
Min kollega tröttnade och sa till. "Men, lägg ner telefonen nu. Det är precis det här vi talar om. Du måste ju kunna stänga av telefonen under lektionen i alla fall!" Det var inte aggresivt sagt, det var oro och omtanke i rösten och eleven blev inte heller irriterad. Dock gick eleven i försvarsställning.
"Men tänk om mamma ringer!?!"
Ja? So what? Om din mamma ringer oanmäld under lektionstid till din mobil så behöver inte du svara. Din mamma BEHÖVER inte ringa då! Om någon är sjuk eller skadad? Du är i skolan. Det är inte som att du är på en isolerad ö utan din mobil. Är det så att det är någon närstående som blir såpass skadad att du DIREKT måste veta det så är det information som skolan också behöver ha. Om någon i din familj dör eller är så skadad att det inte går att vänta i 60 minuter att meddela detta så behöver också skolan får veta det. Din mamma kan ringa skolan. Skolan vet var du är och kan då också hjälpa dig med stöd, kuratorer och ge dig ledigt från lektioner.
Om du går i gymnasiet så har du förmodligen en egen dator att använda under lektionstid. Bra. Bra för dig. Ibland. Kom bara ihåg att du ibland också bör stänga ner den. Är det någon som pratar så är det oerhört respektlöst att kolla in det senaste på twitter eller kommentera någons bild på fejan.
Jag satt en gång som observatör i ett klassrum. I klassrummet fanns 12 elever, de flesta hade med sig sina datorer. Två dagar tidigare hade jag varit med precis samma elever på en temadag då de pratade om vilka ordningsregler som skulle gälla i deras skolmiljö. ALLA hade högt och tydligt sagt att bruket av mobiler och datorer på lektionerna INTE skulle förekomma. Vet du hur många av dessa elever som kolla facebook och skickade sms under den här lektionen? 9 st av 12. 75% sket fullständigt i de regler som de själva hade satt upp. De flesta också medan läraren faktiskt pratade och berättade viktiga saker. Yey till mobilen och datorn!
Ja, jag anser att det är respektlöst att göra som de här eleverna gjorde. Det är fult och otrevligt gjort att sitta och pyssla med sina prylar medan läraren undervisar. Och det är inte bara det att det är respektlöst mot den som talar, det är respektlöst också mot en själv!
Om du gör det här i klassrummet som är det väl detsamma om det är otrevligt gjort mot läraren eller ej. I det långa loppet spelar det ingen större roll. Vad som spelar roll är allt det du missar. Du missar viktiga bitar av information, av kunskaper som du behöver för att klara din skolgång. En liten skitsak nu kan ge långtgående konsekvenser. En missad uppgift idag kan göra så att hela planeringen av uppgifter du ska göra eller lämna in förskjuts och så är du efter.
Våga lämna facebook för en timme. Våga låta dina vänner vänta på svar tills du har rast. Om de blir griniga? Vilka vänner du har som inte accepterar att du fokuserar på skolan när du har lektion. Dags att spola dem?
Jag har ibland valt att ha internetfria dagar. Dagar då jag inte rör min dator bara för att jag inte vill röra den. Jag lämnar min mobil hemma ibland. I början är det läskigt men efter en stund så är det okej. Tankarna går onekligen åt "Men om något händer mig!?" Faaaast... Det är inte som om det inte går att ta reda på vem jag är ändå. Jag har ju för sjutton ID på mig. Och sen kommer "Men tänk om det händer någon annan något? Tänk om min familj skada!?!" Fast. Tänk efter nu. Hur många gånger har jag fått telefonsamtal där jag direkt måste kasta mig i en taxi och åka till sjukhuset? Under mina 23 år i livet har det aldrig hänt. Visst, risken att det händer har aldrig varit större men sannolikheten att det ska vara de där tre timmarna när jag går ner på stan utan mobil? Inte stor.
Våga stressa av i en uppstressad värld, våga koppla av i en ständigt uppkopplad värld, våga bli oåtkomlig i en ständigt åtkomlig värld.
Hejdå. Nu försvinner jag i ett dygn eller så.
/A
PS. Rubriken är titeln på en av RHCPs låtar. Lyssna på den. :)
Ja, jag anser att det är respektlöst att göra som de här eleverna gjorde. Det är fult och otrevligt gjort att sitta och pyssla med sina prylar medan läraren undervisar. Och det är inte bara det att det är respektlöst mot den som talar, det är respektlöst också mot en själv!
Om du gör det här i klassrummet som är det väl detsamma om det är otrevligt gjort mot läraren eller ej. I det långa loppet spelar det ingen större roll. Vad som spelar roll är allt det du missar. Du missar viktiga bitar av information, av kunskaper som du behöver för att klara din skolgång. En liten skitsak nu kan ge långtgående konsekvenser. En missad uppgift idag kan göra så att hela planeringen av uppgifter du ska göra eller lämna in förskjuts och så är du efter.
Våga lämna facebook för en timme. Våga låta dina vänner vänta på svar tills du har rast. Om de blir griniga? Vilka vänner du har som inte accepterar att du fokuserar på skolan när du har lektion. Dags att spola dem?
Jag har ibland valt att ha internetfria dagar. Dagar då jag inte rör min dator bara för att jag inte vill röra den. Jag lämnar min mobil hemma ibland. I början är det läskigt men efter en stund så är det okej. Tankarna går onekligen åt "Men om något händer mig!?" Faaaast... Det är inte som om det inte går att ta reda på vem jag är ändå. Jag har ju för sjutton ID på mig. Och sen kommer "Men tänk om det händer någon annan något? Tänk om min familj skada!?!" Fast. Tänk efter nu. Hur många gånger har jag fått telefonsamtal där jag direkt måste kasta mig i en taxi och åka till sjukhuset? Under mina 23 år i livet har det aldrig hänt. Visst, risken att det händer har aldrig varit större men sannolikheten att det ska vara de där tre timmarna när jag går ner på stan utan mobil? Inte stor.
Våga stressa av i en uppstressad värld, våga koppla av i en ständigt uppkopplad värld, våga bli oåtkomlig i en ständigt åtkomlig värld.
Hejdå. Nu försvinner jag i ett dygn eller så.
/A
PS. Rubriken är titeln på en av RHCPs låtar. Lyssna på den. :)