Det yttre är ett skal.
Jag står och stirrar igen. Döljer det i luvan, bakom halsduken så att det inte syns. Jag stirrar inte på mig själv i spegeln nu. Jag stirrar på någon annan. Någon jag har mött på stan, någon som sitter vid bordet brevid, någon som väntar på bussen med mig.
Jag har en idé redan. Eller... Jag har mer än en idé. Jag har ett liv, en bakgrund och en framtidshistoria. Jag vet allt om personen.
Glasögonen tyder på att det är en modemedveten person, klippningen är en smula orginell. Givetvis är personen då en smula dryg, anser sig vara smart och är säkert engagerad i något parti. Förmodligen åt det röda hållet. Jackan berättar att det är en som helst äter ekologiskt och som säkert tycker om den sortens musik...
För det vet ju jag. Jag är en expert på det där. Att veta saker om andra utan att fråga dem. Det är ju så självklart att alla människor i världen passar in i de mallar och former som jag har bestämt och som jag har lärt mig av människor i min närhet.
Och jag har alltid rätt! Ge mig en bild och jag kan berätta allt om ditt liv! Jag är ju synsk...
Jag hoppas att du som läser detta hör den ironiska tonen i min text. Jag hoppas du förstår att de senaste styckena inte är på allvar. För såklart att jag har fel. Såklart att jag inte vet ett jota om dem jag möter på stan.
Det är bara fördomar. Jag har dem, du har dem... Alla har dem. Den som påstår sig vara helt fördomsfri ljuger. Hur jag kan veta det? Jo för det är så vår hjärna fungerar. Vi sorterar och klassifierar saker. Vi sorterar djur efter utseende och egenskaper, vi sorterar träd efter höjd och färg och form. Vi sorterar mat efter hur det ser ut och luktar... Såklart vi sorterar människor också. Om vi inte gjorde de här sorteringarna skulle vår hjärna bli helt överhettad, om vi inte hade något gammalt att likna vårt nya intryck med skulle vår hjärna bli kokad.
Jag har en idé redan. Eller... Jag har mer än en idé. Jag har ett liv, en bakgrund och en framtidshistoria. Jag vet allt om personen.
Glasögonen tyder på att det är en modemedveten person, klippningen är en smula orginell. Givetvis är personen då en smula dryg, anser sig vara smart och är säkert engagerad i något parti. Förmodligen åt det röda hållet. Jackan berättar att det är en som helst äter ekologiskt och som säkert tycker om den sortens musik...
För det vet ju jag. Jag är en expert på det där. Att veta saker om andra utan att fråga dem. Det är ju så självklart att alla människor i världen passar in i de mallar och former som jag har bestämt och som jag har lärt mig av människor i min närhet.
Och jag har alltid rätt! Ge mig en bild och jag kan berätta allt om ditt liv! Jag är ju synsk...
Jag hoppas att du som läser detta hör den ironiska tonen i min text. Jag hoppas du förstår att de senaste styckena inte är på allvar. För såklart att jag har fel. Såklart att jag inte vet ett jota om dem jag möter på stan.
Det är bara fördomar. Jag har dem, du har dem... Alla har dem. Den som påstår sig vara helt fördomsfri ljuger. Hur jag kan veta det? Jo för det är så vår hjärna fungerar. Vi sorterar och klassifierar saker. Vi sorterar djur efter utseende och egenskaper, vi sorterar träd efter höjd och färg och form. Vi sorterar mat efter hur det ser ut och luktar... Såklart vi sorterar människor också. Om vi inte gjorde de här sorteringarna skulle vår hjärna bli helt överhettad, om vi inte hade något gammalt att likna vårt nya intryck med skulle vår hjärna bli kokad.
Har ni sett filmen "Another earth"? Tänk er människorna där. De blir helt slagna av häpnad, de kan inte ta in vad de ser, de kan inte jämföra det med något. Det är något totalt nytt. Föreställ er om hela livet vore så. Om varje ny situation slog oss med häpnad.
Våra fördomar är alltså en naturlig del av oss men det betyder inte att vi ska låta dem vara oemotsagda. Vi försöker klassifiera människor likt växter men det fungerar inte så. Människan är alltför komplex. Du måste gå under ytan, du måste titta på djupet.
Jag dömer folk sekundsnabbt. Jag vet att jag är väldigt snabb på att döma folk jag möter och jag jobbar på det. Jag tror inte att jag kan förändra mitt sätt att döma folk men jag tror att jag kan arbeta med att öppna för att förändra detta omdöme.
Jag vill ge mig själv cred då jag faktiskt ofta inte bara låter det stanna vid en sekundsnabb uppfattning jag har bildat mig utan att jag faktiskt tar mig tiden och undersöker om det jag tror om personen stämmer.
Jag begär inte heller att du ska sluta gissa och sortera folk i fack, det vore orimligt. Jag ber dig dock att vara medveten om vad du gör och att, då och då, utmana dina förutfattade meningar. Var det verkligen en politiskt engagerad, intelligent ekologist som jag mötte vid busshållplatsen eller var det egentligen världens mysigaste bullmamma?
Våga fråga, våga undersöka och våga ha fel!
Lots of love!
/Acro
Våra fördomar är alltså en naturlig del av oss men det betyder inte att vi ska låta dem vara oemotsagda. Vi försöker klassifiera människor likt växter men det fungerar inte så. Människan är alltför komplex. Du måste gå under ytan, du måste titta på djupet.
Jag dömer folk sekundsnabbt. Jag vet att jag är väldigt snabb på att döma folk jag möter och jag jobbar på det. Jag tror inte att jag kan förändra mitt sätt att döma folk men jag tror att jag kan arbeta med att öppna för att förändra detta omdöme.
Jag vill ge mig själv cred då jag faktiskt ofta inte bara låter det stanna vid en sekundsnabb uppfattning jag har bildat mig utan att jag faktiskt tar mig tiden och undersöker om det jag tror om personen stämmer.
Jag begär inte heller att du ska sluta gissa och sortera folk i fack, det vore orimligt. Jag ber dig dock att vara medveten om vad du gör och att, då och då, utmana dina förutfattade meningar. Var det verkligen en politiskt engagerad, intelligent ekologist som jag mötte vid busshållplatsen eller var det egentligen världens mysigaste bullmamma?
Våga fråga, våga undersöka och våga ha fel!
Lots of love!
/Acro